En dag till i Bergen.

Bergen var en positiv överraskning, en stad med många sidor och bara man tog med sig paraply på promenaderna så blev det inget regn. Trots att Bergen är Europas regnigaste stad.

Vi tog en tidig promenad då det mesta av Bergen sov, men inte "trumslagarpojkarna" dem hörde vi redan nu på morgonen, de som bor i de här små gränderna, som de tågade igenom, de sov nog inte så länge till.

Vår promenad förde oss upp till ett äldre område med gränder, trappor och små fina hus och framför allt blommor. De som bor här verkar älska blommor.

Det var så vackert där med alla blommor.

Trånga mysiga gränder som lockade in mig.

Små hus och stora hus och gulliga hus.

Den här skylten som satt på ett av husen, tror jag har något att göra med "trumslagarpojkarna". Efter att ha Googlat runt lite så var det tydligen här allt började.

Fönster gillar jag.

Jag samlar på dem.

Harald Hårfagre har en egen gata här.

Här är Harald själv. Han var tydligen mer hårfager än bildfager.

Synd att den här butiken var stängd, där hade varit kul att botanisera bland alla varor.

Men det hade nog inte varit så lätt att ta sig in heller.

Universitet och museum med de Naturhistoriska samlingarna samsas här och den Botaniska trädgården ligger strax bakom.

Vi drar oss ner mot centralare delar av staden och hittar en byggnad som går i en helt annan stil med en spännande fasad. Det här är ett parkeringsgarage.

På torget ser jag en liten damm som ger fina speglingar.

Hade kunnat leka med kameran där en bra stund.

Men om jag gjort det så hade vi inte hunnit till järnvägsstationen.

Så här välkomnad blir man, om man kommer med tåg till Bergen.

Inte så långt från järnvägsstationen ligger St: Jörgens hospital, det gamla leprasjukhuset. Idag är det ett lepramuseum där.

Därifrån är det inte långt till den gamla stadsporten.

Den uppfördes av länsherren Oluf Parsberg 1628 som ett led i stadens försvarsverk. Den hade vindbrygga, palisader och bestyckningar. Numera fungerar den som arkiv.

Det här är den gamla katedralsskolan.

Där Ludvig Holberg gick. Vem är Holberg? Jo det var han som skrev komedin "Jeppe på Berget".

Intill skolan ligger domkyrkan, eller om det är tvärtom.

Nu tar vi bergbanan upp  till Flöien.

Där uppe är det en fantastisk utsikt över staden.

Svårt att få med allt på en bild.

Det röda tegelhuset där nere, det är vårt hotell.

Vi åker ner dit nu.

För nu är det dags att packa ihop allt och avluta resan och åka hem.

Ingrid ser ut att vara klar redan. Har ju bara med sig det allra nödvändigaste.

Till sist ett stort tack till min käre make och reskamrat på alla mina resor.

Hurtigruten är slut, men Bergen är kvar.

Inte kan man sova då det är så vackert utanför fönstret. Då måste jag bara upp och försöka få någon bild som jag sedan kan ha och förstärka minnet med. Klämmer in kameran mellan balkongräcket och blomlådan och det får fungera som stativ. Var inte det enklaste att hålla stadigt, men så här blev det. På andra sidan vattnet badar "Bryggen" i nattens ljus.

Flöibanen upp till utsiktspunkten lyser också vackert.

Natten är ljum, här behövs varken jacka, vantar eller mössa.

Sover en stund och vaknar till en strålande morgon med spegelblankt vatten, skeppet Stadsraad Lehmkuhl speglar sig fint.

Bryggen ser lite annorlunda ut i dagsljus och visst är det väl en regnbåge som speglar sig i vattnet.

När vi kommer ut så syns den bättre.

Klippfisk  ska vara gott, men jag får erkänna att det lockade inte så där värst mycket till ett smakprov.

Tog en sväng över till "Bryggen" som är med på UNESCO:s världsarvslista sedan 1997.

Under medeltiden och Hansatiden var det här en betydande hamn och handelsplats. Bryggen blev anlagd runt 1070 och var från 1360 till 1754 en central knutpunkt för Hansans handelsverksamhet i Norge. Hansan var f.ö nordens första handelskompani. Bebyggelsen blev återuppbyggd 1702 efter en brand, efter bränder på senare år så är det nu en fjärdedel av den återuppbyggnaden kvar.

