Vildmarkståget 2023. Stockholm - Östersund

En dag i april samlades ett förväntansfullt gäng på Stockholms Centralstation för att resa med Vildmarkståget. Vi hade fått avgångstiden 10:58 men inte vilket spår det skulle gå ifrån. Gissar att alla som samlats vid Ringen på Centralen och stod där med samma lilla tagg på resväskorna var lite nyfikna på varandra.

Plötsligt dyker det upp på skärmen att vi skulle åka från spår 18, ett lämmeltåg av människor strömmade iväg. Upp på det som skulle vara spår 18 för att upptäcka att där pilen visade till spår 18 var egentligen spår 19 och i samma veva upptäcka att vårt tåg rullar in på spår 15.

Ja lite motion skadar inte, så lämmeltåget vandrade trappa ner och trappa upp och in på rätt perrong.

Loket måste förevigas också innan jag klättrade in till vår vagn. Loket är ett ellok RC6 1323.

Vi, som var min man och min väninna och hennes barnbarn, hade  fått våra platser i en tjusig första klass vagn från 40-talet. För tågnördarna kan jag berätta att det var Ao 15b 3295 byggd av Kalmar verkstad. Den hade två salonger med fina röda öronlappsfåtöljer, teakväggar och björkfanértak. Den var i trafik ända in på 80-talets mitt. Självklart så var min lilla maskot Lilla M med på resan.

I de fåtöljerna satt vi skönt. Här kommer Tomas, en av våra reseledare och berättar lite om vad som ska hända.

 Vår toppenduktiga och trevliga reseledare Heike kommer också och hälsar oss välkomna.

Vi får ett första stopp i Gävle där några nya passagerare stiger på.

Sedan är det dags för lunch, den serveras i vår restaurangvagn. Det är SJ:s första elektriska restaurangvagn, den har två kök och två matsalar. I dag blir vi serverade rostbiff med potatissallad av Yvonne och Mårten. 

På ena väggen i matsalen är det ett intarsiakonstverk av Ewald Dahlskog, föreställande Göteborg och Malmö.

Vi har även en barvagn med, den är en "Salins vagn" S1 3607.

Där kan vi hämta kaffe så ofta vi vill i våra ny fina muggar.

Eller varför inte avnjuta en Irish coffee.

I Bräcke stannar vi för en liten bensträckare, där snöar det för fullt.

Vi känner igen oss där för när vi bilade norrut förra hösten hade vi en övernattning i Bräcke, då snöade det inte.

Klart vi måste passa på att ha snöbollskrig där.

Wille vann.

Sedan var det mat igen, mycket mat på den här resan.

Framåt kvällningen var vi framme i Östersund. Där var vår första hotellövernattning.

Där pulsade vi fram i snö...

...och firade med lite gott att dricka före sänggående.

Så var vår första dag på Vildmarkståget till ända, i morgon tuffar vi vidare norrut.

Stirling Castle

Stirling Castle är ett av de största och viktigaste slotten i Skottland. Dit hade vi planerat att åka då vi var i Skottland, så vi bokade in en utflykt med Rabbie's. De har små grupper och avbokar inte utflykten även om det så bara kommer en enda deltagare. Bra guider har de också.

Den dagen vi skulle iväg så vaknade vi till närapå ösregn, men rätt klädsel och beväpnad med paraply traskade vi iväg till busshållplatsen. Var lite tidiga dit och slog oss ner på en av bänkarna och fick sällskap av en söt liten figur. Den ser lite ledsen ut, måste vara regnvädret.

Vår lilla buss kom och vi blev sex personer på den här utflykten. Två från Holland och två från USA och så vi två.

Stirling Castle ligger högt uppe på en vulkanisk klippa och nackdelen med gemensam resa är att jag hade, trots regnet, velat stanna nedanför klippan och få en bild därifrån på slottet.

Men upp till slottet kom vi, där kunde vi följ med på en guidad visning  men vi hade också fått en detaljerad karta så vi gick runt på egen hand i vår egen takt.

Stirling Castle har en lång och spännande historia. Det här slottet har varit kunglig bostad och en stark fästning ända sedan 1000-talet. En mängd skotska kungar och drottningar har krönts här, bland annat Maria Stuart.

