Vildmarkståget 2023. Vilhelmina - Arvidsjaur.

Ny dag på Vildmarkståget, vi vaknar upp i Vilhelmina med fin utsikt mot Volgsjön.

Efter en stärkande frukost är det en guidad vandring i Kyrkstaden. Min kropp är inte i bästa form för promenader än och jag har varit dit förr, så jag avstår men maken går dit för att få några bilder

Han hittar även en staty i naturlig storlek på Lapp-Lisa, hon hette egentligen Ann-Lisa Öst. Var född i Vilhelmina församling och blev mest känd för sången Barnatro.

Här kan vi tydligen välja väg, i Östersund har vi nyss varit och visst kan Hamburg locka, men nu vill jag norrut så jag tar min ryggsäck och går till tåget.

Vårt fina ånglok har återvänt till Östersund och i dag ska Järnvägsmuseets fina diesellok T43 235 från 1962 dra oss mot Arvidsjaur.

Personalen som tar hand om oss på tåget, står redo på perrongen. Så fina i sina uniformer.

Vi hoppar på tåget igen och undrar vad vi ska få uppleva den här dagen. Vi har en junior med på resan. Min goda väns barnbarn William, jag kände honom inte före resan, men är så glad över att få lärt känna denna fina lilla kille. Undrade i förväg om han skulle uppleva resan lite tråkig och långsam, men han verkade trivas och må bra.

Bland medpassagerarna fanns det några som gärna ville underhålla honom.

En i vår salong var trollkarl och innan resan var slut så var även Wille riktigt skicklig att trolla.

Margareta med konstnärliga talanger inspirerade honom att teckna.

Här försöker Wille rita av någon utan att titta på pappret eller pennan.

Så fanns det lite andra sysselsättningar också.

Blir man riktigt trött går det att sova också.

Får man en överraskning vid lunchen så piggnar man till, den snälla personalen ombord hade lagt fram ett fint lok och en nyckelring. Såg att det var några av herrarna som kastade lystna blickar och nog gärna hade velat få ett likadant tåg.

Tiden går fort och i dag hade vi fikastopp i Sorsele.

Vi pulsar iväg till det gamla stationshuset som innehåller Café, inlandsbanemuseum och även en liten shop.

Ett sympatiskt ställe som även respekterar människor och serverade en utsökt god apfelstrudel med lite annorlunda fyllning.

Före fikat hastade jag och maken iväg till bron över Vindelälven, blev lite snopna när det var snö och is över hela.

Så spanar vi lite extra på dagens lok innan det är dags att åka vidare.

All mat ingick i resan, även fika. Så gott som alla dagar var den mycket god, men ett bottennapp av all den mat vi fick på tåget var nog queneller gjorda på braxenfärs.

Vi var dock ganska eniga om den godaste middagen ombord var renskaven.

Fast nu har vi kommit fram till Arvidsjaur.

Spanandet efter ren gav inget resultat i dag heller men här får vi ändå träffa på en stor ståtlig älg.

Vårt lämmeltåg drar iväg till hotell Laponia. Väskorna behövde vi bara dra till bussen som transporterade dem till hotellet, vi själva gick.

Vi traskade genom byn och här hos Anna-Lisa hade vi kunnat handla lite souvenirer, men det var stängt.

Här hade vi lite längre väg att gå till hotellet, men fram kom vi.

Dag tre har gått mot sitt slut, vi kryper trötta och nöjda till kojs och drömmer om tåg, renar och snö.

I morgon drar vi vidare på vår färd.

Vildmarkståget 2023. Östersund - Vilhelmina

Vår resa med Vildmarkståget går vidare.

Vi vaknade upp till ett nypudrat Östersund, staden hade fått en rejäl dos med snö innan vi kom och i natt har det kommit lite till vilket gör att det är ganska halt ute. Bäst att gå försiktigt ner till stationen.

Vårt tåg är inte riktigt klart ännu, men vi är klara och lite spända på att få se vårt nya lok som dra oss till Vilhelmina.

Så ser det ut att vara dags för påstigning och alla drar sig mot perrongen.

Spår 3 ska vårat tåg gå på men för att komma dit måste det backa en bit och växla över till rätt spår.

Kommer det inte snart!

Jodå, här kommer vårt tåg med nytt lok för dagen, fast ett ganska gammalt lok. Det är ångloket E2 094 som är byggt 1907 som ska tjänstgöra i dag. Först backar det och vi får en fin bild av dagens skönhet.

Strax kommer det tillbaka på rätt spår.

Längst bak har vi ett diesellok från järnvägsmuseet T43 235, det är med för att vi ska ha el och värme ombord. Det skymtar lite på bild 3. Här i Östersund står även Inlandsbanans nya ellok, Elektra.

