Kuranda och en tur ovanför regnskogen.

Kuranda är känt som byn i regnskogen och har lockat till sig besökare, främst för att beundra de mäktiga Baronfallen. Fast i dag var de inte så mäktiga. Även många hantverkare lockades till den här platsen för dess skönhets skull och här finns nu en liten hantverksby.

Många butiker har samlats här och bland det vanliga souvenirvarorna finns en hel del konsthantverk.

Den här guldsmedsbutiken hade en lite annorlunda utgång.

Vi promenerade runt lite och träffade på den här lilla killen som hade med sig sitt husdjur. Han berättade vad det var för sorts orm, men det har jag glömt. ;)

Här finns även ett litet baptistkapell.

Satte mig där en stund, skönt med lite tystnad och stillhet.

Det fanns en hel del fåglar här också. En Australisk fikonfågel.

En dubbelögd fikonpapegoja hoppade runt i trädet bredvid där vi hade slagit oss ner för att få en god fruktsmoothies, de serverade underbara sådana här i Kuranda.

Den mumsade glatt i sig från trädets frukter.

Dags att dra sig ner till linbanestationen.

Den är 7,5 km lång och går över McAlister Range och Barron Gorge National Park. Den här linbanan byggdes utan att förstöra naturen. Före byggandet undersöktes platsen för att säkerställa att utrotningshotade och sällsynta arter inte skulle påverkas. Den övre jorden och lövskrädet samlades in och återinfördes när konstruktionen var färdig. Växtplanter som avlägsnades under byggandet omplantades på sina ursprungliga platser.

Arbetarna måste sterilisera utrustning och skor innan de kom till byggplatserna. Ryska Kamov-helikoptrar användes i stor utsträckning för att bära utrustning, material och cement till tornplatser och regnskogsstationer. Helikoptrar transporterade 900 ton stål, cement och byggmaterial bara till Barron Falls Stationen. Eftersom inga vägar byggdes under byggandet gick arbetarna varje dag till tornplatserna med sin utrustning.

Vi glider iväg över Barron River.

Och våra korgar hänger några meter över regnskogens trädtoppar.

Mäktigt att sitta här och titta ner på trädtopparna medan vi sakta glider fram.

Där har vi Baron Falls som vi såg vid tågstoppet.

Här uppifrån ser man hur träden liksom klättrar på varandra för att komma upp till ljuset.

Lite svårt att få med det hisnade djupet på bild, men lite kittlade det i magen då man kikade ner.

Svårt att se ända ner till marken i den täta vegetationen.

Vid Red Peak Station kliver vi av för att gå runt och se på växtligheten. Vill man, så  finns här guider som visar runt berättar och svarar på frågor.

Men vi hade vår egen Magnus som berättade med inlevelse om vad vi såg.

Fin utsikt över området.

Ormbunkar som växer ovanpå träden.

Träd som tar hjälp av varandra för att klättra uppåt.

En liten bagge träffade vi på också.

Nu är vi snart nere i Smithfield.

Där ute är Stora barriärrevet.

Här i Smithfield kan man åka vattenskidor på en kabeldriven bana.

Det hade kanske varit kul att testa men vi ska få lunch och veta mer om hur det var där Australien började.

Guldgrävartåg till Kuranda.

I dag ska vi bland annat åka tåg. Det är den berömda järnvägen, Kuranda Scenic Railway, som slingrar sig upp i berget från Cairns till Kuranda. Järnvägslinjen byggdes för att kunna forsla förnödenheter och till guldgrävarna och nybyggarna uppe i bergen. Den 10 maj 1886 togs det fört spadtaget för att bygga den här järnvägen och 18 månader senare var den klar.

Vi startar vår resa i Freshwater.

Tidigare hade man bara haft floden och en mycket sumpig och hopplös väg från Port Douglas för transporter.

Numera är det en trevlig turistattraktion att åka med det gamla och fina tåget.

Charmiga vagnar i gammal stil.

Tåget tuffar på i sakta mak uppför backar och genom regnskog.

Järnvägsarbetarna fick slita hårt vid bygget av den här järnvägen och många arbetare dog.

Sträckan har 15 tunnlar och det här är tunnel nummer 11.

Den mest spektakulära platsen på resan är nog Stoney Creek bridge.

Den går över ett vattenfall.

Jag försökte ta en bild på bron på håll, men det gungade och skakade en hel del men det går ändå att se lite hur bron ser ut på håll.

Vid Baron Falls  stannar tåget i 10 minuter för fotografering.

Fin utsikt ner mot dalen och havet.

Jag skyndar mig upp till utsiktsplatsen för att få bättre blick över vattenfallet .

Här är vattenfallet.

På andra sidan dalen kan vi nu se linbanan som vi ska åka ner med.

En kort sträcka till med tåget och vi är uppe i den lilla konstnärsbyn Kuranda.

Innan vi ska åka ner med linbanan så hinner vi med att ta en promenad där, men det tar vi i nästa inlägg.

Daintree River och saltvattenskrokodiler.

Dags att åka till Daintree nationalpark. Fast först en liten kissepaus på vägen dit för de behövande, jag tillhörde inte den skaran utan kunde ägna mig att studera de fantastiska träden som växte där. De såg nästan päksklädda ut.