Många slag och belägringar har utspelats här, speciellt under Skottlands krig för självständighet från England på medeltiden. De kämpar fortfarande för sin självständighet men på ett mer fredligt sätt.

Trots det regniga vädret, som nu har övergått i lite mer stillsamt regn än när dagen startade, så är det en fin utsikt här uppifrån.

Inte visste jag att det var här som de kom på modellen till T-tröjan. ;)

Vi hittar ner i köket och där är det full aktivitet än i dag.

Brödet de bakat kändes dock lite hårdsmält.

Sedan hittar vi in till den mer bebodda delen av slottet. De långa redskapen på väggen är brandredskap.

Vindlande gångar och trappor leder oss upp till vackra salar.

Många berömda personer har bott här och i de olika rummen finns det personer i tidsenliga kläder som berättar om rummen och de som bott här.

Drottning själv var lite trött i dag så vi fick träffa hennes kammarjungfru istället.

Hon berättade bland annat om de vackra vävda tapeterna och om slottets symbol enhörningen.

Enhörningen finns också på taket till slottet.

Vi vandrar igenom salarna, lyssnar på olika berättelser och beundrar även de snidade figurerna i taket i en av salarna.

Rejäla dörrar hade de på den tiden.

Även mycket vackra dörrar.

När vi kommer ut igen så har det slutat regna.

En av vakterna ute vid en ingång, pekar ut var hans trogna vän sitter.

Vi kikar runt lite till innan det är dags att åka vidare.

Men innan vi går ut från slottet så var det skönt att sitta ner lite och få en fika.

Utanför slottet hälsar vi på Kung Robert Bruce.

Tittar lite på utsikten över alla skorstenar.

Det har blivit en fin höstdag och det bådar ju gott för vidare färd.

Slaget om Vukovar

Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.

Några fåglar iakttar oss.

Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare. 

Även fåglarna på stranden har bildat kö. 

Deras kö löses upp i ett nafs.

Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.

Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.

Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.

Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.

Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.

Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.

Men vissa rester har sparats.

Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.

Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.

Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.

Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten.  Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.

Budapest och skorna på stranden.

Den judiska synagoga i Budapest är den näst största i världen. Den ligger i det distrikt som är känt som det judiska gettot och var inhägnat med murar runt om under andra världskriget. Judar kunde bara lämna området med särskilda tillstånd.

Totalt dog det  550.000 ungerska judar och i Raul Wallenbergs trädgård vid synagogan hittar man Livets träd eller silverträdet. På silverlöven står namnen på de judar som dog i Budapest.

Vi går vidare till Frihetstorget och träffar på ett annat minnesmonument. Överst står det på ungerska, "Ett monument över den tyska ockupationens offer".

I mitten står är ärkeängeln Gabriels bronsfigur med armarna utspridda, med landsäpplet i sin högra hand. En av hans vingar saknas, den ersätts av ena änden av draperiet som vrider sig runt kroppen. Landsäpplet ser ut att falla ut ur handen och den  kejserlig örnen gör sig beredd på att slå ner på det. Örnen representerar Nazityskland. Den har en ring på höger ben som lyder "1944". Vid sidan av finns tretton delvis stympade kolonner,
Ända från att monumentet planerades och även i fortsättningen har det här monumentet varit  mycket omgärdats av stor upprördhet, eftersom många anser att dess symbolik är en historieförfalskning.

Trots alla protester så står monumentet där och senare har en hel del judiska minnessaker placerats intill det.

Den bilden med skuggorna var väldigt speciell.

Raoul Wallenberg är inte bortglömd här i Ungern.

Nere vid Donaus strand står nog det mest känslosammamonumentet. Här vid kajen står 60 par tidstypiska skor fastgjutna, alla är i brons.

Dessa skor ska vara som en påminnelse om alla de människor som avrättades här.

Människor radades upp här på kajen för att avrättas. De sköts och föll sedan ner i Donau, en del var fastbundna två och två då sköts bara den ena av dem och den drog då med sig den andra ner i floden. Detta bara för att spara ammunition.

Skor var dyra så även om de var slitna skulle de återanvändas, därför måste alla ta av sig skorna.

Många kommer hit och tänder ljus och lägger ner blommor.

