Tårgas och kravaller

Efter att ha tagit en promenad i värmen i Colombo, pustade vi ut ett tag på hotellet. Några av oss drog till poolen för ett dopp men jag hörde hur ljudnivån nedanför vårt rum förändrades och kikade ut. En massa ungdomar hade samlats där och skanderade slagord.

Fler och fler slöt upp och under gångbron, som gick till hotellets poolområde; där hade polis och militärer satt upp barrikader.

På andra sidan barrikaderna hade stora mängder poliser och militärer samlats. Den stora vattenkanonbilen var där och även några pansarvagnar.

Bakom barrikaden finns regeringsbyggnaden och det var dit som demonstranterna ville ta sig.

De demonstrerande ungdomarna var missnöjda över arbetssituationen i landet. När de blev för våldsamma och började slita i barrikaderna och slänga smällare så tröttnade polisen på dem och satte in sina vattenkanoner. Några ihärdiga ungdomar satte sig i en grupp och försökte stå emot vattenkanonerna.

Men gav upp.

Vi gick ner och ut på hotellets tomt för att eventuellt kunna få lite bättre bilder där. Vi var ju på tryggt avstånd från både de demonstrerande och vattenkanonerna. Det vi inte visste om då var att nu hade poliserna tröttnat rejält och tog till tårgas.

Tårgasmolnet drog även in över hotellområdet och nu vet jag hur det känns att hamna i ett tårgasmoln.

Ögonen sved och tårades och halsen kändes som man ätit sandpapper. Det var bara att göra som ungdomarna, retirera. 

                                                                                  Föregående - nästa

Resa med komplikationer.

För länge sedan läste jag en novell som handlade om ett äldre par som gick in på en resebyrå och ville beställa en resa med komplikationer. Damen som tog emot deras förfrågan var något konfunderad, men fick en lång förklaring om hur det var dessa resor man kom ihåg och sedan kunde berätta om.

Nu i februari var det dags för mig att åka iväg på en sedan länge planerad resa, fast det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inte för att det blev några komplikationer med resan, men halkan slog till i Stockholm i januari och det ledde till att en axeloperation, som jag länge gått och väntat på att få gjord, fick flyttas fram en månad. Alla akuta benbrott kunde inte vänta. Visserligen hade jag rejält ont, men med starka piller så hankade jag mig fram ändå. Nu blev det för kort tid fram till min resa för att träna upp armen och axel, resa kunde jag men efter order från sjukgymnasten fick min trogna följeslagare kameran  stanna hemma. Den var för tung att handskas med. Jag fick nöja mig med min lilla Sony och mobilen. Den här lilla väger inte så mycket så den skulle jag nog fixa. Lite tråkigt är att den har ingen sökare utan bara en display. Vet inte hur många gånger jag glömde bort mig och tog upp kameran till ögat och försökte kika genom displayen.

Nog om det, resan blev så härlig och trevlig som jag tänkt mig och de bilder som jag inte fick till som jag ville, de finns i mitt minne ändå.

Trots att flygplansfönstret inte var så rent var jag tvungen att ta en bild då vi flög över bergen i Iran.

Resan gick till Sri Lanka och en sen kväll landade vi Colombo. Ett lite trött men glatt gäng letade reda på sina väskor och vårt äventyr kan börja.

Nästa morgon drog vi ut på stan för att bekanta oss med den. Varmt och skönt var det och även människorna var vänliga, speciellt tuk-tuk-förarna var alldeles överväldigade av hjälpsamhet. De gjorde sitt bästa med att övertala oss att passa på att åka till templet där vi nu hade en sådan otrolig tur att det var sista dagen på en stor festival med elefanter och en massa annat som vi bara inte fick missa. När den tionde sa samma sak så lät vi oss till slut övertalas för en tuk-tuk-tur. Den gick till det stora templet, fast under resans gång fick vi veta att det var ingen stor festival där. Kände oss lite lurade, men trots det så var det en trevlig tur och ett tempel fanns det ändå.

Vi kikade på templet, betalde och sa tack och farväl till våra tuk-tuk-förare för att ta en promenad i stället.

Det där med elefanter var nog inte helt och hållet någon bluff för bakom en stor port fanns det en liten elefant. Jag kikade in mellan gliporna och tog en bild på den. Kändes inte så bra att se den kedjad i det lilla utrymmet.

Vi promenerade vidare, på gatan vid templet stod det en mängd med stora föremål. Kändes nästan som att gå i ett museum. 

Ett bra riktmärke i staden är Lotus Tower som är 350 meter högt. Som namnet antyder så är byggnaden inspirerad av lotusblomman. Lotus symboliserar renhet inom den srilankanska kulturen och sägs också symbolisera landets blomstrande utveckling.

Det byggs för fullt i Colombo, höga hus växer upp...

...vid sidan av äldre hus. 

Olika former av tempel.

De lankeser vi träffade på var mycket vänlig och även lite nyfikna på oss västerlänningar, den här lilla söta killen med en ryggsäck som var nästan lika stor som honom själv charmade oss.

Han var på väg hem från skolan där jag fick fota min första väggmålning i Sri Lanka.

Senare ska vi gå till det stora marknadsområdet Pettah, men först tillbaka till hotellet för lite svalka. Är man inte van vid att promenera i +30 grader (eller mer) så tar det på krafterna.

