Landleguanerna på Galapagos.

Ser du den?

-Nä, kunde just tro det.

Förstorar man bilden och tittar  in i riset till höger så går det att se ett öga som kikar fram där.

Från sidan syns den lite bättre. Men när jag får se min allra första landleguan så måste den förevigas, finns ju ingen garanti att det finns fler. Så här på långt håll ser den inte så imponerande ut, men den är ganska så stor.

Vi träffar på en till och med grenarna går det att få till en fin inramning .

Fast flyttar jag på mig så syns hela leguanen. Den ser ut att ha det ganska så skönt där i solen.

Jag tycker om att ha några bilder som även visar miljön där djuren lever. Ser ut att vara gott om leguaner här,  men än så länge har vi bara sett hanar. 

Men det är även kul att zooma in och se dem på lite närmare håll. Visst är den söt.

Om de skulle få för sig att krypa ner i sina bon, fick vi inte se så mycket av dem.

En härmtrast prasslar omkring bland grenarna.

Titta en galapagosfink till, en hona den här gången.

Den har visst sällskap.

En stor och vacker landleguanhona.

Den ligger nästan mitt på stigen och vi bör undvika att gå i terrängen, därför så vi börjar smyga förbi den. Trots ett försiktigt tassande så reagerar den och börjar resa sig upp.

Men vi oroade den inte för mycket, den kollar in oss och börjar lägga sig ner igen när vi passerat.

Det är inte bara sällsynta djur som lockar att åka till Galapagos, även naturen är värd en resa hit.

Träden som ser helt torra och döda ut, de vilar sig bara tills regnsäsongen, då väcks de till liv igen och grönskar.

Kaktusarna är stora som träd.

En del intar mänskliga former.

Andra ser lite ledsna ut.

Medans andra är riktigt ståtliga.

Innan vår promenad är slut träffar vi på ytterligare en leguan. Den här låg och spanande in en vacker hona, men hon verkade något avvisande och kröp in och gömde sig i en tät buske.

Dags för återfärd till vårt fartyg.

Coral I och Coral II följs åt eftersom vi fått samma rutt. Här väljer man inte vilka öar man ska besöka utan de olika fartygen blir tilldelade rutter som de följer, samma rutt får inte användas två veckor i sträck. Allt för att minska på slitaget på öarna. Vi är bara 13 passagerare på vårt fartyg, Coral I är lite större så de är fler ombord och de har samma rutt som vi, men vi anpassar landstigningarna så att vi sällan träffar på de från det andra fartyget när vi är iland.

Första landstigningen.

Äntligen börjar det riktiga äventyret och vi ska få uppleva det som jag föreställt mig vara Galapagos.  Vi ska iland på Cerro Dragon.

Naturen här ser lite annorlunda ut än hemma.

Hav, lavasten och kaktusar.

Färgranna krabbor. En Sally Lightfoot-krabba.

Uttrycket krypa ur sitt skal, får en mening här.  Darwin visar hur krabborna fullkomligt gör så när kostymen blivit för trång.  Sedan gäller det att krypa in under en sten ( ännu ett talesätt vi använder) och ligga där och vänta tills skalet stelnat så man inte blir mat till fåglarna.

Här på stranden kan man passa på att ta sig ett gratis fiskpeelingfotbad också. Bara att stoppa ner fötterna i en liten vik på stranden och låta fiskarna ta för sig.

En nyfiken liten ödla. 

Lite längre bort på stranden står en Great Blue Heron och spanar ur över havet. 

Vi hinner inte gå så många steg innan vi nästan snubblar över en landleguan.

Tittar upp från leguanen och ut över den lilla sjön, där vandrar en styltlöpare omkring.

Tittar ner igen och ser att det är inte bara en havsleguan som vilar där på stranden utan en flera stycke.

Styltlöparen vandrar på och kommer lite närmare,

Hägern ser ut som om den fått telefon och jag börjar nynna på låten "Växeln hallå, hallå!

I ett tränd i närheten  sitter en Galapagosfink, hane.

Vi kommer fram till ett vägval och måste bestämma om vi ska gå till höger eller vänster.

