Milano.

I Milano har de en stor och pampig domkyrka.

Här inne finns det gott om plats för den rymmer 40.000 människor.

Vacker är den också och om man höjer blicken upp mot taket och väggen bakom altaret, så ser man en röd lampa lysa där upp. Där finns ett relikskrin med en spik från Jesu korsfästelse. Dit upp hissas en präst en gång om året och skrinet hämtas ner för en helig ceremoni.

På en 108,5 meter hög spria kan man se La Madonina, som är en staty av Giuseppe Perego. I dag är hon något inbyggd av alla byggnadsställningar.

Galleria Vittorio Emanuelle II är nog den allra vackrast galleria som jag sett. Här inne finns det en hel rad av lyxbutiker och även trevliga restauranger, men framför allt så är det målningarna och arkitekturen som är det mest sevärda.

Man ska inte glömma bort att titta ner på golvet, där kan man beskåda de fyra stadsvapnen; Vargen från Rom, Korset från Milano, Liljan från Florens och Oxen från Turin.Den mest besökta och betittade är Oxen från Turin. Myten säger att om man sätter foten på oxens bild och sedan roterar runt tre varv medsols, så för det tur med sig. Helst ska klacken hamna på tjurens testiklar för att ge maximal tur.

Sofia visar hur man gör och jag har satt ihop fyra bilder till en Gif-animation.

Åre med omnejd.

Trodde att vi skulle ta en liten vandring vid Våludalen i dag men vädret var inte det bästa för att bege sig ut på fjället. Regnet öste ner i omgångar och molnen drev hotfullt omkring.

Vägen till Våludalens fjällstation såg väldigt bred och nybyggd ut och hade stora parkeringsfickor. Såg nästan lite överdimensionerad ut så här ute på fjället. Det tyckte jag innan vi kommit fram till fjällanläggningen och fick syn på parkeringen där. Trots denna regniga dag så såg det ut som om vi kommit fram till IKEAs kundparkering, med avgift dessutom. Blev så häpen så jag tog inte ens en bild där.

Folksamlingar på fjället är inte riktigt min melodi, då passar ensligheten mig lite bättre.

Hittade en massa trappsteg och klart de måste kollas vad som finns där uppe på kullen.

Vad hittad vi där uppe då. Jo där stod Monumentet över Armfelts karoliner, det restes 1892. Härifrån, i Duved, tågade armén mot Trondheim i augusti 1718 och hit återvände många överlevande tillbaka efter den svåra snöstormen på fjället. 3000 av de som tågade iväg återvände aldrig.

Jag kan föreställa mig hur det såg ut där nere på ängarna när alla soldater slagit läger och det var ett hav av soldater, hästar och boskap. Numera finns det en ny populär sevärdhet här. Tittar man riktigt noga så kan man se det till höger i bild.

Syns bättre här. Kul att kunna zooma in ibland och se de som är där för att klappa älgar.

Duved har en väldigt vacker kyrka också.

Hotellet Copperhill i Åre gör skäl för namnet, mycket koppar hade de.

Ett spännande bygge uppe på höjden ovanför Åre.

Med fin utsikt ner mot dalen.

Det syns att man även hade fin utsikt från rummen.

Från Tott, som kanske inte är lika spännande bygge som Copperhill är, har man också fin utsikt.

Även i den tidiga morgontimman, just innan solen går upp, ser det fint ut.

Det här var årets rundtur i norra Sverige, inte den första och definitivt inte den sista. Många minnen har jag med mig och stort tack till dig som följt med på resan här i bloggen.

Bilen blev väl en aning smutsig, men det var lätt avhjälp och lite kul att sitta kvar och se alla mönster som borstarna bildade.

Små byar med fina hus.

Bilar man runt i Sverige och inte väljer de stora genomfartslederna ser man hur många fina små byar det finns och även hur många gamla vackra hus som skulle behöva nya innevånare.

Det var nog ganska så länge sedan som någon tankade bensin från den här pumpen.

Vid det här huset har någon huggit upp veden inför vintersäsongen.

Lupinerna blommade längs vägkanten och i år kändes det som om de bestämt sig för att visa upp sig i all sin färggranna prakt.

Kör sakta för att se dem bättre.

Kan väl hjälpa mäklaren på orten också, den här skönheten är till salu, ser visserligen ut att ha något reparationsbehov men en rymlig kåk för den kräsne köparen.

Snickarglädjen och samlingen av pinnar på verandan ingår antagligen. Numret till mäklaren kan anas på skylten för den hugade spekulanten. Vet inte om det går att ordna visning, för golvet vid ingången ser lite bräckligt ut.

Antar att ladan ingår...

och utsikten är det inget fel på.

 Bra möjligheter till fotografering av vilda djur finns också.

Skogens konung och Tärnaby.

Dags att fara vidare på vår tur uppe i norr. Vi lämnar Saxnäs och i skogsbrynet står fru älg med sin lille teling och vinkar av oss.

I Stalon tar vi en tur upp på berget för att se mer av landskapet. Det är lite disigt i dag och solen har inte orkat upp ännu.

De gamla, av både ålder och väder, färgade ladorna tycker jag är så vackra. De här står i Kittelfjäll.

Dagens mål är Tärnaby.

Med sådan här utsikt från sovrumsfönstret kan man sova gott i natt.

Norgefarargården och en kungsörn.

I byn Klimpfjäll, högt uppe på liden med utsikt över Kultsjön, finns det ett hus som kallas för Norgefarargården. Gårdens namn har att göra med att det var här som handelsfororna samlades för gemensam färd över fjällryggen via Remdalen till norska Mosjön vid atlantkusten. Likaså var det här som forlagen upplöstes efter återkomsten från Norge.

Här kan man numera ta en liten paus och festa på kaffe och våfflor och även kika in i ett litet hembygdsmuseum. Utsikten inne i storstugan är inte så dålig.

Numera finns det enklare sätt att ta sig till Norge än att vandra över fjället. En variant är att köra Stekenjokksvägen eller Vildmarksvägen som den också kallas.

Vägen byggdes på 1960-talet eftersom det fanns en gruva här då, den lades ner 1989 och nu är det nästan svårt att se att det funnits stora betongbyggnader där uppe på fjället.

Nu när jag var här fick man inte lämna vägen eftersom det hade härjat boplundrare i området, så tyvärr gick det inte att vandra ute på fjället.

De som hade serveringar och hyrde ut boende i Kimfjäll uppskattade inte det, de hade förlorat en hel månads inkomster och visse inte hur de skulle klara sig i fortsättningen. Ytterst få turister kom då de inte fick fjällvandra eller fiska. De enda som vi såg befolka marken utanför vägen var renarna.

De såg lite skabbiga ut så här års, men får säkert tjock fin ny päls innan vintern kommer.

Även om man inte fick lämna asfalten så gick det ändå att beundra den vackra fjällnaturen och de speciella mönster som bildades när snön smälte.

Såg också att det fanns stora fåglar, den här kungsörnen kretsade runt och sökte efter något gott att äta. Kan förstå att det lockar penninghungrigt folk att plundra fågelbon eftersom en falkunge betingade ett pris på 2 miljoner kronor i Saudiarabien.

Vi for inte hela vägen över till Norge utan vände vid Leipikvattnet.

Renarna var kvar även på återvägen mot Saxnäs.

...och i Saxnäs var Kultsjön sig lik.