Nu drar vi norrut

Vaknade i Sundsvall till en regnig dag, regnet öste ner och molnen låg lågt över nejden. Men vem har sagt att Sverige bara är vackert i solsken, även en regning dag har sin tjusning. Fast lite snabb i vändningarna får man vara, längre fram på vägen syns den timmerbil som körde om oss precis då jag klev ur bilen. Det stänkte rejält. 

Vi åkte nu vägen som följer Indalsälven. Långt där nere i dalen kan man faktiskt skymta älven. Eftersom det inte kommit någon kamera med ledningsfilter ännu så är det bara att inse fakta. Världen är full av ledningar,  då fär väl även stolpen vara med i bild.

Dimma är vackert tycker jag.

Ser även på landskapet att vi är på väg norrut, det böljar sig liksom och korna har fina betesmarker.

.

..och rallarrosen frodas i vägkanten.

Sedan åkte vi till Thailand.............men stopp hallå, var vi inte på väg norrut? Jo, men nog såg det ut som om vi kommit till Thailand ändå.

Det finns en historia bakom den här Thailändska paviljongen i den lilla byn Utanede. Kungen av Siam, Kung Chulalongkorn, kom till Sverige 1897 för att vara med och fira Kung Oskar II:s 25:e regeringsår och även bese den stora utställningen. Efter det så for han norrut med sin stora lustyacht "Maha Chakri". Han åkte även flodångare på Indalsälven, och häst och vagn till byn Utanede. Det var en sådan stor händelse i trakten så man döpte vägen han åkt på till Kung Chulangkorns väg. Fast det namnet fick vägen först 1940. Rykten om den vägen spred sig så småningom ända till Thailand och när en thailändsk dansgrupp besökte platsen 1992 kom idén upp att man skulle bygga en minnesbyggnad där. Så nu står det en Thailänds paviljong mitt i björkskogen.

 En del blir ihågkomna för att de åkt häst och vagn andra blir berömda och ihågkomna för sina misslyckanden. Så är det med Magnus Huss, Vildhussen. Han fick i uppdrag att bygga en flottningsled förbi det 35 meter höga fallet i Storforsen. Lönen för det uppdraget var den svindlande summan av 100 kronor och mat och husrum. Fast 100 kronor var nog lite mer värt 1796. Vildhussen omdirigerade en bäck med förhoppning om att den skulle skölja fram en ny kanal. Det gjode den också, men det blev inte riktigt som han tänkt sig. För det året var vårfloden ovanligt riklig och vattennivån steg så att alla fördämningar brast. Vattnet spolade med sig en hel grusås  och  ödelade åtskilliga gårdar. Ragundasjön tömdes och storforsen tystnade.

Vildhussen blev även han offer för älven. Han for iväg i en liten båt ned mot kusten, med slutmål Stockholm. Ingen vet riktigt vad som hände men ryktet säger att de uppretade ortsborna hade gömt årorna och skjutit ut båten i älven. Han hittades senare och ligger nu begravd på Lidens gamla kyrkogård.

Jag fick känslan lite av nöjesfält där vid Döda fallen, för att göra det lättare att ta sig fram bland stenar och stockar så har man nu byggt gångvägar och trappor.

Nu åker vi vidare mot mina barndomstrakter, ska bli spännande.

Garpenberg

Innan vi lämnar Garpenberg för gott så kändes det som ett besök i Sveriges enda kvarvarande gruvkapell var nödvändigt. Finns det bara ett, så måste det beses.  Gruvkapellet i Garpenberg är med stor sannolikhet uppfört på  1600-talets första år.

Kapellet flyttades till den här platsen 1947 för att inte riskera attt störta ner i gruvan. Flytten skedde på rullar så när kapellet ställdes upp på den här platsen befann det sig i samma skick som tidigare. Gruvan är fortfarande i drift men numera tvingas inte gruvarbetarna att gå till kapellet för bön  klockan 6.00  och ingen behöver heller få böter eller spöstraff om de uteblir från bönen.

Vill man gå in i kapellet och titta så kan man låna nyckeln i ett  hus alldeles bredvid.

På nedre botten finns det ett kapellrum, förstuga och kontor.

En trappa upp finns det ett litet gruvmuseum. De här pinnarna som kallades dagsverksstickor eller Kavel användes istället för nutidens stämpelklocka. Gruvarbetaren hade en och kamrern en likadan, de lades bredvid varandra och en skåra ristades in för utfört dagsverke. Ingen kunde fuska utan det var bara att lägga stickorna bredvid varandra och jämföra.

 Vårt nästa stopp på resan blev Stjärnsunds bruk. Det vita huset som speglar sig så fint i bruksdammen trodde jag var en kyrka men det är en brandstation.

Sedan for vi norrut. Hade ingen övernattning inbokad för vi tänkte att det är sommar och folk har semester så hotell finns det på vägen uppåt, men så vi bedrog oss. Ljusdal var vårt första försök att få rum och middag, men där var det semesterstängt. Nästa försök blev i Ånge men även Ånge var semesterstängt. Lite smått desperata och hungriga styde vi kosan mot Sundsvall för på den stora genomfarsvägen borde det väl finnas både mat och rum men även där var det tji. Vi hamnade i Sundsvall där fick vi både god mat och husrum. T.o.m vår bil fick husrum. Men vi red inte uppför trappan på Knaust, en bild på den har jag,  fast den är kvar i min mobil som jag glömt hemma hos min dotter. Lägger nog in den  här på söndag.