Många judar sökte efter gömställen eller skydd. De fick hjälp av den svenske diplomaten Raul Wallenberg och andra utländska diplomater som organiserade falska papper och "säkra hus" åt dem. Dessa handlingar räddade tiotusentals judar. Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många som räddades genom Raoul Wallenberg och hans medhjälpares insatser. Men det är obestridligt att det var tiotusentals.

Ganska nära skorna sitter den här mannen, vet inte vad den symboliserar men han ser både ledsen och uppgiven ut.

För oss återstår en spårvagnstur tillbaka till vår båt. Kvinnan jag då ser på spårvagnen visar att alla har det inte så bra nu heller. Önskar jag hade kunnat ge henne ett par skor, men jag hade ju bara en normal sko med mig.

Kvällen sänker sig och vi ska lämna Budapest.

Vi får en tur förbi de upplysta prakthusen. Slottet.

Parlamentsbyggnaden.

De ljusa prickarna som syns ovanför huset, det är inte stjärnor utan fåglar som tyckte om att hålla sig där i ljuset som spreds från husen.

Budapest – En pärla vid Donau

Budapest består av två delar, Buda och Pest, som ligger på var sin sida om floden, Buda på västra sidan och Pest på östra sidan. Tidigare var de två separata städer, men under åren växte de samman allt mer och 1873 slogs Buda, Pest samt den mindre staden Óbuda samman till en stad.

Om man tycker det är svårt att hålla isär vilken stadsdel som är vad så kan man komma ihåg, Buda börjar på B som i berg och Pest med P som i platt. På den platta sidan ligger det stora parlamentshuset. Fina sidan ut mot floden, så man förstår att det var den viktigaste vägen in till staden.

Det är Ungerns största byggnad och säte för den ungerska regeringen och även den ungerska premiärministern har sitt kontor i byggnaden. Den kommunistiska regimen i Ungern satte upp en stor röd stjärna på utsidan av byggnaden, men efter deras fall plockades den ner igen. I parlamentet finns idag de ungerska kronjuvelerna och man förvarar även den heliga Stefanskronan här.

Numera finns det bara en enda av alla de kommunistiska stjärnorna kvar fast den här är gul.

Den sitter på ett monument som hedrar sovjetiska soldater som dog i strid i Budapest. Vi gick inte fram till den men med tanke på diskussioner som är nu om att ta bort en massa statyer och minnesmärken på sådant som är obekvämt så är det intressant att det minnesmärke fått stå kvar. Man vill inte radera all historia och vi kommer väl aldrig sluta diskutera om vi ska radera spåren av från det förflutna eller ej. 

Budaslottet är också en viktig byggnad med historia från 1200 talet då Kung Béla IV byggde det första slottet. Kung Sigismund byggde senare ut slottet rejält under sin tid och gjorde det troligen till sin tids största Gotiska palats. Sedan dess har slottet förstörts och byggts upp igen tre gånger och de äldsta delarna av dagens slott härstammar från 1400-talet. Stora delar av slottet förstördes i en brand under andra världskriget. Efter återuppbyggnaden har slottet blivit ett kulturområde.

Mattiaskyrkan ligger på Slottshöjden. 
Officiellt heter kyrkan "Vår frus kyrka" men kallas för Mattiaskyrkan eftersom kung Mattias Corvinus höll bägge sina bröllop i kyrkan.
Kyrkan användes också som stadens centrala moské under turkarnas belägring av Ungern under 1500-talet. Det så kallade "Maria miraklet" skedde år 1686 då Buda återigen blev fritt och samma dag som detta hände trädde en igenmurad madonnastaty fram ur en av kyrkans kollapsade väggar, på grund av trycket från en kanonsalva. Staden var inte längre under turkisk ockupation och Maria kom att symboliserade detta.