                                                                                                  nästa

Drömmen om sommar

Tittar ut och ser små lätta snöflingor dalar ner, det är vitt ute. Vackert med all snö i träden och marken, som gjort för ett strövtåg ut med kameran...men det kommer väl en vinter även nästa år får vi hoppas och i väntan på våren och friska ben så satt jag och kollade vad jag hade för bilder i datorn. Upptäckte att bilderna från midsommar låg kvar helt orörda, hade ju bara hunnit tömma minneskortet innan vi for till Mongoliet. 

Så jag började drömma om sommar och sol, visserligen var det inte så mycket sol där vi firade midsommar, men någon halkbekämpning och snöskottning behövdes inte då. Vi började helgen med att hälsa på goda vänner i Filipstad. Övernattade på Hennickehammars herrgård. Testade min födelsedagspresent drönaren där.

Tur den har en "hemknapp" när man är nybörjare och inte hade totalkoll på hur man styr. Hemknappen innebär alltså att om drönaren är på väg att köra iväg så att man tappar kontrollen på var den är så hittar den tillbaka till den som håller i handenheten. Det är bra då man är nybörjare och håller på och övar.

Men även om vi fick lite regn så blev det en utflykt till Långban där flera byggnader från gruvepoken finns bevarade.

Intressant plats att ströva omkring på finns många gamla fina hus, här vid Långbanshyttan föddes John och Nils Ericsson. 

Förutom fina hus och vattenfyllda gruvhål finns det en hel del detaljer att studera.

Midsommar och blommor hör liksom ihop. Här fanns det en hel del blommor. 

Efter ett trevligt besök hos våra goda vänner...

...blev det en skogspromenad.

Röda stugor tågade vi förbi.

Tror vi såg ett troll också där i skogen.

Att det här var en trana är jag i alla fall säker på, den promenerade in  i skogen sedan.

Sedan blev det midsommarafton och vi for vidare till släkt och vänner i Arvika och firade en trevlig midsommar i det här mysiga huset som svärsonen byggt alldeles själv, han har till och med fällt träden till virket själv.

Nu ska jag ta och gå igenom bilderna på festen, men de är privata och kommer inte här fast mitt vackra och fina barnbarn Tilda med kompis kan få vara med.

Isabella, saltvattensjö och pingviner.

Vi har ankrat vid Targus Cove som är en naturlig hamn där valfångstmän och pirater genom tiderna sökt lä. De klättrade ofta upp på klipporna och ristade in skeppens namn.

Vi ska göra en landstigning på ön Isabella vid Urbina Bay för att göra en vandring upp till Darwins saltvattensjö.

Sjön har underjordisk förbindelse med havet.

Promenaden upp till kraterkanten här var inte så lång,  vill man se hela sjön och även få den med utsikt ut över havet så finns det en fin vandringsled som leder högre upp. Halva vår grupp fortsatte stigen uppåt, men jag hade hört att det kunde vankas pingviner vid den här ön så jag valde den korta vandringen och tittade på sjön härifrån.

Här vid kraterkanten ligger det en mängd små runda stenar som mest ser ut som något haren har lämnat efter sig. Fast det är lava, lava som träffat på regn eller fukt och bildat små runda kulor.

Men nu går vi ner och tar en gummibåtstur innan det blir för mörkt. Det första vi träffar på är en skarv som sitter och torkar sina små förkrymta vingar.

Ett sjölejon ligger på klippan och ser ut att ha det rejält tråkigt.

Men får något att titta på då vi kommer sakta gungandes förbi, kikar lite nyfiket upp på oss.

Strax efter får jag bevis för att jag valde rätt som tog gummibåtsturen, för vad har vi där uppe på klippan om inte tre stycken galapagospingviner.

Även de tycker att det är lite intressant med besök.

-Kolla, vi har besök.

-Bäst att göra sig lite fin då.

-Så där, ta en bild nu då.

Vi lämnar pingvinerna och gungar vidare.

Har man skarp blick kan se att det finns en hel del djurliv vid bergväggen, till höger några häckande skarvar och framför gottöppningen tre pingviner.

Vi tar oss försiktigt närmare. En av skarvarna ligger på ägg.

Även pingvinerna kommer vi ganska nära.

Kvällen sänker sig och snart är det dags att återvända till vår båt, men än silar solen sig ner mot havet.

Men innan vi återvänder så träffar vi på ytterligare några pingviner, vilken härligt lyckad tur det blev.

Fast nu börjar det bli lite för mörkt,  solen sänder iväg sina sista strålar mot klippkanten...

...där en ensam pelikan sitter och njuter av den lite svalkande kvällsbrisen.

Flamingo

Nu ska vi gå till den lilla dammen på Bachas Beach och se om det finns några flamingos där.  Vi slår oss ner i sanden och njuter av stillheten.

Att det finns fåglar här ser vi direkt, två styltlöpare vandrar omkring.

En ensam and simmar omkring

Den stannar upp och passar på att putsa upp sig lite, såg väl att den skulle få var fotomodell.

Kan kanske verka lite huvudlöst, men här har den inga fiender.

Men hur var det med de stora rosa fåglarna, fanns det några. Jodå vi hade tur.

Vi fick till och med dubbel utdelning för det var två stycken där.

Stiliga är de och i så vackra färger.

Första gången jag såg flamingos var i Frankrike och Camargue, där var det enorma mängder såg mer ut som stora rödrosa fält, där fick jag veta att  även  Evert Taube hade varit dit och  att han kallade dem för flamvingefåglar.

De här två har lite olika färg också, den ena är betydligt rödare.

Vackra är de och gracila när de böjer sig ner för en skvätt vatten.