Vi strosar vidare i Sydney och tittar på lite julskyltning

Efter att ha promenerat runt i den lugna parken och The Rock så drar vi oss ner till stan där det är mer liv och rörelse.

Det är trångt på de gator där de håller på att återställa spårvagnsnätet och det byggs även en hel del.

Men det finns många fina gamla hus som Queen Victoria Building

Många av de gamla husen bevaras när det byggs om, går det inte att använda hela huset så sparas fasaden.

Vi slinker in på några av varuhusen för att kolla på den överdådiga julskyltningen. Först Strand Arcade.

En äldre man tipsade om att jag måste gå högst upp för att fotografera, det blir bättre där. Så det gjorde jag.

Nästa besök blev Queen Victoria Building.

En pampig kåk som är minst lika pampig där inne.

Där har de en julgran som går igenom alla våningar.

Kul speglingar blev det nere vid granens fot.

Vackra prydnader i granen också.

När man ändå är där inne så får man bara inte missa att titta på klockan.

Fina små detaljer runt om hela klockan.

Det är ett mycket vackert hus med mängder av detaljer.

Även utomhus är det många fina julgranar. Den här har rörliga budskap som far fram över en banderoll. Privatpersoner kan lägga in önskningar om text där.

Eftersom det var så nära jul var det även julskyltning i fönstren på varuhusen. Den här söta lilla tösen gjorde sitt bästa för att nå upp.

Är det jul så ska det ju julstädas ordentligt.

De här två gentlemännen såg att jag fotade "julstädaren" så de passade på att posera lite. Klart de måste få vara med i bloggen då.

Vi tog en promenad till järnvägsstationen bara för att se hur där såg ut, men det spar jag tills i morgon.

Strosa i Sydney

Australienresan avslutades i Sydney och där hade vi några dagar på oss för att uppleva staden och dess hjälpsamma och trevliga befolkning. Vi tar en liten rundtur med bildkavalkad. Börjar i den botaniska trädgården för en morgonpromenad. Fåglarna kvittrar och blommorna doftar.

Tittut, vem kikar fram där.

En Rainbow Lorikeets som passar på att äta lite frukost.

Lite fågelfotografering.

Fågelporträtt i all ära, men jag tycker det är lite roligare då det händer något. Som här där fågeln har lite svårt med balansen.

Många olika blommor och träd växer i den parken.

En del träd var väldigt stora.

Den parken var rent av fängslande.

Den rymmer även ett sagoslott, som egentligen är Government House.

I en skuggig hörna sitter Pan och ser ut att njuta, hörde ingen flöjtmusik och inte lyckades han skrämma mig heller

Vi promenerar vidare och kommer till Darling Harbour igen.

Stannar inte där utan fortsätter upp till The Rocks som är den äldre delen av Sydney.

Får syn på en julgranskula med så vackert innehåll att alla turister stannar upp för att fotografera, de flesta tar förstås en seflie framför kulan.

En bild under Harbour Bride är väl också obligatoriskt.

Och de äldre husen här måste ju också vara med.

Målningen på det här huset var väldigt förvillande, den släta väggen var förvandlad till en veranda och framsidan ser ut att ha en ingångsdörr. Skickligt målat.

Här träffar vi också på Biggles, "A loved friend of The Rocks". Står det på skylten. Måste ha varit en mycket älskad hund som fått en egen staty.

Här i The Rocks har de en slags adventskalender för barnen, sådana här skåp står det på olika platser runt om och då de öppnar dörren till skåpet finns det en saga där inne.

Men nu börjar det bli dags för lunch så vi tar en liten paus.

Fortsätter promenaden sedan.

Operan

Nu ska vi besöka Sydney operahus.

År 1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn. Dansken Jørn Utzons hade lämnat in ett förslag som först förkastades av domarna, då man ansåg det vara alltför extravagant och omöjligt att bygga med dåtidens teknik. Den finske arkitekten Eero Saarinen sällade sig emellertid till domarskaran, och denne ansåg däremot att Utzons förslag var utomordentligt. Saarinen lyckades ändra juryns åsikt och 1959 sattes spaden i jorden.

Många tycker att formen på huset liknar segel, men lite av mussla tycker jag att man kan se också. 

Projektet kantades av problem och förseningar då den komplicerade konstruktionen var svår att lösa plus en del politiska konflikter. Trots alla problem så blev ändå huset klart och invigdes av drottningen 1973. 

Vi får en guidad rundvandring i operahuset med en ingående berättelse om hur allt gick till vid tillkomsten och alla turerna.

Man får inte fotografera på alla platser, men uppe i lobbyn utanför stora konserhallen går det bra.

Även på balkongen utanför går det bra, och extra kul att leka lite med speglingarna i glaset.

Både speglig och verklighet.

Även innifrån lobbyn blir det kul bilder.

Ingen repetition eller konsert är på gång så vi får även besöka och fota inne i konserthallen. 

Vi vandrar vidare i huset

Ser en mängd spännande vinklar, får en känsla av katedral. 

Klart vi måste ut och kolla in om vi hittar spår av det svenska inslaget i detta bygge.  Huset är ett danskt mästerverk klätt i svenskt kakel från Höganäs.

Innan vi lämnar byggnaden spanar jag in lite vinklar och vrår .

Många spännande mönster.

Kaffekopparna påminner lite om husets utformning.

Dags att söka sig ut i solen igen och spana in Sydney.

Här blir det rent hus.

Till havs, till havs, fast ingen storm.

För oss är det lunchdags och den tänkte vi avnjuta ombord på den här båten samtidigt som den tar oss på en rundtur.