Inne på gårdarna finns det en del stenhus där källarvåningen är från 1702.

Många butiker och konsthantverkare håller till här vid Bryggen.

Vi hade hört att man inte skulle gå ut, utan paraply, i Bergen, så då kan man undra varför vi inte hörsammade det, bara för att det såg så soligt och fint ut när vi gick ut. Tur att man kunde söka skydd under tak här.

Regnskuren var intensiv men kort så när den dragit förbi tog vi en sväng över fisketorget.

Där fanns det läckerheter.

Valbiff, men det köpte vi inte.

Vi köpte inte krabba...

...och inte krabbklor heller...

...men räkor, det köpte vi till lunch.

Av den här trevlige unge mannen.

Efter att ha avnjutit de goda räkorna med lite bröd och vin så drog vi ut på stan igen. Nu beväpnade med paraply och då blev det förståss inget regn. Vi hälsade på stadens berömde son Edvard Grieg

.

Där han stod omgiven av blommor.

Då hör vi en annan sorts musik, den här mer taktfast. De hördes vida omkring och vi hörde dem sedan hela dagen.

Ett helt gäng trumslagarpojkar tågar genom staden, det gäller att hålla tungan rätt i munnen då man ska både gå och trumma samtidigt.

Efter de som slår på trumma kommer lite mindre pojkar bärandes på armborst.

Ser senare att det är flera olika grupper som marscherar omkring. De här har gevär på axeln

Den här gruppen har också armborst men en annan uniform.

Hittar sedan ett intressant konstverk.

 Det är som en magnet på fotografer.

Jag passade på att ta lite bilder där också, såg en kvinna som satt på huk och fotade. Tänkte ta en bild på henne och bredvid mig hade jag en till kvinna som kommit på samma idé, jag slängde iväg en bild och just då reser hon sig och går. Trodde inte att det blev något av den bilden och vi två där bakom tittade lite uppgivet på varandra. Då kom hon på en bra idé. Hon sa: Jag sätter mig där så får du ta en bild på mig, så tar jag en på dig sedan.

Fast jag tror att mitt ivägkastade skott blev bättre i alla fall. Inte så dumt att skjuta från höften ibland.

Den kuben lockade till fler bilder.

Ett självporträtt.

Ett till.

Nu ska vi vila benen lite och tar en tur med det lilla tåget.

Vi kommer upp på Flöjen och får en fin utsikt över staden.

Här uppe bodde den fattiga befolkningen förr i tiden, numera är det inte billigt att bo där. Tjusiga hus klättrar upp efter berget.

I morgon tänker vi ta bergbanan upp hit.

Tillbaka nere på Bryggen så har det ställts upp en monstermaskin av något slag, det verkar vara några gigantiska högtalare och de brölar ut sitt entoninga ljud med jämna mellanrum, då lät trumslagarpojkarna betydligt bättre.

Läsa eller parkera verkar inte vara bergenbornas styrka. Om man förstorar den här bilden så ser man att det står "Parkering forbode!" på den.

Den här parkeringen, såg inte den heller så lyckad ut.

När vi skulle ut och äta middag på kvällen träffade vi på tre tyska motorcykelturister. Jag är inte så bra på tyska och de var inte så bra på engelska men jag förstod att de filmade och fotade sin resa för att lägga ut på internet.

Vår middag var delikat och i morgon har vi ännu en dag i Bergen.

Hurtigruten - Snart är resan slut.

Detta är vår sista dag på Hurtigruten. Fartyget går med "halv fart" så att vi ska få vara ombord hela den sista dagen. Jag vaknar tidigt och kikar ut och ser att det verkar bli en strålande dag. Hugger kameran och går ut på däck, där står redan ett tyskt par och njuter av allt det vackra som vi seglar förbi.

Undrar lite hur alla de andra kan sova när det är så här vackert ute.

Vatten letar sig nedför bergen och bildar slöjliknande vattenfall.

Jag står där ute på däck och mest bara njuter.

På det här berget kan man se hur inlandsisen skulpterat fram ett diagonalt mönster.

Vi börjar närma oss Florö.

Men har en liten bit kvar.

