Vandring i MacRitchie Reservoir Park med farligt möte.

Varit lite tyst i bloggen ett tag eftersom jag har varit i Singapore, en av dagarna bestämde vi oss för att lämna storstadsdjungeln för att vandra i lite riktig djungel. Beväpnade med flera flaskor vatten och bekväma skor så hoppade vi in i en taxi för att ta oss dit. Var lättare sagt än gjort det och tur var att vi hade tagit med oss en karta som vi kunde visa chauffören. Utan den och hans surfplatta så hade vi nog inte kommit rätt. MacRitchie Reservoir Park ligger cirka en mil utanför citykärnan av Singapore och är grön oas på 12 hektar.

Vi är ganska tidigt ute, för att ta vara på den lilla svalka som morgnarna kan ge. Som en taxichaufför sa, det är skönast på morgnarna för då är det bara 30 grader, fast vi har tur det är bara 29 grader den här morgonen. Men blev betydligt varmare sedan. Vi kom i alla fram till rätt plats och tar del av alla instruktioner för parken. Det är en hel del man inte får göra här.

Det finns tydlige chans att träffa på vildsvin också. Fast det gjorde vi inte.

Vi har ingen hund med oss, men visst är den lilla hunden på skylten söt.

När vi tagit del av all information så drar vi iväg in i djungeln.

Fast riktigt så där var det ju förstås inte, en av reglerna var att inte lämna stigar och gångvägar så vi håller oss snällt och lydigt på de anvisade vägarna.

Men vi behöver inte gå på så här tillrättalagda vägar då länge, utan det blir mer skogslikt strax.

Fåglarna kvittrar och jag hör en hel del ljud som jag inte känner igen. Vandrar på och tittar på blommor och annat som dyker upp.

Vackert gula svampar.

En svamp som liknar en ros.

Under vandringen på den här sträckan har jag hört ett ovanligt ljud, trodde det var någon slags papegoja som väsnandes. Plötsligt hör jag att ljudet kommer alldeles ovanför mig, stannar och spanar och där uppe på en gren sitter en stor ekorre. Den låter inte som ekorren här hemma utan är betydligt högljuddare. Letar i skuggorna och där är den ju, mörkt är det där uppe bland bladen men tittar man noga på den här bilden så ser man att den har koll på mig.

Här ska man ska tydligen ha koll uppåt också, inte bara för att få se någon ekorre utan även träden kan anfalla från ovan.

I en stad med ett innevånarantal på över fem miljoner innevånare så kan man inte räkna med att vara direkt ensam, inte ens i skogen. Det är många som tagit sig ut hit. De flesta gick, men en och annan sprang också, imponerande i den här värmen.

Bra med trafikregler då.

Plötsligt så blir det tvärstopp på stigen, alla före oss har stannat och några backar också snabbt. Jag ser mellan benen på folket framför att det ligger något på stigen. Jag tränger mig snabbt fram med kameran i högsta hugg, för jag anar att det är något spännande där. Visst är det något spännande,  men det vet jag inte då jag tar bilden. Synd bara att jag inte kom fram tillräckligt snabbt och kunde få en bättre bild och även få med det röda huvudet.

En man som kommer från andra hållet stannar till och berättar att det är en väldigt farlig orm. Har efteråt fått reda på att det är en blå korallorm. Vacker men fruktansvärt giftig. Den blir nästan två meter lång och har giftkörtlar som sträcker sig genom en fjärdedel av kroppen. Det betyder att den har djurvärldens största giftkörtlar, och de är fyllda med ett extremt potent gift. Om du blir biten av en korallorm så skulle hela din kropp direkt knyta sig i en enorm spasm och sedan dö. Tänk dig som en sån där kramp du kan få i vaden, fast i hela kroppen.

Korallormen är så här supergiftig eftersom den lever på att jaga andra giftiga ormar. Den måste alltså paralysera sitt offer direkt, för att inte riskera att bli förgiftad själv. Den är dessutom utrotningshotad. Lika bra att den slingrade sig iväg in i djungeln.

Nu börjar solen leta sig ner mellan grenverken och vår vandring blir svettigare och svettigare. Dessutom går det uppför så gott som hela tiden.

Det prasslar till bland träden och jag skyndar mig att få upp kameran för där är det några Long-tailed Macaque apor som hoppar runt. Vi hörde dem på flera ställen, men här var enda stället där de var så nära att det gick att fotografera.

Trots att det är så varmt är det väldigt lummigt och grönt, men så är det en mycket fuktig värme också.

Efter mycket vandrande och det mesta uppför, så har vi nått det som anses vara höjdpunkten här i parken. Det är Tree Top Walk. En promenadbro som byggts ovanför trädtopparna.

Den är 250 meter lång och man har en fin utsikt där uppe.

Det var en härlig men svettig dag ute i djungeln och regnskogen. Härifrån gångbron har vi nu mest nedför att vandra. Träffar på en liten, liten damm där det simmar omkring några fiskar.

Ser även några små, små blå trollsländor.

Ser inte så många fåglar, men hör desto fler. Många fjärilar flyger omkring i det vackra vädret.

Spännande blommor.

Vid parkens slut är det ett inhägnat område, av förklarliga skäl undviker vi att gå in där.

Vi tar istället en promenad ner till stora vägen och vinkar på en taxi, tror vi var de svettigaste passagerarna han hade den dagen. Var skönt att komma tillbaka till hotellet och ta en dusch sedan.

Plötsligt så bara händer det...

