Finfrämmande i trädgården.

Jag har inte hunnit vara inne på internet eller kommentera så mycket på bloggarna de senaste dagarna. Måste ju hinna med och uppleva och se vad som händer ute i naturen och när naturen kommer så nära så det räcker med att titta ut genom fönstret eller gå ut på altanen då kan även jag med min halvläkta fot få uppleva den. I tre dagar har vi haft ett rådjur som mer eller mindre bosatt sig i vår trädgård. Ofta låg hon här och vilade sig.

Hon provsmakade de blommor som fanns kvar och verkade trivas ganska så bra här.

Ibland såg det nästan ut som om hon låg med huvudet under "armen" och sov.

I morse tyckte jag att hon såg lite rund ut om magen och hon såg lite trött ut och rörde sig med värdighet. Trots att jag var ute på altanen så traskade hon runt på tomten, men till slut gick hon ock la sig vid häcken.

Mitt antagande om den runda magen var inte helt fel, för i dag så hände det. Naturligtvis var jag iväg på sjukgymnastik just då men min man plockade fram min kamera och fick några bilder på det lilla underverket.

Det lilla kidet är väldigt mycket nyfödd här, kan högst vara någon timme gammalt.

Nu ligger den ute på allmänningen utanför tomten och vi vågar knappt gå ut på gräsmattan för att inte störa.

De fyra första bilderna är tagna med min iPad och de tre sista är det min man som fotograferat.

Förstora bilderna så syns det bättre.

Boulders Beach

Orsaken till att vi åkte till Simon's Town var för att där finns  Buolders Beach.  Gillar man pingviner så bör man absolut passa på att göra ett besök där om man är i Kapstaden.

Eftersom vi är här på egen hand och inte har någon buss eller grupp som vi måste anpassa tiden till, så som det var förra gången jag var här,  så passar vi på att besöka badstranden där man kan bada med pingvinerna. Det hann vi inte med vid förra besöket. Nu var det ganska tomt vid stranden men en ensam liten pingvin var där för att bada ändå.

Den verkade föredra barnpoolen före havet.

Men den var tydligen ingen badkruka utan fortsatte förbi den lilla pölen och ner till vågorna...

...och simmade iväg.

Eftersom stranden är så tom på både mänskliga badare och pingviner, så går vi upp bland klipporna för att se hur där ser ut. Där möter vi en ensam liten vandrare.

Den har varit iväg för att hämta lite bomaterial.

Den blir lite fundersam då den får syn på oss...

...den stannar upp en stund och verkar tveka om den ska välja trapporna ner till havet eller fortsätta med sitt bobyggande.

Men så ändrar den sig och går iväg och hämtar lite mer bomaterial. Kul att få ha pingvinen så nära inpå så den nästan trampar mig på fötterna.

Vi lämnar stranden och beger oss iväg till den andra delen av stranden. Där tar de inträde och det är iordninggjort med träramper så man kan till och med ta sig fram med rullstol på vissa delar. På vägen dit träffar vi på några pärlhöns. De är så vackra i sina prickiga "klänningar".

Den sydafrikanska glasögonpingvinen är 60-70 cm hög och väger ungefär 2,5 kg.  År 1982 kom det två par häckande pingviner hit.

De upptäckte tydligen att det fanns gott om mat på platsen och då i början så traskade de små pingvinerna omkring lite varstans i staden. De blev så vana vid människor och tog sig in både i trädgårdar och om det fanns en dörr öppen så gick de även in på jakt efter mat. Kolonin har ökat från dessa två pingviner så att i dag finns det ungefär 3.000 st.

Pingvinerna här är inte inhägnade utan det är snarare befolkningen på orten som blivit inhägnad.  Guanostanken och pingvinernas skriande fick markpriserna i det fina bostadsområdet att sjunka i rekordfart. Man gjorde försök att flytta på kolonin men pingvinerna simmade bara tillbaka till favoritstranden, då gav man upp och hägnade in området. Nu är de uppskattade grannar till lokalbefolkningen och man kan ju tänka sig att det inte var särskilt populärt att få besök inomhus av en liten pingvin. Även om den är mycket söt och charmig så är de inte speciellt rumsrena och kan även nypas till ganska rejält med sina små näbbar.