Det är många som jobbar här.

Ett ånglok måste ha erfaren lokförare och där inne i loket får man lite patina av arbetet.

Med rälsdunk och pustande ånga tuffar vi iväg på nya äventyr, första upplevelsen är att få se vad vi får för gott till fikat i dag. Smarriga havtornspraliner var det i dag.

Vi har ett stopp i Lit och Hoting. I  Hoting får vi två nya passagerare de ska förbereda vår ostprovning.

Kul att se att även stinsen är klädd i tidsenliga kläder för att matcha vårt tåg.

I Hoting finns det tid för hågade att besöka loket, jag lovar att det är inte bara lilla Wille som ville in där.

Kön var lång, mest herrar.

Det går åt mycket kol för att driva ett ånglok, eldaren  fick skotta rejält. Det går åt 200 kg kol/mil.

I Hoting finns det ett gammalt lok som står som prydnad.

I Sikås bor det visst en man som gillar att visa upp sig tämligen lättklädd, i dag tyckte han nog att det var för kallt att var ute i bara mässingen.

Vi ser att ånglok väcker intresse, många är ute och fotograferar utefter vägen och till och med hundar verkar gilla tåg.

Nu är det dags för ostprovning. Ida och Johan från Norråker har kommit ombord med massor av tallrikar med ost. Ida berättar för oss om alla ostar och hur de tillagats.

Vi får prova vit fårost från Rafsjögårdens Gårdsmejeri, Fagerhamns ost på obehandlad komjölk från Hillsands Getgård och Hilsands Blå, till det ett kex med västerbottensost i från Neom Fjellä. Goda alla tre.

Omtänksamheten på det här tåget är väldigt stor, har man en junior ombord som inte uppskattar vin och ost så ser de till att han får en egen bricka att provsmaka, en som är mer i juniormodell.

Ånglok behöver vatten så när det är dags för påfyllning stannar vi vid en älv för påfyllning. Personalen pulsar ut i snön för att se var det är bäst att komma ner till vattnet.

På andra sidan tåget där fanns det gott om vatten. 

Ner med slangar och pump.

Nu börjar vi spana efter ren, vi spanar och spanar. Mycket spår efter ren och andra djur men ingen ren, kanske vi får syn på några i morgon.

Men lite fågel såg vi.

Så småningom kom vi fram till Vilhelmina, men först måste vi bestämma om vi ville ha röding eller oxkind till middag. Hekie tar upp beställning. Lätt val för mig.

Middagen blir på Bergmans Fisk & Vilt, där snöade det.

Den middagen var utsökt, jag hade valt röding fiskad i Malgomaj, gott var bara förnamnet.

En smarrig dessert fullbordade kvällen.

Wille gillar inte fisk så han valde oxkind, den var inte så god så när personalen såg att han inte ätit serverades han en hamburgare istället. Den försvann i ett nafs. God var hans bedömning.

Kan man ha det så mycket bättre på en tågresa, jag tror inte det.

Det var dag två på vår resa med Vildmarkståget. 

I morgon ska vi se lite av Vilhelmina och sedan tuffa vidare mot nya spännande mål.

Vildmarkståget 2023. Stockholm - Östersund

En dag i april samlades ett förväntansfullt gäng på Stockholms Centralstation för att resa med Vildmarkståget. Vi hade fått avgångstiden 10:58 men inte vilket spår det skulle gå ifrån. Gissar att alla som samlats vid Ringen på Centralen och stod där med samma lilla tagg på resväskorna var lite nyfikna på varandra.

Plötsligt dyker det upp på skärmen att vi skulle åka från spår 18, ett lämmeltåg av människor strömmade iväg. Upp på det som skulle vara spår 18 för att upptäcka att där pilen visade till spår 18 var egentligen spår 19 och i samma veva upptäcka att vårt tåg rullar in på spår 15.

Ja lite motion skadar inte, så lämmeltåget vandrade trappa ner och trappa upp och in på rätt perrong.

Loket måste förevigas också innan jag klättrade in till vår vagn. Loket är ett ellok RC6 1323.

Vi, som var min man och min väninna och hennes barnbarn, hade  fått våra platser i en tjusig första klass vagn från 40-talet. För tågnördarna kan jag berätta att det var Ao 15b 3295 byggd av Kalmar verkstad. Den hade två salonger med fina röda öronlappsfåtöljer, teakväggar och björkfanértak. Den var i trafik ända in på 80-talets mitt. Självklart så var min lilla maskot Lilla M med på resan.

I de fåtöljerna satt vi skönt. Här kommer Tomas, en av våra reseledare och berättar lite om vad som ska hända.

