Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Visst är de söta...

Bedårande och riktigt söta är de, de små ekorrarna. 

För visst kan det vara dekorativt med en liten ekorre i blomkrukan då blomman gett upp.

De skuttar runt i trädgården och ser allmänt söta och gulliga ut....eller?

Men de där små söta liven är ganska hungriga och energiska av sig också. Den här fågelmataren i trä blev kortvarig här hemma. Det här var tidigt vår och den hade redan blivit rejält naggad i kanterna.

Så nu sitter där en i plåt istället. Hacke har lärt sig att knacka på den då den är tom, det ekar i kvarteret och då vet jag att det är dags att fylla på.

Jag har tidigare berättat om vår fyndiga ekorre som klarar av att lyfta på lock och förse sig med frön från förrådet på altanen.

Ibland blir den tagen på bar gärning.

I år har jag solrosfröna i en större tunna och för att ekorren inte ska kunna lyfta på locket så hade jag lagt en säck med 18 kg blomjord ovanpå. I går morse när jag kom ut så hade ekorren lyckats flytta på säcken och ta sig ner till solrosfröna. Det är mig en gåta hur den klarade av att maka undan säcken på 18 kg? Numera heter den ekorren Arvid, som i Starke Arvid.

Men tydligen fick den träningsvärk för i morse när jag kom ut så fick jag se att den jobbat på ett nytt sätt. Kan gissa att den har en del jord i munnen, så ser ni en ekorre här i Bromma som ser lite jordig ut och tämligen rund om magen så vet ni var den varit.

Kan inte annat än beundra den för sin kämpaglöd och idoghet. Skulle faktiskt ha varit intressant att se hur den jobbade. Jag vaknade vid fyratiden och då hade den redan jobbat klart.

-VA? Beskyller du mig för det där, kan aldrig vara sant.

Ett litet tips också. Jag har inte hittat någon bra pryl för att fylla på fågelmaten med, har en manick som är som en slags vid tratt med spärr men den fungerar dåligt så när rapsoljan var slut så fixade jag till den här. Skar av toppen och värmde plasten lite för att forma till en pip. Öser nu lätt upp fröna i den och det går fort att fylla på i matarna.

Smutsig? ja det är ekorrens fel, den blir så av att ligga i en massa jord.

Från min altan 2

Skrev i ett annat inlägg om hur skönt det är att sitta på altanen och titta på fåglarna, fågellivet är ganska varierande och ibland kommer det även någon lite ovanligare fågel bland besökarna. Det här är en som inte kommer så ofta.

När den här dyker upp så brukar det bli ett förskräckligt liv bland de andra fåglarna. Fast en morgon då jag kom ut så satt den i granen vid tomten. Jag skyndade mig in för att hämta kameran och just då jag skulle ta en bild så flög den sin kos innan jag hann med att få någon bild.

Nu kom den tillbaka vid ett annat tillfälle så jag fick föreviga den så att jag kunde jämföra med fågelboken och konstatera att det var en sparvhök som var på besök.

Fast då vid första besöket så trodde jag att det var en duvhök, träffade på grannen och berättade för henne hur jag sett en (vad jag då trodde) en duvhök. Berättade att den satt i granen där borta och hur jag rusat in efter kameran men inte hann med att ta någon bild.

En svarade hon, det satt fem i trädet där borta häromdagen, sa hon. Utan att notera min tappade haka fortsatte min granne att prata om något annat, ända tills hon hejdade sig och frågade. Sa du hök?

Hon trodde att jag sett en duva och rusat in efter kameran, vad tror hon om oss fotografer. Visst är duvor charmiga men inte lika svårfångade och ovanliga gäster som hökar. De som brukar vandra runt på min gräsmatta ser mer ut som gemytliga små gummor.

Ganska så kärleksfulla kan de också vara. Turturduvor? ;)

Att det var en sparvhök som kom, hörde jag på lätet...

...och är det inte en sådan så finns det nog någon här som berättar för mig vad det är för sort.

Från min altan.

Någon frågade mig en gång om vi aldrig är hemma, jo det är nog så att vi är mer hemma än ute på resa. Dessutom så trivs jag väldigt bra här hemma och då gillar jag att sitta på verandan och titta på naturen och djurlivet här. Naturligtsvis så består djurlivet mest av fåglar, även om det då och då dyker upp några fyrfota djur också. I bland har jag kameran med mig ut, fast oftast sitter jag bara och tittar och njuter.

Nötväckan är en flitig gäst vid fågelbordet, när barnen var små så döpte vi den till Sprättolle eftersom den verkar vara så kräsen och sprätter iväg frö efter frö innan den tycker att den hittat något som är tillräckligt gott.

Ibland kommer de med sina små också, de ser lika stora ut som föräldrarna men tigger friskt för att bli matade.

Tofsmesen är ingen flitig gäst, men varje år så brukar det dyka upp någon. Den är lite mer försiktig av sig än nötväckan.      

Vi har några holkar på tomten och de vanligaste gästerna i dem är talgoxe och blåmes, men några år på raken så har flugsnapparen lagt beslag på de två närmast huset. Han brukar jobba och slita för att locka till sig någon tjusig dam, men lyckas inte så bra. Jag har ännu inte sett något lyckat frieri för honom. I år var det dessutom så att talgoxen vann kampen om holken.

Den som jag tycker är allra sötats och fin är nog den näpna rödhaken, blir så glad då den kommer och hälsar på. Den är ingen villig fotomodell och de gånger jag fått någon bild på den är lätträknade. Men ibland sitter den still tillräckligt länge för att fastna  på bild.

Busen bland fågelgästerna är nog skatan, fast de är ganska vackra de också.  Även en skata kan bli törstig.