Svaga vägrenar.

Innan vi vinkar farväl till Dalarna för denna gång tar vi en liten titt på Inlandsbanan och något som jag tror kallas för vattentorn med vattenhäst.

Färden går norrut och i Sveg står världens största träbjörn, den måste vi ta en titt på.

Den här björnen har t.o.m slips, jag räknade och det ser ut som det är 22 st.

Här skulle det ha varit bra att fått tanka, senaste priset på premum var 5 kr.

Så är det dags för en liten varning, norrut finns det renar och en del av dem är väldigt svaga.

Träffade faktiskt på en ren också trots att vi inte kommit fram till Östersund ännu. Den verkade inte alls så svag. Den sprang iväg tämligen snabbt när den fick syn på kameran, såg väl att det var en Canon.

Turistfika på turistkaféet.

Är man turist så ska man väl lyda alla uppmaningar om att vara en riktig turist, står det att det är just ett turistkafé så ska man väl stanna och ta en fika.

Är det dessutom en gullig liten stuga med magnifik utsikt så är valet att stanna inte så svårt. Men vad är det här, var det inte dalahästar som man skulle köpa i Dalarna?

Hur som helst, det var ett bra ställa att vila lite på. Leverpastejsmörgåsen smakade så gott och med den här utsikten från verandan blev det extra gott.

Storstup och Helvetsfall, Dalarna är ett spännande landskap.

Vill man uppleva forsande vatten och djupa raviner kan Ämån i närheten av Orsa vara ett bra utflyktsmål. Vid Storstupet finns det rester kvar av flottningsrännan där kan man också se Inlandsbanans 34 meter höga järnvägsbro.

Lite längre upp hittar vi Helvetesfallet, där får vi ta en liten skogspromenad för att komma fram till fallet. Bruset av vatten hörs på långt håll och surret av myggor på nära håll.

Går man ut på bron kan man betrakta den 30 meter djupa kanjon där vattnet forsar fram.

På vägen därifrån ser jag att en buss eller om det är en rälsbuss kan användas till mer än att åka omkring i. Det står SJ på den så jag gissar på rälsbuss, fast det kan ju vara så att SJ även hade bussar.

Gopsmor.

I år hade vi tur att vi var i Mora en helg och Gopsmor var öppet för besökare. Efter en liten skogspromenad kommer man fram till platsen där stugan ligger.

Nu är inte det här exakt samma plats som Zorn kom till, för den platsen ligger numera under vatten. 1970 när Dalälven skulle regleras flyttades stugorna till en plats som liknar den gamla platsen. Så det vi ser nu stämmer väldigt mycket med hur det såg ut på Zorns tid.

Även om inte platsen är densamma så känner man väldigt mycket av historiens vingslag då man stiger in i stugan.

Allt ser ut som då Zorn var här och kvar på bordet ligger t.o.m en lista över hur fisket gick. Tittar man på tavlan "Dans i Gopsmorsstugan" så känner man igen sig. Zorn bjöd ofta in ungdomar från trakten till vad han kallade "lekstuga".

Inne i ateljén är det bara Zorn själv som fattas och kanske någon modell också.

Allt verkar de ha tänkt på då stugorna flyttades hit, t.o.m jordkällaren ligger så som den gjorde på originalplatsen.

I dag är det aktiviteter här, nere vid sjön sitter bl.a slöjdarna Thorleif Andersson och Bengt-Åke Nyström och visar hur man täljer dalahästar.

De som vill får gärna prova på att tälja lite.

Små, små hästar kommer till i stora händer. Plastkassen som skymtas där bakom har även den en funktion. Ämnena måste hållas fuktiga för att inte spricka och även vara lättsnidade.

I Mora var det marknad.

Där fanns de vanliga "knallarna" som sålde diverse krimskrams. Vi åkte till Zorns gammelgård, där var det stängt men det var fint att kunna titta runt och beundra Zorns förutseende att bevara det gamla innan det var för sent. Redan 1914 började han samla på sig hus och flytta dem till den här platsen vid Siljans strand.

Många som släkt sin törst vid det här ämbaret.

Huset längst in i hörnet är Sveriges äldsta bevarade timmerbyggnad och är ett sk. Eldhus från 1237.

Vackra låsbeslag hade de förr i tiden.

Nyckeln som passar i det låset är kanske inget man stoppar i jeansfickan.

För att rymma kyrkbåtar behövs det rejäla båthus. Det här kommer från Laknäs och är troligen från 1600-talet.

Kyrkbåtarna är byggda på Sollerön och har tillhört Vattnäs byalag.