Någon i vårt sällskap frågade vad jag såg där...mönster.

Här finns det också chans att besöka damernas,  så här rikt utsmyckat brukar det inte vara.

Orsaken till det här stoppet är att vi ska ta en tur på Daintree River och spana efter krokodiler. 

Det här är vår skeppare Bob.

Vid båten vi ska åka med väntar en välkomstsvala.

Vi tuffar ut med vår båt på floden och börjas spana efter de stora krokodilerna.

Det enda vi ser till att börja med är en liten häger i sitt bo.

Den var ganska skymd i boet men passar också på att visa upp sig på en gren.

Vi spanar och spanar.

Både högt och lågt...

..och se där, det finns ju krokodiler här i floden. Det här är världens största krokodiler, de blir vanligtvis 4-5 meter långa men äldre krokodiler kan bli 6 meter och kan väga upp till 1.300 kg. Det är inga djur man kelar med för de är extremt farliga.

Tyst smyger de fram i vattnet. Ibland ser man bara en ryggsköld sticka upp.

Eller bara som en krusning på ytan.

Men på en del så kan man även få en glimt av de vassa och stora tänderna. inget man vill stifta närmare bekantskap med.

Fick ingen direkt aktion från krokodilerna, de simmade lugnt omkring och verkade njuta av det fina vädret. Såg ganska fredliga ut men de flesta attacker mot människor leder till döden så uppmaningen om att inte stoppa ner några händer i vattnet var nog befogad. Ingen ville heller agera lockbete så att det skulle bli lite fart på dem.

Att ta en promenad i området nära floden är inte heller så tillrådligt. Ser du vad som gömmer sig i gräset här?

Vi såg flera olika krokodiler på turen, osäker på hur många för de såg ganska lika ut.

Välkomstfågeln kom och sa hej då när vår tur var över.

Lunchen  idag bestod av känguru och en massa exotisk frukt till det, väldigt gott!

Tapiocakakan till dessert var också god, men tog med den bilden för den lite roliga dekorens skull.

Innan vi beger oss iväg för en promenad i regnskogen åker vi och tittar på utsikten över området vid Walu Wugirriga.

En liten, liten ödla gjorde oss sällskap.

_____________________________

Norrut till Cairns.

Blev lite julpaus i australienresan, men den tog inte slut i Melbourne utan därifrån flög vi  över stenbockens vändkrets söderifrån och landade i Cairns.

Carins har sin historia tillbaka till guldrushens tider, då guldletarna kom förbi på väg till guldfälten vid Hodkingsonsfloden. Carins är en populär plats för turister med sin närhet till flera turistmål. Ett av dem är Daintree nationalpark som vi ska besöka i morgon, men först börjar vi med en liten promenad i stan.

Ser att det är omtänksamt folk som bor i den här staden, när frun handlar kläder kan maken lugnt slå sig ner och vila lite.

Det finns också en hel del flygande hundar, de hänger överallt i träden.

Högt uppe i en palm bor den här fågeln.

Vi tar en sväng genom det på dagen helt tomma nattmarknaden. Desto mer livfullt var det där på kvällen.

Farliga ormar har de här, en del så stora så de måste bekämpas med eld. :)

Även bananerna ser lite annorlunda ut.

Fast nu drar vi oss tillbaka för en stund vid hotellpoolen, som har egen sandstrand...

...innan middagen.

Vill man äta god fisk så är  Barnacle Bills ett bra ställe.

Och så får man en söt kola till kaffet.

Gatumusikanterna underhåller oss...

...men det finns annan underhållning så här på kvällen. De flygande hundarna ska iväg för att äta sin kvällsmat också och de lyfter i stora flockar under ett otroligt skränande.

Ett helt otroligt skådespel att få se det, fast jag förstod att Cairnsborna inte var så förtjusta över dessa djur. Träffade på en kvinna som frågade var jag kom ifrån och då hon hörde att det var Sverige så bad hon mig att ta med dessa "bats" med mig hem.

I morgon åker vi till Daintee River för en flodtur, häng med om du vill.

Lite kvällsliv i Melbourne.

Vi lämnade piren ute vid S:t Kilda i förra inlägget då skymningen kom.

Det blir kväller ganska fort här, så vill man fota solnedgången får man vara på hugget.

Inne över stan så slår solen i guldkronan på Eureka Tower och den lyser nästan som en strålkastare.

Det blir mörkare och mörkare, många strosar fortfarande ut på piren. Säkert pingvinerna som drar förutom solnedgången.

Vi letar reda på vår spårvagn för att åka tillbaka in till stan.

Även nu är det mycket folk på vagnen så vi får en ståplats, testar en bild i spegeln där inne. Inte så lätt när man står krokig arm med en stolpe. Fick i alla fall en bild på mitt fotosällskap.

Foto förenar, har sagt det förut och det stämmer även i Australien. Man bli bekant med folk. Gemensamma intressen och det byttes visitkort.

Tillbaka inne i city efter diverse omvägar så ville jag förstås ha någon kvällsbild. Hade gått bättre med stativ, fast det hade jag inget med mig. Kul måne de har där under.

Sedan en avslutning på någon av alla barer och vårt dygn i Melbourne var över. I morgonbitti flyger vi vidare.

Fast här hemma breder julfriden ut sig i nutid. God Jul till alla!