Sydney Harbour Bridge är ett av Sydneys mest kända turistattraktioner. Genom bron förbinds shoppingkvarteren i centrala Sydney med affärs- och bostadsområdet North Shore vid Sydney Harbour. Lokalt kallas den för "galgen" på grund av brons bågform. Bron var stadens högsta byggnadsverk fram till 1967.

Tillsammans med operahuset är det Australiens mest kända byggnad.

Brons utformning användes också vid bygget av Tyne Bridge i Newcastle, England och den bron är också nästan identisk förutom storleken. Bron här i Sydney är en av världens bredaste. Bågvalvet sträcker sig 503 meter och väger 39 000 ton. Valvet går upp till 134 meter över havet men på varma dagar expanderar stålet och höjer bron med upp till 180 millimeter.

De två pylonerna är ungefär 89 meter höga och gjorda av betong och granit. Pylonerna fyller dock ingen funktion för att hålla bron uppe utan tillkom främst av estetiska skäl.

Vår båt tuffar på och vi får se Sydney från havssidan.

Vår båtfärd passerar under bron flera gånger och det är lite kul att veta att Paul Hogan (Crocodile Dundee) varit byggnadsarbetare på den bron.

Vi får veta att man kan gå upp ovanpå bron också. Den kassiska versionen av BridgeClimb tar 3,5 timmar och är det mest populära alternativet. Då går man uppför mer än 1 000 trappsteg längs brons yttre båge på den sida som vetter mot Operahuset. Njuter av utsikten i 360 grader och poserar för bilder högst uppe på bron. Det lät väldigt frestande och om det inte varit så varmt hade jag nog gjort det.

På den här ön finns det en fin restaurang.

Även operahuset passerar vi flera gånger så jag kan få bilder på det från många vinklar.

Det är en fin dag och många båtar ute.

En fin udde.

Så åter in mot stan.

Någon i en italiensk grupp blev så inspirerad av operahuset så att hon drog några arior. Är inte för kunnig i ämnet för att kunna bedömma om det där var skönsång, men det lät inte lika vackert som då jag varit på opera.

Operahuset och bron samtidigt.

Vill man så kan man även åka hjulångare.

Operahuset från sidan.

Men nu tänker vi gå till operahuset.

Man kan inte ha koll på alla TV-serier.

Vi har styrt kosan mot Bondi.

Det är säkert många TV-serier som jag inte har koll på men Livräddarna på Bondi Beach eller Bondi Rescue som den heter på engelska verkar det vara bara jag som inte sett. Tillhör förvisso fel målgrupp. Men hur som helst så har jag i alla fall både sett och besökt den stranden nu. Ja, även sett livräddarna där.

Regnet som överraskade oss på morgonen har övergått i solsken och fint badväder. Vem blir inte glad då.

Ingen trängsel är det här heller,  beror kanske på morgonens regn.

Stranden ser inbjudande ut.

Det där såg jobbigt ut. Den här kvinnan hade spänt fast något tungt som hon släpade efter sig i sanden. 

Lång väg hade hon gått med sin tyngd och skapat ett spår i sanden.

Visste inte så mycket om den här platsen innan, men när jag upptäckte den här muren så var jag bara tvungen att ta reda på lite mer än att en TV-serie spelats in här.

Gatukonst har alltid varit en del av Bondis ungdomliga och livfulla identitet med många stora gatuartister som bor och arbetar där. Bondi Sea Wall är en utvecklingsplats där konstnärer är välkomna att lämna ett temporärt varumärke på Bondi Beach.

Den muren ligger vid stranden, strax efter att man passerat Bondi Pavillion. Den byggnaden har en brokig historia tillbaka till 1928 och var en "Playground of the Pacific". Det badades turkiskt bad, dansades i balsalen och var väl den tidens inneställe. Numera är det Bondi kulturella centrum med bl.a. teater, galleri, musikstudior, konst- och keramikstudior.

 Bakom Bondi Pavillion ligger hotellet. 

Men nu tänkte jag titta på och fota muren.

Bondi Beach Sea Wall har varit i drift sedan slutet av 1970-talet och har presenterat en blandning av gatukonststreet med starka sociala och politiska budskap under årtiondena. Under åren har Bondi Beach Sea Wall varit värd för några av de bästa gatukonstnärerna från hela världen. Målningarna har varierat från collage, stenciler, popkonst, textverk, kärleksnoteringar och minnesporträtt.

Men det finns två väggmålningar som har godkänts av Waverley Council för långsiktigt bevarande och som inte får målas över. "Flickan med en Frangipani i sitt hår" (dedikerad till den lokala flickan, Chloe Byron, som förlorade sitt liv i Bali-bombningen 2002) och ANZAC-målningen. (Frangipani kallas också för tempelblomma)

Mer än 200 personer, inklusive 88 australier, dödades i bombattacket vid Sari-klubben, Kuta Beach på Bali den 12 oktober 2002. Ett offer var den 15-årig Chloe Byron som var där på semester med sin familj. Hon växte upp på stranden vid Bondi och var allmänt känd genom sitt aktiva deltagande i många lokala sportklubbar. Den målades 2003 och

För att få variation och bevara den och dynamiska karaktären förändras konstverken på Bondi Beach Sea Wall ständigt. Varje panel på muren tilldelas för en sexmånadersperiod. Bondi Beach Sea Wall är öppen för konstnärer av alla kalibrer. Konstnärer som söker tillstånd att måla en väggmålning måste skicka in en ansökan online, men vill du vara med och måla så måste du få iväg din ansökan före den 30 maj.

Många är målningarna här på muren, här är en del av dem.

De här visar var sopåtervinningen finns.

.

.

.

.

.

Vi lämnar Bondi för nu ska vi ut till sjöss.