Vart är vi på väg?

Vi lämnar Gästrike-Hammarby och letar oss vidare på vår färd. Gör lite som vi brukar göra och undviker de stora genomfartsvägarna och får se mer av landet än det man gör då man susar fram på motorvägar.

Hamnar i Storvik och kan inte låta bli att imponeras av det här stora huset. Det är missionskyrkan som är byggd 1920 då frikyrkovågen drog fram genom Sverige.  

 När missionsförsamlingen bestämde sig för att inte länge  behålla kyrkan passade kören Lyran på att lämna in ett anbud som antogs så nu har de en hel kyrka med  500 sittplatser. 

Läser ovanför dörrarna att här håller tydligen Bro manskör Lyran till och varför de heter lyran är inte så svårt att förstå.

Undrar om de eldar för kråkorna här i huset...eller duvorna!

Vi åker inte så lång innan detta fina hus dyker upp i Kungsgården. Det är det gamla tingshuset men som skylten på huset visar så har även Ovansjö sockens sparbank hållit till här.

Snygg skylt och är det en antik bankomat eller en egen sedelpress som står utanför dörren. Där kan man kanske mangla fram sin egen valuta.

Mitt emot tingshuset är ett till fint hus ovanför dörren läser jag att det är en vävstuga.

Sedan hade jag tänkt mig en runda inne i Sandviken och titta på de hus som Erskine skapat där men vädret ville annat. Det regnade och var ganska halt så jag avstod från en promenad, går inte alltför stadigt ännu så Sandviken får vänta till nästa besök.

Vi for vidare mot resans mål, var det nu är, men mer om det i nästa inlägg.

Erskineland

På vår lilla tur i Gästrikland kom vi till Gästrike-Hammarby. Orsaken till att det var målet på dagens tripp var att där hade arkitekten Ralf Erskine, i slutet av 1940-talet, mer eller mindre fått fria händer att skapa ett helt samhälle. Orsaken till det var att massafabriken här behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan och  nog borde det ha känts som en  Sim City-dröm för Erskine att få skapa ett helt samhälle. Han var bara 32 år då han fick uppdraget.

Här skulle folkhemsdrömmen i ett miniformat skapas. Gästrike-Hammarby ligger två mil sydväst om Sandviken    

Tänk en sådan dröm för en ung arkitekt att få skapa allt från grunden, kedjehusen, fabriken, radhusen, pensionärsbostäderna, tjänstemannavillorna, vattentornet, hyreshuset och bensinmacken - rubb och stubb har samma arkitekt.

Även lekplatsen är hans skapelse. Längst där borta på andra sidan Gavlehytteån kan vi se herrgården från 1870-talet.

Radhusen har i dag fått en flagga med internationell prägel.

Många hus här ser ut att behöva lite uppfräschning, men inga hus har fått stå och förfalla trots att fabriken är nedlagd och byn inte har någon butik kvar.

Se där ett Erskins Café, det måste vi leta reda på.

Vi följer pilen och letar oss in mellan husen.

Cafet verkar vara öppet.

Är du i närheten så tycker jag att du ska passa på att ta en fika här hos de trevliga damerna. Mycket gott hembakat hade de och min leverpastejsmörgås var både mättande och god.

Tittar runt lite mer och det finns gott om hus i varierande stilar att titta på.

Det är bättre sparkföre så cykeln får nog stå tills det töar.

Någon är ute och luftar både spark och hund.

Snygga gavlar.

Vi åker över ån

Undrar hur det nappar här?

Det syns i alla fall att det fiskas i ån. Förstora bilden ovanför så syns kanske  flötet i grenarna.

Kyrkan eller snarare kapellet har inte Erskine skapat. Trots att det ser väldigt modernt ut så är det av äldre årgång.

Bostäderna intill kyrka ser också ut att vara moderna radhus men tittar man lite närmare på dem så är de nog också från samma tid som kapellet och herrgården.

Fast nu har vi tittat färdigt på hus och åker vidare mot nya upptäckter och eventuella äventyr.

Gopsmor.

I år hade vi tur att vi var i Mora en helg och Gopsmor var öppet för besökare. Efter en liten skogspromenad kommer man fram till platsen där stugan ligger.

Nu är inte det här exakt samma plats som Zorn kom till, för den platsen ligger numera under vatten. 1970 när Dalälven skulle regleras flyttades stugorna till en plats som liknar den gamla platsen. Så det vi ser nu stämmer väldigt mycket med hur det såg ut på Zorns tid.

Även om inte platsen är densamma så känner man väldigt mycket av historiens vingslag då man stiger in i stugan.

Allt ser ut som då Zorn var här och kvar på bordet ligger t.o.m en lista över hur fisket gick. Tittar man på tavlan "Dans i Gopsmorsstugan" så känner man igen sig. Zorn bjöd ofta in ungdomar från trakten till vad han kallade "lekstuga".

Inne i ateljén är det bara Zorn själv som fattas och kanske någon modell också.

Allt verkar de ha tänkt på då stugorna flyttades hit, t.o.m jordkällaren ligger så som den gjorde på originalplatsen.

I dag är det aktiviteter här, nere vid sjön sitter bl.a slöjdarna Thorleif Andersson och Bengt-Åke Nyström och visar hur man täljer dalahästar.

De som vill får gärna prova på att tälja lite.

Små, små hästar kommer till i stora händer. Plastkassen som skymtas där bakom har även den en funktion. Ämnena måste hållas fuktiga för att inte spricka och även vara lättsnidade.

I Mora var det marknad.

Där fanns de vanliga "knallarna" som sålde diverse krimskrams. Vi åkte till Zorns gammelgård, där var det stängt men det var fint att kunna titta runt och beundra Zorns förutseende att bevara det gamla innan det var för sent. Redan 1914 började han samla på sig hus och flytta dem till den här platsen vid Siljans strand.

Många som släkt sin törst vid det här ämbaret.

Huset längst in i hörnet är Sveriges äldsta bevarade timmerbyggnad och är ett sk. Eldhus från 1237.

Vackra låsbeslag hade de förr i tiden.

Nyckeln som passar i det låset är kanske inget man stoppar i jeansfickan.

För att rymma kyrkbåtar behövs det rejäla båthus. Det här kommer från Laknäs och är troligen från 1600-talet.

Kyrkbåtarna är byggda på Sollerön och har tillhört Vattnäs byalag.

God morgon Stockholm

Det var en solig och fin morgon i dag, passade därför på att ta en liten tur in till stan. Var lite nyfiken på Stockholm Waterfront så jag styrde kosan dit.

Plockepinn skulle kanske vara ett mer passande namn.

Kikar lite närmare på bygget.

...och ändå närmare.

...och närmare ändå.

Kikade även på stadshuset. 

..och Riddarholmskyrkan.

...och över alltihopa vakad Evert Taube. Han ser stolt ut över sin stad. En liten lustig sak hände när jag gick igenom morgonens bilder och hade klickat upp den här bilden. Lyssnad samtidigt på musik från min lista i Spotify och just då började en låt med Evert Taube spelas.

Jag var inte ensam ute och tittade på stan genom kameran, såg att det fanns fler ute. Är det någon som känner igen sig?

Sedan kom tåget.

Isen lockade inte till någon promenad på den.