På väg till Brønnøysund.

Vi lämnar Sandnessjøen och ska till Brønnøysund, på landvägen till Brønnøysund har det varit ett ras så den är avstängt ända fram till juli och alla som vill dit måste ta den gamla vägen dit. Det är utefter kusten och med färjor. Inte gör det oss något för det är en betydligt vackrare väg, enda nackdelen är att vi inte har någon tidtabell, men väntan kan användas till att ta lite bilder. Vi har kommit till Tjøtta och väntar på att färjan ska komma.

Lite trevligt samtal i kön, med de andra väntande så går tiden ganska fort.

Färjan kommer och vi är iväg.

Finns väl inte så mycket att säga, bara att njuta av landskapet.

Vi är framme i Forvik, fick en tidtabell på färjan och vet att om vi ska hinna med nästa färja som går över från Andalsvågen till Horn, så kan vi inte stanna på vägen, och det trots att vi träffar på älg. Bara att köra direkt.

Vi har också lärt oss att pensionärer har rabatt på färjorna och här har det ett trevligare namn än pensionärsrabatt, det heter honörsrabatt. En här färjeturen är inte så lång.

En fin tur har tagit oss till Brønnøysund.

Nu ska vi ut på en liten vandring, men det tar vi i nästa inlägg.

Hurtigruten kommer.

Bor man på en ort där Hurtigruten har en av sina hamnar så kan det vara kul att se när den kommer in också. Här i  Sandnessjøen bodde så att vi såg ner till Hurtigrutenhamnen, nackdelen var bara att fartyget skulle komma in klockan fyra på natten. Gissade att vi sov då, men det slumpades så att vi vaknade just då och då vi fick se att det var Finnmarken som kommit och att det var fint väder så klädde vi på oss och gick ut.

Solen står lågt och det är ett fint ljus, inte många passagerare är uppe.

Så här dags och i det här ljuset är till och med industribyggnader fina.

Trots den tidiga timmen så lossas och lassas det.

Vi passar på att se omkring på omgivningen under tiden.

Bron i morgonljus.

Fjällen ser annorlunda ut så här dags.

Så är det dags för Finnmarken att lägga ut igen.

Och vi går och lägger oss igen.

Helgelandsbrua - Dette er Norges vakreste bro.

Helgelandsbrua eller "Helgelandsharpa", som den kallas i folkmun. Den har röstats fram som Norges vackraste bro, så nog förtjänar den bron ett eget blogginlägg.

Bron är 1 065 meter lång och ändrade infrastrukturen radikalt på Yttre Helgeland då den öppnades 1991. Sandnessjøn var nu inte längre beroende av färjeförbindelse med fastlandet. 

 

Vackrast är nog naturen ändå.

På väg tillbaka till stan står den här älgen och iakttar trafiken.

Laksfors i Trofors

När man åker småvägar och på icke turistsäsong så är det långt mellan fika och matställen.

På många platser såg det ut ungefär som så här, stora fina hus där det såg ut att finnas både mat och fika men så var de stängda, tomm och öde.

Här kunde vi ändå passa på att titta på en minnessten efter Majvasstragedien. En insats under andra världskriget som senare blev till symbol för kampen som ledde till ett fritt Norge.  

Vi var lite hungriga och sökte vidare efter ett ställe att få i oss lite mat och hamnade på Laksforsen Turistcafe, där har man panoramautsikt över forsen. Passande nog så åt vi lite lax. Laksforsen är ett av Nordlands mest besökta naturattraktion.

Det storslagne vattenfallet Laksforsen har en fallhöjd på runt 17 meter.  Tåget kommer då jag står och tittar.

Mätta och belåtna kan vi fortsätta färden mot dagens slutmål.

Som är Sandnessjøen.

Nu åker vi till Norge

Vi lämnar Gäddede och styr kosan mot Norge. Vi väljer att inte åka Norgevägen utan tar Björkvattenvägen

Visar sig vara ett bra val med den mindre vägen, lite trafik och vacker natur.

Vi åker förbi en vacker liten kyrka.

Än så länge kantas vägen av gröna gräsytor, men vi ser de vita fjällen närma sig.

Fjällen som ligger på skuggsidan börjar bli riktigt vintriga.

Medan solsidan ser somrig ut.

Vår väg leder oss högre upp på fjället och det känns som om vi hamnat i en solig vinterdag. Nästan så det frestar med en skidtur, fast vi har förstås inga skidor med oss.

Även på fjället kan man hitta linjer.                 

Tussilago vid vägkanten.

Mer snö.                      

Vägen slingrar sig fram.

Vi kommer fram till en ganska lång tunnel.

Att åka i tunnel är ganska tråkigt, så när vi ser att Gamle Stieinfjellvegen verkar vara öppen tänker vi välja den i stället. vår bil väger inte över fyra tonn och vi har inte heller någon påhängsvagn, så det verkar vara okej.

Vi ser att någon har kört upp där för inte så länge sedan, men tyvärr så kommer vi inte så långt. Vi har visserligen fyrhjulsdrift men sommardäck, så det blir till att hålla tungan rätt i munnen och backa tillbaka. Vända på den smala vägen går inte. Synd att vi inte kunde åka där för det ska vara en fin väg.

En sista blick ut över fjället på den här sidan tunneln, man vet ju aldrig hur det ser ut när vi kommer ut på andra sidan av den långa tunneln.

Vi ser ljuset i tunnlen.

Lite mindre snö på den sidan fjället.

Men det är fina hängdrivor.

Åker förbi ett gammalt hus.

Haren var för snabb. För mig.

Och så har vi kommit till Nordnorge.