Florö är Norges västligaste stad och huvudnäringen här, liksom i många andra kuststäder, är fisket. Är man intresserad av båtar så har de också ett fint Kustmuseum.

Så lämnar vi sista hamnen före slutstationen Bergen. Ännu en fin fyr passerar vi, det här är Stabben fyr.

Sedan har vi bara att packa väskorna och ställa ut dem för avhämtning och ilandforsling. Snart är vi i Bergen.

Den resan gav mersmak och det är inte helt otroligt att det blir någon tur igen. Men vi tänker inte åka hem ännu, nu ska Bergen utforskas.

Vi får ett fint hotellrum med utsikt mot "Bryggen" och ett ståtligt skepp, ser också att det är riktigt att man nog inte bör gå ut i Bergen utan paraply. Det regnar ofta där men ofta är det också bara korta skurar.

Hurtigruten - Kristiansund

Den här morgonen börjar i Trondheim, där vandrade jag runt en hel del på uppvägen så nu stannar jag ombord och tar det lite lungt. Motionerar lite ute på däck och ser att vi kommer få mat även i dag.

Sedan forsätter färden mot Kristansund, solen värmer skönt i dag så vi slappar ute på däck...

...och tittar på utsikten.

Långt där ute till havs syns Grip fyr.

Det har byggts en hel del stora och ståtliga broar i Norge sedan jag var här sist, på den tiden var det mest färjor.

Fast det finns fortfarnade många färjor och inne i Kristiansund kan man åka med den här lilla som är lite mer som lokaltrafik på vattnet.

Det sägs att Kristiansund är staden som flyter på havet, där den ligger på tre öar. Tidigare hette den Fosna eller Lilla Fosen.

Hamnen var i bruk redan på äldre stenåldern, de här husen är förvisso inte så gamla men såg ut att vara lite äldre än den övriga bebyggelsen.

Vi lämnar Kristansund och drar ut till havs igen.

Fick äntligen veta vad dessa fartyg var till för, de är ute och lägger kabel.

...och så en fyr till, men nu är jag väldigt osäker på vad den heter. Vore tacksam om det är någon som vet. Det kan vara Agdenes fyr, men jag är inte helt säker.

När vi kommit ut en  bra bit till havs och det börjar blåsa upp lite, då passade personalen på att ha livbåtsövning.

Vågorna ser inte stora ut men det gungade rejält i den lilla livbåten.

Jag är glad att det inte var på riktigt och att jag var tvungen att gå ner dit.

Sen ska båten upp igen.

Det var tydligen inte lätt att fästa linan.

Han där nere i båten, fick slita rejält och blev säkert ganska så kall om händerna, för jag uppe på däck tyckte det var kallt att bara hålla i kameran. Men det lyckades till slut.

Och här kommer de upphissades.

Då såg det betydligt lugnare ut på det här fartyget. Undrar om den båten får plats genom hålet i Torghatten?

En till fyr och här blåser det friska vindar och vågorna slår. Kartan säger att den heter Hesteskjaer fyr.

Vi börjar nu närma oss Molde och ett enormt regnväder, det ser ut som om det öser ner där framme.

Riktigt blött blev det ett tag.

Våra vänner som varit på utflykt till "Atlanterhavsveien" kommer tillbaka och regvädret lämnar oss.

Så blir det dags för oss att lämna Molde.

...och vi seglar vidare mot skymningen, riktigt mörkt blir det inte.

Hurtigruten - Kärlek på hög nivå och sagan om Hestemannen.

Vi mötte ett skepp som var på väg till Svalbard, jag hade nog bra gärna hoppat över till det och följt med upp till den allra vackraste platsen på jorden. Överdrev kanske lite eftersom det finns så väldigt många vackra platser, men Svalbard är dit jag alltid längtar tillbaka. Det är tydligen lite speciellt med Fram, som fartyget heter, för nu kom personalen ut på däck med flaggor för att hälsa och önska lycka till på färden.

Där kommer hon.

På Fram var de också ute manngrant och vinkade.

Vår kapten övervakar det hela från bryggan.

Både bak och fram, så står det Fram.