 Vår toppenduktiga och trevliga reseledare Heike kommer också och hälsar oss välkomna.

Vi får ett första stopp i Gävle där några nya passagerare stiger på.

Sedan är det dags för lunch, den serveras i vår restaurangvagn. Det är SJ:s första elektriska restaurangvagn, den har två kök och två matsalar. I dag blir vi serverade rostbiff med potatissallad av Yvonne och Mårten. 

På ena väggen i matsalen är det ett intarsiakonstverk av Ewald Dahlskog, föreställande Göteborg och Malmö.

Vi har även en barvagn med, den är en "Salins vagn" S1 3607.

Där kan vi hämta kaffe så ofta vi vill i våra ny fina muggar.

Eller varför inte avnjuta en Irish coffee.

I Bräcke stannar vi för en liten bensträckare, där snöar det för fullt.

Vi känner igen oss där för när vi bilade norrut förra hösten hade vi en övernattning i Bräcke, då snöade det inte.

Klart vi måste passa på att ha snöbollskrig där.

Wille vann.

Sedan var det mat igen, mycket mat på den här resan.

Framåt kvällningen var vi framme i Östersund. Där var vår första hotellövernattning.

Där pulsade vi fram i snö...

...och firade med lite gott att dricka före sänggående.

Så var vår första dag på Vildmarkståget till ända, i morgon tuffar vi vidare norrut.

Stirling Castle

Stirling Castle är ett av de största och viktigaste slotten i Skottland. Dit hade vi planerat att åka då vi var i Skottland, så vi bokade in en utflykt med Rabbie's. De har små grupper och avbokar inte utflykten även om det så bara kommer en enda deltagare. Bra guider har de också.

Den dagen vi skulle iväg så vaknade vi till närapå ösregn, men rätt klädsel och beväpnad med paraply traskade vi iväg till busshållplatsen. Var lite tidiga dit och slog oss ner på en av bänkarna och fick sällskap av en söt liten figur. Den ser lite ledsen ut, måste vara regnvädret.

Vår lilla buss kom och vi blev sex personer på den här utflykten. Två från Holland och två från USA och så vi två.

Stirling Castle ligger högt uppe på en vulkanisk klippa och nackdelen med gemensam resa är att jag hade, trots regnet, velat stanna nedanför klippan och få en bild därifrån på slottet.

Men upp till slottet kom vi, där kunde vi följ med på en guidad visning  men vi hade också fått en detaljerad karta så vi gick runt på egen hand i vår egen takt.

Stirling Castle har en lång och spännande historia. Det här slottet har varit kunglig bostad och en stark fästning ända sedan 1000-talet. En mängd skotska kungar och drottningar har krönts här, bland annat Maria Stuart.

Många slag och belägringar har utspelats här, speciellt under Skottlands krig för självständighet från England på medeltiden. De kämpar fortfarande för sin självständighet men på ett mer fredligt sätt.

Trots det regniga vädret, som nu har övergått i lite mer stillsamt regn än när dagen startade, så är det en fin utsikt här uppifrån.

Inte visste jag att det var här som de kom på modellen till T-tröjan. ;)

Vi hittar ner i köket och där är det full aktivitet än i dag.

Brödet de bakat kändes dock lite hårdsmält.

Sedan hittar vi in till den mer bebodda delen av slottet. De långa redskapen på väggen är brandredskap.

Vindlande gångar och trappor leder oss upp till vackra salar.

Många berömda personer har bott här och i de olika rummen finns det personer i tidsenliga kläder som berättar om rummen och de som bott här.

Drottning själv var lite trött i dag så vi fick träffa hennes kammarjungfru istället.

Hon berättade bland annat om de vackra vävda tapeterna och om slottets symbol enhörningen.

Enhörningen finns också på taket till slottet.

Vi vandrar igenom salarna, lyssnar på olika berättelser och beundrar även de snidade figurerna i taket i en av salarna.

Rejäla dörrar hade de på den tiden.

Även mycket vackra dörrar.

När vi kommer ut igen så har det slutat regna.

En av vakterna ute vid en ingång, pekar ut var hans trogna vän sitter.

Vi kikar runt lite till innan det är dags att åka vidare.

Men innan vi går ut från slottet så var det skönt att sitta ner lite och få en fika.

Utanför slottet hälsar vi på Kung Robert Bruce.

Tittar lite på utsikten över alla skorstenar.

Det har blivit en fin höstdag och det bådar ju gott för vidare färd.

Slaget om Vukovar

Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.

Några fåglar iakttar oss.

Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare. 

Även fåglarna på stranden har bildat kö. 

Deras kö löses upp i ett nafs.

Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.

Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.

Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.

Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.

Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.

Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.

Men vissa rester har sparats.

Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.

Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.

Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.

Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten.  Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.