Frihetsstatyn står på Gellertberget. Efter andra världskriget var ungrarna tacksamma för stödet som Sovjet hade gett och som gjorde att de kunde befria sig från den nazistiska ockupationen. Statyn håller ett stort palmblad över huvudet. Den ursprungliga inskriptionen lydde ungefär så här: Till minne av de sovjetiska frihetshjältarna restes av det tacksamma ungerska folket 1945. Inom några år började dock de sovjetiska befriarna betraktas som ytterliga en ockupationsmakt. I oktober 1956 ledde studentprotester till ett regelrätt uppror. Under upproret sköt Sovjetsoldater på Budapests invånare från Citadella. Över 20000 människor dog i ett tidigt skede och ytterligare tusentals fick sätta livet till under de två decennier som konflikten varade. 1988 släppte Sovjet slutligen greppen och ungrarna kunde ta kontroll över staden och landet igen. Snabbt ändrades inskriptionen för att den skulle stämma bättre överens med den nya verkligheten. Den nya inskription kan översättas så här: Till minnet av alla de som offrade livet för Ungerns oberoende, frihet och välgång. Så här kändes det viktigt att inte hylla de forna ockupanterna.

Vi åkern en busstur genom stan och på paradgatan Andrassyboulevarden, som numera är ett världsarv. Där framför Terrorhuset står en bit av berlinmuren, min fot klarar inga långa promenader så jag får nöja mig med att försöka få en bild genom fönstret. Gick inte så bra. 

Men när vi kommer  till  Hjältarnas torg blir det en promenad ändå, på torget är det full fart med basketturneringar. Massor med ungdomar och högmusik. de flesta håller till bakom den gröna raden av "major". En viktig match är på gång.

Högt över allt vakar ärkeängeln Gabriel med kröningskronan i handen.

Vi tar en promenad i stadsparken i stället, rundar båtsjön/skridskobanan. Fast skridskobanan ser lite blöt ut, inte mycket skridskoåkande så här års men traktorn som plogar isen står redan beredd. 

Här i parken finns ett riktigt törnrosaslott, Vajdahunyad Castle.

Slottet är trots sitt utseende byggt 1896 och är i själva verket en fantasipastisch som visar upp den arkitektoniska utvecklingen genom århundraden och stilar i Ungern.

På ett hörn på slottet finns en staty av Béla Lugosi, en ungersk-amerikansk skådespelare känd för att ha porträtterat greve Dracula i den ursprungliga filmen från 1931.

Även en staty av krönikören Anonymus finns här i trädgården. Anonymus levde på 1100-talet (hans sanna identitet är okänd, men han var notarie hos Béla III av Ungern), som skrev krönikan Gesta Hungarorum.

Visst får man lite törnrosakänsla när man går runt här. "Häcken växte kämpahög".

Stefanskyrkan får man inte missa i Budapest, men för att komma in måste man köpa biljetter och stå i kö så vi tar en promenad stället.

Trodde först den här skylten var ämnad för mig med käpp, men förstod av tilläggskylten att det var en pilgrimsled som gick där.

Vi träffar i alla fall på ett modernt lejon, en man visar var vi ska stå för att det ska se ut som ett lejon.

En godmodig polis råkar vi också på.

Den här filuren vill ha lite sällskap, och texten på fönstret säger att om man rör vid handtaget på hans piska så ska man snart hitta sig en partner. Den berättar också att hans fina pulihund heter "Fellow".

På den här promenaden har vi också kommit till ett av de minnesplatser för judeutrotningen under andra världskriget. Men det tar vi sen.

Nu ska vi åka lite spårvagn, här i Budapest får alla över 65 år åka gratis och det gäller även EU-medborgare.

På helgerna kör de med de gamla fina vagnarna.

Budapest har även världens näst äldsta tunnelbana, bara den i London är äldre.

Med spårvagnen kommer förbi Valen.

En modern byggnad inklämd mellan två äldre hus. 

Jag har varit i Budapest en gång tidigare, 1968 och minnet har förstås bleknat på 54 år, men den här platsen kommer jag ihåg. Då gick jag, en sen kväll en romantiskt promenad över bron och upp till det där monumentet.

Kommer också ihåg att vi då var till ett av de termetiska badhusen, Széchenyibadet. Där de ungerska männen spelad schack med varandra samtidigt som man tar ett dopp i 38-gradigt vatten.

Den här plaketten på en husvägg upptäckte jag inte då.

Budapest har många broar över Donau, den vackraste är nog Kedjebron.

Inte så långt från Kedjebron finns den här statyn, som blev min favorit.