Den globala nedkylningen

Vi sitter fortfarande fast i isen, har under natten tagit oss två sjömil tillsammans med Quest. Ibland med hjälp av dem och ibland fick de hjälp av lilla Origo. Fast då sov jag. Vi har tagit oss fram till det ryska fartyget som inte har lyckats laga sin motor ännu. Fendern som hänger kvar på Quest är ett minne från nattens äventyr då Origi knuffade på henne.

Lite bekymrade miner på bryggan.

Kapten Bertil kommunicerar.

Hur ska det här gå?

Här sitter vi.

 Några sälar och även vikvalar kommer upp i vakarna bakom fartyget, då och då. Gott om fågel är det också, här har vi åskådarläktaren. Inte så ofta de har sådan här underhållning. I den vaken framför fåglarna hoppade plötsligt en val rakt upp.

Ett till ryskt fartyg ser vi. Det ser ut att komma närmare.

Så här mycket is brukar det vara norr om 82:a breddgraden eller på väg till Nordpolen, inte så här långt söderut, vi är bara på 79,54 grader Nord. Kan det var den Globala nedkylningen som är på gång?

Inte mycket att göra, bara vänta. Via sattelittelefon hör PolarQuestkontoret av sig och undrar om de ska boka om flygbiljetterna för oss passagerare. Man kan ju alltid hoppas! Stannar gärna här.

Något ska man ju roa sig med och Annica tar till det mest extrema av oss, hon får tillåtelse att äntra masten och upp i korgen där.

Ser du några isbjörnar?

Inte många!

Vi andra får nöja oss med isbjörnsföredrag av Oacar, inte så illa det heller.

Varmt och torrt att stå på bryggan och spana. Ute snöar det ymnigt.

Det ryska fartyget Grigoriy Mikheev har kommit lite närmare.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Vi är fast i isen

Snön yr och vi sitter fast i isen, vi har stångat oss fram en liten bit men nu verkar det inte gå så bra längre. Ser att Quest kommer tillbaka från sin tur in till Monacobreen.

Hon kommer närmare och verkar ta sig fram lite bättre än vad vårt fartyg gör.

Isen är tjock och ligger tät, det finns inte många sprickor men vackert är det.

Kapten anropar ett ryskt fartyg Akademik Shokalsky som är ganska nära och frågar om de kan hjälpa oss, de vill inte säger de, men sedan förstår vi att det är språkförbistringar, de kan inte för de har motorhaveri och sitter också fast i isen.

Med Quests hjälp kommer vi en liten bit till, men sen är det stopp även för dem.

Inte så mycket att göra, vi är fast i isen få se om vi kommer loss innan våra flygbiljetter hem går ut. Det är vackert här, många fåglar och ljust dygnet runt, så det är lite svårt att gå och lägga sig.                                                          Hör att Stockholm har tagit sig lite längre norrut och sitter nu fast där i isen på sitt andra dygn.                                      Spännande resa det här.

Jag fotograferar fåglar ett tag till och ska sedan krypa till kojs.

Vi mötte ett skepp.

Ett möte till havs är alltid trevligt, vi mötte Quest när de var på väg in till Monacobreen, och vi var på väg ut.

Alltid trevligt med möten, vi fotograferade och vinkade. undrar just vad Adam fotograferar för något.

Adam fortsätter att fotografera men Vera Simonsson ser något fundersam ut. Vera är en tuff tjej som har skidat tvärs över hela Spetsbergen och planerar en tur över Grönland nu. En länk till hennes hemsida http://www.jenterpalangs.com/index.php

Nu är det mycket is. Långt där borta i fjärran ser vi ett till fartyg, en rysk båt.

Sakta, sakta tar vi oss frammåt genom isen, det blir stopp ibland och vi får backa för att ta ny väg. Fåglarna har kalas i vår farväg eftersom de kommer åt fisken i rännan som bildas. En del flyger hit....

 ...och en del dit.

Andra jumpar mellan isflaken.

En del fryser om fötterna.

Några håller sig bara svävande.

Några jagar mat.

En och annan bara vilar sig

Eller tar sig ett bad.

Men någon lycklig lyckas stjäla fisken mitt framför näbben på sin rival och samtidigt nästan trycka ner den under vattnet.

Ett ejderpar kommer också för att se vad som står på.

Monacobreen och en strandad val

Regnet har övergått i snö nu och det är bra mycket trevligare. Vi är framme vid Monacobreen och det är dags för en zodiactur.

En mäktig glaciär

Nog såg det ut som en strandad val på håll, men vid närmare undersökning så var det en ö med rinnande chokladfärgat glaciärvatten. De små färgade prickarna är människor.

Utsikt från hytten på väg bort från galciären.

Packis, död räv och regn.

I dag har vi stångat oss fram genom packisen och in i Leidefjorden, isen ligger väldigt långt söderut i år;  så här mycket is  och så här långt söderut har det inte varit på många, många år.

Klimatet här i Svalbard är högarktiskt d.v.s det är kallt, blåsigt och torrt, vilket gör att Svalbard kan ses som en arktisk öken. I dag verkar Svalbard inte veta om att det ska vara så för det regnar och snöar hela dagen. Kallt och blåsigt stämmer men absolut inte torrt.

Vi tittar på en isbjörnsfilm som tröst och i väntan på bättre väder, men när det inte kommer så blir det en zodiactur ändå. Det mest spännade som vi ser på den turen är en död räv som flyter i vattnet, även några renar på håll och kameran är nedpackad i den vattentäta väskan mest hela tiden, fast när vi ser några praktejdrar så försöker jag snabbt få upp den lyckas med det just som de flyger iväg.

När den ändå är uppe så får genomblöta Martin agera modell, nej vi har inte slängt honom i vattnet han blev sådan ändå. Föreslår att PolarQuest ska ha den som ny profilbild i sina brochyrer men konstigt nog så håller han inte med. Det är ju så här verkligheten är.

Det var hela dagens skörd av bilder, men middagen var god. Kartan visar var vi är.

Mot Monacobreen i morgon.