Garden by the Bay på kvällen.

Något man inte får missa i Singapore är Garden by the Bay och framför allt inte på kvällen. På kvällen är det lite svalare och inte den tryckande fuktiga värmen som det blir på dagtid och ganska skönt att strosa omkring i trädgården. De stora träden har belysning. 

Marina Bay Sands Hotel ser också pampigt ut på kvällen.

Det är många som samlas här när träden tänds upp på kvällen.

Det är inte så konstigt för klockan kvart i åtta blir det en musik och ljusshow, inträdet  är gratis.

Trots att det inte går att förmedla känslan och upplevelsen av att stå där och se det skådespel som bjuds på så visar jag några bilder. Ni får tänka er musiken och hur färgerna växlar i takt med den. Det är en fantastisk fin upplevelse och jag kände mig som en liten älva där jag stod vid dessa jätteträd och bara njöt. Hade velat haft älvvingar som en liten Tingeling och få susa omkring uppe i luften och njuta, fast vill man känna känslan av att vara högt upp går det bra att åka upp i det högsta trädet och gå på gångbron. Fast den finaste upplevelsen var nog från marken. Tur att min man filmade så att jag kan få känna den känslan igen.

När showen är över letar vi oss fram till bron som leder rakt in till Marina Bay Sands Hotel, det gungar lite så att få till en skarp bild var inte lätt.

Detta hotell är en märklig skapelse.

Köpcentrat i anslutning till hotellet är inte så dåligt det heller.

Det har en egen kanal där man kan åka båt in.

På torget utanför finns det en praktfull allé.

Det blir en skön kvällspromenad nere vid den nya stadsdelen Marina Bay.

Innan vi lämnar Glasgow...

...tar vi en liten runda

Bra med gratis WiFi

En ganska så liten polisstation, eller är det en poliskiosk.

Det var bra ordnat för genomfartstrafiken.

En riktig skotte

Jobbigt att släpa på den stolpen, kan behövas en paus då.

Sista kvällen tog vi en promenad för att se hur Glasgow var på kvällstid. Vi hade sett att McDonalds drog till sig stora skaror av ungdomar på dagtid. De var inte så mycket inne, utan de stod och hängde utanför och nu på kvällen var det inget undantag, enda skillnaden var att det var ändå större skaror.

Vi anslöt oss inte till de unga utan gick bara runt och tittade lite.

Där min vagga en gång stått!

Det var Gävle som var dagens mål. Norrlands första stad.

Tro det eller ej men i Gävle är det sant!

Vi hamnade här på CH.

Ingen fantastisk utsikt från vårt rum men vad kan man begära mitt i stan.

Det händet något i alla fall.

Kan det här vara våren som är på G.?

Efter middagen tog vi en liten kvällspromenad. Jag vet, jag borde ha haft stativet med mig men det ligger kvar hemma.

Jag ska ta och fundera på den uppmaningen.

Vi traskade runt lite och kollade in omgivningen.

Vi går över Gavleån.

På det här hotellet ska jag nog bo nästa gång.

Länsmuseet står öde, men det lyser ju i en del fönster. Kan det vara så att det inte bara är i New York som museieföremålen lever upp på natten.

Kommer till Gammelbron. Här har det funnits en bro sedan 1400-talet och ända fram tills Drottningbron byggdes så var det den enda förbindelsen med landsvägen söderut.

Slänger ett öga från där vi kom...

...och åt andra hållet på bron beundrar vi de fina villorna vid åkanten.

Nu börjar det bli lite sent och vi återvänder över Drottningbron in mot stan igen. Den bron kom till då Hälsinge  regemente flyttade hit till Gävle och den invigdes 1911. Då ansågs det att det behövdes en ny, kapacitetsstark, förbindelse över Gavleån eftersom Gammelbron var helt otillräcklig.

Heliga trefaldighetskyrkan Den har stått där sedan  1654. Om det ser ut som om tornet lutar så är det inte fel på bilden , för tornet lutar. Marken där kyrkan står är ganska instabil och det var först på 1930-talet som man lyckades få ordning på kyrkan och det var väl tur, för det är en vacker gammal kyrka.