Ska vi följa i Darwins spår eller Romans. 

Vi har gjort vårt val och följer med Roman och nu är vi sugna på att få se de stora landleguanerna.

Santa Cruz

Efter besöket på forskningsstationen tar vi en liten promenad i Santa Cruz. Här har t.o.m pingvinerna blå fötter. I alla fall de i presentbutiken.

Charles Darwins ande vilar över staden. 

En väggmålning klarar jag inte av att gå förbi utan att fota .

Bommulsträd, blomman liknar en hibiskusblomma.

Vägen ner till stranden.

Innan hon vände blad trodde jag det var en skyltdocka, måste ha varit en bra bok som fångade hennes intresse så.

Plötsligt,  mitt framför mig sitter en pelikan, mitt i stan.

Den uppskattade inte mitt sällskap så värst mycket,  utan lyfter och landar i ett närliggande träd.

När jag så ser mig omkring, upptäcker jag att det där inte var den enda pelikanen.

Flera stycken håller till där vid den lilla hamnen som fiskebåtarna brukar komma in. Pelikanerna flyger en sväng och kommer även åter.

Trotts att det finns gott om grenar att slå sig ner på väljer en som kommer för nära rivalens gren. 

När revirstriden är över putsar segraren fjädrarna, tur de kan vrida halsen nästan helt runt. 

Förloraren, söker sin tillflykt till busshållplatsens tak.

Gråter kanske inte men ser lite slokörad ut.

Kul klotter.

Lite längre fram möter vi en liten filur som ser ut att ha ett skrämmande smil...

...skulle inte behöva mask på ett Halloweenparty. Men den var inte farlig, havsleguanerna verkar leva ett stillsamt liv.

Hittar ytterligare en väggmålning.

Nu har vi fått nog av stadsliv och under den nedåtgående solen återvänder vi till havs och vårt väntande fartyg.

Hufudstadsbladet och SPÅR

Om du har vägarna till Finland så passa på att ta en sväng förbi Esbo och Haltia och titta på fotoutställningen SPÅR. Den håller på till 12 maj 2019.

Den svenskspråkiga tidningen Hufudstadsbladet har en artikel om utställningen i dag.

Kul att de valde en av mina bilder som puffbild till förstasidan.

Hela nätartikeln går att läsa här.

Klickbar länk HÄR.

https://www.hbl.fi/artikel/titta-pa-naturen-som-du-inte-vill-se-den-2/?fbclid=IwAR13uuCZ5xBTI0WOSDKxVXZW-pBI055qc7g6vwTFudMzuHshcNEUHMUkbQs

Up in the Air.

Äntligen är vi på väg mot målet för resan. Vårt bagage är kollat, godkänt och förseglat, inga frön eller växtdelar får föras iland på öarna. 

Vi ser hur Quito försvinner under oss.

Vi ser bergsvägar som slingrar sig utefter de höga bergen.

Ser hur Ecuadors högsta topp, Chimborazo (6 267 m) sticker upp nosen ovanför molnen.

När molnen lättar lite kommer bergen fram igen och uppåt letar sig röken från eldarna där nere. Troligtvis är det bönderna som eldar upp rester från majsodlingarna.

Vi har en mellanlandning i Guayaquil och här ser det nästan ut som att flodens källa är vårt flygplans motor.

Inresepapper ordnas och nu börjar vi skymta målet.

Den första ön syns nu tydligt.

Strax innan vi landar ser vi de tre vindmöllorna. De var mycket omstridda då de skulle byggas.

Äntligen nere.

Bara vi får vårt bagage så kan äventyret börja. Vi är äntligen på Galapagos.

Innan vi får ta vårt bagage så ska det kollas ordentligt av flygplatsens finaste medarbetare.

Sedan en busstur ut till bryggan där vi blir upphämtade av gummibåtarna, som kör oss ut till vårt fartyg.

Redan vid bryggan får vi stifta bekantskap med det orädda djurlivet på Galapagos, ett litet sjölejon kommer och hälsar på.

Coral II ska nu bli vårt hem för en vecka. Det ska bli spännande.