De har en ganska stor strand och även gott om utrymme, ändå gör de sina bohålor nära varandra.

Förra gång vi var här  då låg många av pingvinerna på ägg och de ungar som fanns var ganska stora, nu har de små ungar och de håller sig intill föräldrarna.

Många är de.

En del har redan fått en unge...

...och har samtidigt ett ägg att ruva på.

Någon står på stranden och spanar.

Kanske de spanar efter sin partner som varit ute på fisketur.

Inte bara en som kommer, det är kanske lunchdags på pingvinstranden.

Pingvinerna ser ganska små ut mot de stora stenblocken.

Hur kul det än är att vara här och titta på de charmiga pingvinerna så är det dags för oss att återvända till tåget och återfärd till Kapstaden.

En båttur i lagunen.

Någon riktig lagun är det förstås inte som de har där i Kapstaden. Det är mer åt kanalhållet, men känslan då man färdas runt där, är nästan som att ha dragit sig tillbaka från storstaden och hamnat i en lagun eller en oas.

Det är rent och fint vatten i kanalen och vattnet byts regelbundet. Men vem är det som dyker där bredvid vår båt. Kan det vara en av alla de sälar som lever här i hamnområdet?

Nej, jag skarvar inte om jag påstår att det var en skarv som dök upp.

Det sägs att det är här de rika och kända bor eller tillbringar sin semester. Här kan man köpa sig en lägenhet på ett helt våningsplan eller bara hyra en för sin semester.

Kanalen är grävd så att alla har sjötomt.

Egen båtplats utanför dörren är väl inte så dumt heller.

Vill man inte ge sig iväg med båten så kan man paddla iväg på en bräda. Stand-up paddlebording heter det visst.

Såg kul ut.

Vi skarvar vidare.

Oprah Winfrey och Ronaldo lär vara två av alla de kändisar som ryktet säger att de brukar tillbringa sin ledighet här men trots att solen sken såg det ganska tomt ut på balkongerna och ingen annan stans siktades det några kändisar. Fast vem vet, det var kanske någon berömdhet som vandrade förbi, jag är alltför dålig på att känna igen dem ändå.

Lite kul speglingar.

En gås står och spejar ut över båttrafiken.

Och skarven sitter på vakt.

Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.

Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.

Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.

Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.

Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.

Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.

Här i myllret hittade jag ett apotek.

Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.

Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.

Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.

Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.

Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.

På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.

Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.

Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.

Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.

Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.

Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.

Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.

Indien - Delhi - Qutab Minar

Vi har alltså kommit till Indien och Delhi. Visserligen är alla trötta efter en lång resa hit men varför sova bort tiden när man kan bege sig ut och uppleva staden. Vi beger oss till Qutab Minar som är en minaret och där finns det högsta tornet som är byggt av sten i Indien.

Tornet är 72,5 meter högt och började byggas år 1199 av Sultanen Qutb al-Din Aibeg för att markera sin seger över Rajputs. Det finns trappor som går upp till toppen av tornet men numera får man inte gå upp dit. Det är utnämnt till ett världsarv sedan 1993.

Qutb Minar och Alai Darwaza.

Pelargång.

Tjusig frisyr.

Järnpelaren som finns på det här området har också sin historia, den kan vara så gammal som från 912 f.kr. Pelaren stod först i mitten av ett tempelkomplex med 27 tempel som förstördes av Qutb Al-Din Aibeg, och byggnadsmaterialet användes för att bygga upp den islamiska moskén. Pelaren består av 98% smidesjärn.

Att det har återanvänds en hel del av det hinduiska templet kan man se om man tittar sig omkring och fördjupar sig i detaljer.

Vår svenska guide, Anne-Sofie, berättar med inlevelse om allt som vi vandrar runt och tittar på.

Det står också ett halvfärdigt torn här, det var den indiske härskare Alauddin Khilji som började bygga det och hade tänkt sig att det skulle bli två gånger högre än Qutb Minar men det blev bara 24,5 meter högt när han avled 1316 och bygget fullföljdes aldrig.

En del stressar runt för att hinna se så mycket som möjligt.

Andra tar det ganska lugnt.

Ville du något?

Tittar man lite förbi alla gamla byggnader så finns det också en hel del djurliv också.