 Nu är det dags att sova för i morgon ska jag se vad min fot går för.

Kvällsbilder och lite barhäng.

Lite kvällsbilder från 46:våningen ut över Tokyo. Var lite svårt att undvika blänket från fönsterglaset eftersom jag förmodar att de övriga i huset inte hade uppskattat om jag släckt lyset där. Fast jag hittade ändå ingen lysknapp. Men med linsen tryckt dikt mot fönsterrutan så blev det någorlunda ändå.

Blev lite svårare med utsikten mot regnbågsbron eftersom det inte gick att få det tätt mellan lins och fönsterruta.

Sedan slank vi in på baren där upp, mysigt att sitt där och läppja på en drink med den utsikten.

Här skakas det en Margarita.

Fast den drack inte jag.

Kockarna i köket hade inte lika bra utsikt som vi i baren, men de lagade god mat.

Sedan slank vi hem mellan alla skyskrapor.

Tokyo Tower

Tokyo Tower ser ut som Eiffeltornet i Paris men det här är 332,6 meter högt alltså 8,6 meter högre än det i Paris, räknar man in TV-antennen högst upp så är det hela 32,6 meter högre. Trots att det är högre än Eiffeltornet är det 3.300 ton lättare, en tredjedel av materialet kommer från återvunnet skrot från andra världskriget.  Vi kan se tornet från vårt hotell och trots att det är över 300 meter högt ser det inte så stort ut härifrån.

Det sticker upp som ett rejält landmärke och det är klart att vi måste dit.

För flygsäkerhetens skull är tornet målat i orange och vitt.

Underifrån ser det ut som ett gigantiskt mekanobygge.

Efter andra världskriget började Japan leta efter ett monument och en symbol som skulle markera deras växande globala ekonomiska betydelse. De tittade mot väst och blev inspirerade av Eiffeltornet och beslöt att de skulle bygga ett eget. År 1958 stod det klart. Framför tornet finns de en plätt med skulpturer av en del hundar, tyvärr så förstår jag inte vad det står bakom dem och vet inte varför det är just hundar där.

Lite gulligt är det med kronorna på taket till entrébyggnaden.

Där inne finns det massor att titta på om man vill. Det finns ett akvarium med 50 000 fiskar, ett vaxmuseum och en stor souvenirshop.

Men vi hoppar över allt det där och åker upp i tornet istället. Trots att tornet är en stor turistattraktion med över 2,5 miljoner besökare per år så blir det inga köer utan den japanska effektiviteten gör att allt flyter väldigt smidigt. Värdar och värdinnor tar emot vid hissarna och hälsar oss välkommna och strax är vi uppe vid utsiktsplattformen och kan beundra utsikten.

 Vid klart väder kan man se ända till Mt. Fuji här uppifrån. Det gick inte i dag men vi ser stora delar av staden och även lite av hur vägnätet är uppbyggt.

Det finns ett tempel intill tornet och flera gravplatser runt omkring det. Trodde först att det var brädor som står uppställda vid gravmonumenten men såg senare att det finns skrivtecken på dessa pinnar som sticker upp. Troligtvis något som anhöriga ställer dit liksom vi gör med blommor vid våra anhörigas gravar.

I golvet på utsiktsplattformen finns det två fönster som man kan kika ner genom eller ställa sig på för att få känslan av att sväva högt uppe i luften. Där placerade de flesta föräldrar sina barn för fotografering. Den här lilla pojken såg mest förundrad ut och verkade fråga sig varför han skulle sitta där.

Där jag kikade ner såg jag mest hur tornet var byggt, men långt där nere kan man se marken också.

På kvällen är tornet belyst. Under tiden den 2:a oktober till 6:e juli lyser det i ett orange sken. Den oranga färgen ska hjälpa till att hålla kylan borta under vinterhalvåret. Vi nordbor undrade  vilken kyla de avsåg eftersom vi hade mellan 25-27 grader varmt om dagarna och bara lite svalare på kvällen.