Vi fortsätter mot Sandnessjöen. "Flottere beligennenhet kan ingen ha", står det i vår lilla guidebok och jag är nära att hålla med för det är otoroligt vackert här omkring. Men det ser lite lustigt ut när de hängt upp kyrktornet i en kran. (Se till vänster i bild).

Petter Dass präst, poet och författare har blivit hyllad med en staty här. Hasse och Tage skojade om honom i sin välkända "Norgevisa". Petter Dass skrev det som numera kallas för "Nord-Norges nationalvisa".

Här har Mc Donalds fått en värdig konkurent. Det är väl självklart att man väljer en fiskekakeburgare i första hand.

Jag stannar till på huvudgatan för att ta en bild på folkvimlet. Men vad är det de står och tittar på där?

Aha, där uppe på hustaket är det kärlek på hög nivå.

Men det verkar inte vara så där  väldigt kärleksfullt. Hon tycker att han får ge sig nu och nyper maken i bröstet, tills han äntligen gav sig iväg.

Vi far vidare, fast inte med den här båten.

Nu är vi verkligen mitt i Norge, den egentliga mittpunkten går genom Tosentunneln inte långt härifrån och det här är närmaste staden.

En pampig bro har de in till Brönnöysund.

En del båtar som vi möter får nätt och jämt plats med sina passagerare.

Plötsligt fylls luften av färger.

Här är vi verkligen i sagans rike och den mest kända här är "sagan om Helgelandsfjellen". Där har de sju systrarna en viktig betydelse. När vi kommer till dessa fjäll så ligger molnen lågt och vi ser inte mycket av dem.

Men ta en titt på  Stens bild han hade betydligt bättre väder och har en mycket fin bild av De sju systrarna.

Sagan om Helgelandsfjellen är ungefär så här: "De sju odygdiga systrarna och deras barnflicka Lekamöya badade nakna i försommarnatten på ön Landegode i Nordland. De var alla kända för sin skönhet men allra vackrast var Lekamöya. Systrarna hade smitit ut dit från sin hårde far, kung Sulitelma som härskade över fastlandet i Jättarnas Rike. Trollkungen Vågakallen härskade över Lofoten. Hans oregerlige son Hestemannen satt på Svolvaer och tittade över Vestfjorden då han hörde skratten och ropen över vattnet. Han hade tidigare i smyg beundrat Lekamöya och när han nu såg henne naken i vattnet blev han upptänd av lusta. Han kastade sig upp på sin springare och satte av; han skulle göra Lekamöya till sin kvinna. Manteln fladdrade, hans röda ögon lyste och hästens hovar slog gnistor. Flickorna hörde hovslagen och flydde, Hestemanen vann på dem, systrarna kastade sina klädknyten på ön Dönna och inväntade sitt öde på ön Alsten. Där nåddes de av solens strålar och förstenades.Lekamöya som stod och bakade på Tjötta, hörde bråket. Kastade ifrån sig sina bakredskap och sprang hemöver mot Leka. Hestemannen förstod att han inte skulle nå henne och beslöt att döda henne med ett pilskott; ingen annan man skulle få ta henne! Skarfjellsgubben, kungen av Sömnafjell, såg Hestemannens onda avsikt och kastade sin hatt i pilens väg. Pilen genomborrade hatten och träffade aldrig sitt mål. Hestemannnen blev kvar på Hestmona vid Polcirkeln medan Lekamöya nådde ön Leka innan solens strålar träffade henne så att även hon förstenades. Stävan med messmör föll ur hennes hand och färgade öns västsida vackert brandgul. Hatten blev till ön Torghatten och ligger där, genomskjuten, till vittnesmål om sagans sanning."

Här har vi torghatten med sitt hål.

Vill man klättra upp till hålet för att inspektera det så finns det nu bilväg och bro ut till ön och sedan har man en ½timmes fottur upp till hålet. Hålet ligger 112 m.ö.h och är 160 m långt 25-30 m högt, 12-15 m brett. En fullriggare skulle lätt ha kunnat segla genom hålet.

Alla vill fota och filma.

Det är en svag punkt i berget där havets vågor grävt ut hålet, den gång som havet nådde 100 m högre än vad det gör i dag. Kanske blir det så igen.

En sista bild innan vi lämnar sagoområdet.

Sista hamn innan sängdags så kommer vi till Rörvik, ingen större aktivitet här i kväll.