Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Pyramiden
Båttur till Pyramiden i dag.
Pyramiden var en rysk gruvby som hade som mest 1.200 invånare men övergavs 1998 och är nu en så kallad spökstad. Den grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. Fartyget Polargirl ligger vid byhamna och vi är ett förväntansfullt gäng som går ombord.
Pratar med Annika från Skåne som hoppas på att få se isbjörn på den här turen, men hon blev besviken, inte så ofta de är i de här trakterna men det händer faktiskt att de besöker Pyramiden de också. Men vacker natur får vi se på vägen dit ut.
En och annan fågel lyckas vi skrämma upp, här en sillgrissla med lång startsträcka.
Så efter en tre timmars båttur, där vädret blir soligare och lite varmare (+6 grader) under tiden, ser vi äntligen Pyramiden. Själva berget som gett namn till orten syns inte ännu, bland molnen.
På kajen står den ryska guiden Dimitri och vinkar välkomnande åt oss. Dagens höjdpunkt måste vara när det kommer lite folk dit, gissar på att det är en ganska ensam tillvaro där ute annars.
Vi kliver iland och jag undrar lite om bryggan ska hålla. Den ser lite rangligt ut, men är nymålad.
Under promenaden fram till minnesmärket så klarnar det upp lite mer.
och nu kan man tydligt se varför platsen heter som den gör.
Det ser verkligen ut som en pyramid där uppe på toppen.
Följ med på en rundvandring
Det stora trähuset här kallas för London och där bodde alla ogifta män, de ogifta kvinnorna bodde i ett hus som heter Paris.
Upp till gruvöppningen
Texten uppe på berget betyder "Fred i världen"
I det här huset längst ner på stora gatan bodde familjerna och det kallades för madhouse.
Gymnastiksalen
Musikrummet
Biblioteket, där Lenins porträtt numera saknas någon klåfingrig turist har visst lagt beslag på det.
Lite historiska bilder på hur det var här förr.
Taket på sporthallen
Någon som blev ganska trött på rundvandringen.
Övergiven och lämnad kvar.
Helt övergivet var det inte, i nästan varje fönster så hade det kommit nya hyresgäster. Den lilla trälådan som den vänstra tretåiga måsen sitter på är ett slags kylskåp. Hörde att isbjörnarna gillade de som var på nedrebotten.
Över alltihopa vakade Lenin.
Trötta och fulla av intryck beger vi oss tillbaka till Polargirl
och den sena grilllunchen på akterdäck, före hemfärd så tar vi en liten tur till Nordenskiöldglaciären där vi lämnar av några som ska bygga upp en camp för turister. Vidare förbi ett fågelberg där det vimlar av fåglar och jag får äntligen se lunnefåglar. Får ingen bra bild på dem men ser dem i all fall.
Ser att utflykten har tagit mycket längre tid än planerat så restaurangbesöket på Kroen får vänta tills i morgon och vi nöjer oss med en hamburgare, men vad gör det när vi vid återkomsten till kajen möts av ett glatt gäng vitvalar.
I morgon ska vi hyra bil och göra lite utflykter i omgivningarna.
Men glöm inte att ta av dig skorna innan du går in på hotellet.
Longyearbyen
Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt. Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.
Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.
Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.
Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.
Dags för mat, god mat med vacker utsikt.
Inte här heller fick man ha vapen med sig.
Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.
Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.
Mot Longyearbyen
Vaknar tidigt för att hinna med den förbeställda taxin som ska ta oss till Arlanda och det tidiga flyget, först till Oslo byte där till Tromsö och sedan äntligen flyget till Svalbard.
Hinner med att se den välkända profilen av bron i Tromsö, vid mellanlandningen.
Ser redan från luften att de rykten vi hört om snö och is är riktiga, det är mycket mer än vad det var för två år sedan
När vi närmar oss landning ligger molnen lågt och vi får skuggan av flygplanet i molntäcket inringat av en halo.
På flygplatsen träffar jag på en bekant, trevlige Jason Roberts som även var med på Nordpolenresan förra sommaren, vad jag inte ser är att han är i sällskap av norska kronprinsfamiljen. Min kändiskunnige dotter Annica är däremot påpassligt framme med kameran.
Sedan taxi till hotellet.
Fortsättning följer i kväll.......