Garpenberg.

God morgon Garpenberg!

Vaknade tidigt av att korna råmade god morgon utanför fönstret, solen var redan uppe så varför inte gå ut och ta en liten morgonpromenad före frukost. Visserligen var kalvarna i hagen lite blyga och ville inte alls posera med sin bästa sida, de visste förståss inte att de skulle komma med i min blogg.

Kalvarna i nästa hage var lite mer nyfikna, men mammas trygghet var det säkrast att söka sig till.

Fåren i hagen tyckte inte att jag såg så farlig ut, de tog sig en sovmorgon.

Rallarosen tycker jag är så vacker. Den vajade lite förföriskt i vinden.

...och de ihoprullade skidspåren låg bakom ladugården och väntade på att få bli utrullade till nästa vinter.

Gamla fönster är jag lite svag för.

Undrar just vad det är för best som försöker ta sig upp ur ån? 

Men nu är det dags för lite frukost, inte ens violerna på trappen kan hejda mig för att få lite mat i magen.

Vi var inte först på plats i matsalen.

 Efter frukost drar vi iväg mot nya mål, få se var vi hamnar då.

Husmåsen

Eftersom mitt liv just nu är sorgligt tomt på  hund, katt, chinchilla eller något annat trevligt husdjur så får jag hålla tillgodo med vad som i naturen bjuds och då är väl inte en husmås ett dumt allternativ.

Han, eller om det är en hon, kommer och landar först lite försiktigt på hustaket.  Kollar in om det möjligtvis finns några Mariekex nere på verandaräcket. Kexen är egentligen till ekorren som brukar komma på besök.

Sedan blir det lov runt och en närliggande tall är nästa utkiksplats, fast där är det lite svårt att hålla balansen.

Han hamnar på backen och jag ser honom genom spjälorna i verandaräcket spatserandes närmare och närmare.

Fast första gången han kom på besök var han lite blyg och försiktig så det blev en utkiksplats från parabolantennen också, sedan dykning ner mot de hägrande kexbitarna.

 Tydligen är kex godis för en mås men ganska svårfångad.

Bitarna flyger än hit och än dit, men skam den som ger sig.

Nu är det inte bara en glups mås och söt ekorre som jag får besök av på min veranda. Den här stiligt metalliclackerade skalbaggen gjorde ett besök också, fast han var inte ett dugg intresserad av kexen. Men hans färg skulle nog göra sig bra på en bil.

Min husmås var däremot väldigt intresserad av skalbaggen, men väldresserad som han är så fick baggen vara ifred. Men nog ser han bra sugen ut.

10 år med Fotosidan.

Tänk vad tiden går fort. Tycker inte alls det var så länge sedan jag var inne på Utsidan.se och upptäckte att en alldeles ny sida öppnat, nämligen fotosidan. Eftersom jag så långt tillbaka jag kan minnas har varit intresserad av foto så kändes det väldigt naturligt att skynda mig in där och bli medlem. Jag blev medlem nummer 1011, alltså den elfte medlemmen som anmälde sig.

Det fanns inte många bilder där då men kommer ihåg en av de första, och om jag inte minns fel så var det Christer Lind som lagt upp den och den föreställde en tomte som gick över gräsmattan på Ålstensängen i Bromma.

Snart började det droppa in lite fler bilder men det var inte fler än att jag hann med att se alla och även att läsa alla kommentarer. Var jag bortrest en vecka så var det inte heller något problem med att hinna se alla bilder som kommit in under veckan. Det tog ett litet tag innan jag vågade mig på att själv kommentera någon bild men efter att ha blivit glatt påhejad i forum så tog jag mod till mig och skrev lite kommentarer. Ändå längre tid tog det innan jag vågade mig på att lägga in någon bild men flitigt påhejad av min dotter så kom strax den första uppladdningen av bild även för mig.

Fast nu vet jag inte riktigt om jag vågar visa den igen.....Jag hade inte fått kläm på det där med den lilla knappen på min nya digitalkamera. Den knappen som det var en liten blomma på. Den kan man väl inte använda då man fotar annat än blommor...........hmmm.

Hade varit bra om jag innan getingen flög sin väg hade förstått vad den var bra för. Der här är i alla fall min allra första bild här på fotosidan. Den är tagen med en Sony kompaktkamera och den kameran hade HELA 3 megapixel.

Hör och häpna så fick jag en hel del kommentarer och alla var väldigt vänliga dessutom. Minns att någon ville döpa bilden till "Vespa jorden runt".

Sedan dess så har mina kameror vuxit i storlek och även i pixelstorlek.

Mycket trevligt och roligt har jag fått vara med om tack vare Fotosidan. Extra glad blev jag då min bild kom med och fick hänga på den första fotomässan i Nacka och även då jag kom med i Fotosidan Magasin.

Jag har fått många nya vänner. Flera av dem har jag även träffat i det verkliga livet, andra känner jag bara via nätet. Har jag fått några ovänner så är jag lyckligt ovetande om det.

Det är även Fotosidan som gjorde mig till en bloggare.

Tack Fotosidan för alla trevliga år.................blir det tårta på ert födelsedagskalas!