Först small det.

Som sagt i rubriken, först small det rejält. Det var augustis första åskväder som drog in. Sedan blåste det upp så träden nästan låg vertikalt och regnet började strila ner för att övergå i skyfall. Kunde lika gärna vara någon som stod här med brandslangen, men det blev samtidigt ett magiskt och lite kusligt ljus för samtidigt sken solen. Jag kände mig manad att gå ut på övre balkongen och försöka föreviga det speciella ljuset, trots att det regnade.

Ljuset kändes nästan som att kliva ut i en sepiatonad värld.

Regnet fortsatte att ösa ner, ser att en liten båt sökt skydd under Nockebybron. Det var då den passade på att anfalla.

Den kröp in i mitt ena byxben och där HÖGG den till. Ja jag säger högg till för det kändes som om någon kört in en nål i benet. Två gånger dessutom. Första getingen för i år och så anfaller den.

Den fick plikta med sitt liv...och jag skäms inte ens för det.

Vad får man inte stå ut med för en bild; regn, åska, getingstick och smärta. ;)

Strandskator

Jag tycker att strandskator är en vacker fågel, som fått ett oförskyllt fult namn. Lite elakt mot skatan kanske att tycka att deras namn är fult, men det får jag väl skylla på associationerna man har till namnet. För vem vill bli kallad för att vara en skata.

Där jag bor så är det sällsynt att få syn på en strandskata, det har bara hänt en enda gång att jag sett någon här. På Orkney fick jag mitt lystmäte tillgodosett med strandskator, det fullkomligt vimlade av dem. De stora fält vi åkte förbi med bussen kunde vara fyllda av strandskator och de fanns även inne i stan. Som i bilden här ovanför, där de häckade på stranden bland tången.

I Kirkwall finns det en damm, Peedie Sea heter den och ena delen av den dammen är alldeles cirkelrund och med en vall som man kan promenera på.

Det var ju klart att vi måste testa att gå där. Lite halt var det på de platser där vattnet hade blåst upp och fåglarna hade lämnat sina visitkort, men å andra sidan så var dammen inte så djup om man skulle halka i.

Där på vallen trivdes även fåglarna.

Men de ville inte ha så närgånget sällskap.

Den här strandskatan gjorde oss sällskap bredvid bussen ett litet tag.

En lite försiktig fågel eller så tror den att den är en mes.

Det ser ut att ligga något gott där nere.

Husch, det var ju högt, jag vågar inte hoppa.

Provar på andra sidan då, det är kanske lägre där.

Nä! Jag vågar inte!!!!

Hjäääääääääääälp!!!

Äsch, jag hade ändå inte tänkt hoppa ner, det är så bra här uppe på muren. Hittar säkert något korn här uppe också.

Se så stor jag blivit.

Om någon kommer ihåg så hade vi naturens eget BB här vid vår tomt för en tid sedan. Om inte så finns det här. Tiden har gått och jag har inte sett till det lilla kidet, men hinden har varit här på tomten regelbundet och mumsat i sig av mina blommor. Så här ser det ut där det ska växa blommor. Ska även finnas rester av en klematis och några tagetes i den där krukan.

Vill jag behålla blommorna så då får jag hänga upp dem högt.

Det mesta av växterna försvinner på natten.

Här finns det inte heller så värst mycket kvar av den stora lobelian som jag planterade där. Pelargonerna brukar klara sig men i år stryker även de med...

...men det är ju klart, är man liten och ny här på jorden så kan man ju inte veta att pelargonier inte smakar så bra utan måste smaka och så kan man ju spotta ut det sedan.

För i dag när jag kom ut så ser jag rådjuret stå under äppelträdet, jag tror att det är hinden men hon är på grannens tomt och det visade sig att nu har hon lilla kidet med sig även på dagtid. Mamman hoppar raskt över staketet och följer sitt lilla barn ut genom grinden från vår tomt.

Där stannar de och tar för sig av lite vilda rosenbuskar.

Hinden är inte så stor hon heller och kidet kommer nog växa ifatt henne ganska fort.

Kidet har fortfarande spår kvar av de söta fläckarna i pälsen.

Sedan tackar de för sig och traskar lugnt iväg.

Jag börjar nästan tro på det där, att rådjuren inte tycker om gula blommor. Eller så är det så att slumpen gjort att de gula jag har är av den sort som de inte tycker om, för när jag tittar mig omkring så har jag bara gula blommor kvar.

Fast om jag har gula tulpaner så försvinner även de.

En sak är i alla fall säker, jag behöver inte lägga ner så stor möda på att försöka få en blomstrande trädgård. Jag njuter hellre av de fina rådjuren.

Stamkund.

Ursäkta, kan jag få köpa en påse fågelfrö.

Fick intrycket av att denna duva var stamkund i den lilla kiosken. Damen där innanför luckan schasade inte bort den.