Som jag har önskat att få se den lilla stjärtmesen, har ju sett bilder på den och sett hur ljuvligt söt den är men inte att den ville komma till min fågelmatning. 

Men i lördags när jag var ut för att fylla på nötter till ekorrarna i deras behållare så hörde jag ett fågelkvitter som lät ovanligt. Jag stannade ut och lyssnade och plötsligt så visade de sig, de som hade kvittrat. Två små dunbollar landade i vårt plommonträd. Först passade jag på att memorera till minnet hur fina de var, sedan sprang jag så fort det bara gick för att hämta kameran. På med telet och så ut igen och de var kvar. 

Så små och söta. Fågelskådning från altanen är inte så dumt, fast jag borde ha tagit på mig lite varmare på fötterna.

Det som lockade hit dem var säkert min nya matning.

Återanvändning av mjölktetror är bra.

Den första jag hängde upp var omålad och maken tyckte att det inte var så snyggt med mjölkförpackningar i trädgården. Jag håller med honom, så nu målar jag dem. Sticker inte ut lika mycket. Någon frågade vad det är i tetran och det är havregryn, hackade nötter, russin, lite olika frön allt det utblandat i smält smör, ister och lite cocosfett för att få det lite stelare. Gjorde en ny i går för någon hade gått hårt åt den första. Ett tips för den som vill hänga upp en liknande är att göra hål i korken och trä ståltråden igenom den, för om de stora fåglarna försöker sätta sig på behållaren så håller inte pappen.

Freddie Mercury, giftiga spindlar och några glada barn.

Zanzibars stolthet Freddie Mercury föddes här och bodde i Stenstaden.

Han tillhör inte mina favoriter bland artister så jag nöjde mig med att bara titta på huset utvändigt och promenerade sedan vidare.

På den här promenaden kom vi till en ödetomt som var ganska igenväxt av träd och buskar. Där hade några, eller snarare många, spindlar bosatt sig. Spindlar är inte något djur som ingår bland mina favoriter, snarare tvärt om. Jag tycker att de är väldigt obehagliga. 

Lite svårt att visa i bild hur stora de var men jag överdriver inte när jag säger att de största var ungefär som min handflata. 

När jag dessutom fick höra att de här var väldigt giftiga så var jag mycket glad över att de klättrade omkring högt upp i mellan träden.

Deras bo gick inte av för hackor det heller. Det var stort.

Med glädje lämnade vi spindlarna och träffade istället på några barn som spexade framför kameran.

______________________________________________________Katter fanns det många.

Det var allt för i dag.

Djurlivet inpå knuten.

Vi hade inte bara besök av ekorrar på landet, den här kaxiga hackspetten var en flitig gäst och då den promenerade på verandaräcket såg den extra kaxig ut.

-Äsch, det var ju samma mat som i fågelmataren, jag går tillbaka dit.

Då det var kö till fågelmataren passade småfåglarna på at förse sig av ekorrens mat i muggen.

- Gott!

Myggen är stora i år.

Inte bara fåglar kom på besök. Den här lilla filuren landade på verandaräcket och stannade så länge att den fick bli fotomodell för en stund.

Jag vet inte vad det är för något kryp...

...men den hade vissa problem med att ta sig vidare eller om den bara tyckte att det var skönt att sitta där i solen och lufta vingarna.

En fjäril av något slag kom på besök.

En dag upptäckte jag sådana här gropar i gruset, har inte sett dem förut men fick veta att det är myrlejon som gräver sådana fällor. Jag spanade där men upptäckte inga myrlejon, men några myrskelett låg det ibland i en del gropar.

Sommargäster hade vi på landet också, och det är klart de ville njuta av solen.

Vi var hem till Bromma för att se till huset och jag behövde göra mina besök till sjukgymnastiken. Tyvärr så hade jag lämnat kameran på landet, för när jag tittade ut på kvällen så upptäckte jag att djurbeståndet vid tomten hade utökats. Kanske inte den mest välkomna besökaren, men det var första gången jag sett någon här hemma. Gamla handblåsta fönster och inzoomat med mobilen blev ingen lyckad bild. Mer bara som ett bevis om att det verkligen var en grävling som var där. Den var ganska skygg, för när jag gick ut för att ta en bild utan fönster emellan så fick jag bara en bild på rumpan och svansen då den slank iväg.

Bilden blir tyvärr inte bättre vid förstoring.

Ekorren och muggen.

Berättade i mitt förra blogginlägg att ekorren på landet inte klarade av ekorrmataren. Han lyckades visserligen att lyfta på locket men från fel håll och när locket sedan föll ner var det stor risk för att han skulle klämma tassarna. Eftersom ekorren såg så sugen ut på fågelmaten och inte klarade av att hoppa över till den så löste vi det med en liten plastmugg på verandaräcket. Lite försiktigt närmande han sig muggen. Ekorrarna på landet borde komma hit till Bromma och lära sig hur det går till, den som undrar vad en ekorrmatare är kan se det här.

-Vem vet, det kan ju vara en fälla. Bäst att vara försiktig.

-Men det doftar gott där inifrån.

-Törs jag?

-Jag gör ett försök.

Sedan dyker han ner i muggen.

-Mmmm så gott det var!

-Äpple är också gott.

-Hej till publiken.

Solrosfrön i all ära men kottar är också gott för en liten ekorre. Så för att få lite omväxling i kosten hoppade han upp i tallen ibland och plockade några kottar.

Vi hade en väldigt fin och solig sommar på landet, men ibland kom det en liten skur. Vår ekorre var hungrig även då. Blöt men söt ändå.