Okavanga

I dag bryter vi  upp från vårt trevliga tältläger i Kalahariöknen, för att flyga till Okavangadeltat. Vi startar tidigt men efter vissa förhandlingar med några morgontrötta medresenärer, så får vi sovmorgon ända fram till 5.30.  Allt packas in i jeeparna och så bär det iväg härifrån.

Vi kommer inte så långt för vägen är spärrad av en gnuflock.

Nu gör det inte så mycket för ungdjuren är väldigt söta och även nyfikna, dessutom kan vi runda dem och köra ut i terrängen eftersom marken här är helt stenfri. Därför blir det inga missöden med sönderslagna bilar även om man inte håller sig på vägen.

Det ser ut att bli en fin dag i dag.

Tar de sista bilderna här i Kalahari, vackra och färgrika frökapslar på det här trädet fångar min blick.

Liksom blåkråkan, som sitter i ett träd. Den är så vackert blåskimmrande under vingarna när den flyger och efter att ha försökt i flera dagar att fånga den i flykten på bild, så lyckas jag äntligen.

Vi möter "water boy" som varit iväg flera kilometer för att hämta vatten.

Lejonen är också vakna.

Så kommer vi till grinden till naturreservatet och nu har Bush bar blivit förvandlat till Kalahari café.

Det minglas friskt.

På damerans fanns det här anslaget, men det var ingen som följde uppmaningen och den toaletten var välbesökt av dessa oönskade gäster. Tyvärr var det lite för mörkt och ogästvänligt där inne så jag tog mig inte tid att fota dem. Men tyckte anslaget var lite kul.

Kör nu samma väg som vi kom på, men i bättre väder och lite ljusare. Några lustiga fåglar sprang framför jeepen istället för att flyga  upp och åt sidan.

Kommer fram till flygplatsen före flygplanen, men efter vårtsvinen som verkar gilla värmen i sanden där.

Thuto utför sin vårtsvinsdans och skrämmer bort dem från landningsbanan, de kilar in i buskarna med svansarna i vädret som små antenner..............för en stund, de ger sig inte så lätt utan återkommer ganska snart.

Efter att ha intagit en god lunch och skålat i champagne för Huw, som fyller år i dag, anländer de båda flygplanen.

Nu ska gruppen delas, för de lodger som vi ska till är inte så stora så att alla får plats. Här far den egelska gruppen iväg till Tube Tree Camp och vi tar det andra planet till Jacana Camp. Båda liggger i Okavangodeltat.

Vi flyger över små byar.

Floder och sjöar.

Plötsligt ändrar landskapet både färg och karraktär, det syns tydligt att här är det frodigare.

Vi är framme i Olavangodeltat och det första vi ser efter landningen är ett märkligt träd. Ett korvträd, inget träd att sitta och ta igen sig under, för de där frukterna är tunga och inget som rekomderas att få i huvudet.

Andra typer av spår upptäcker vi här, som de här av babianer.

Landskapet här är väldigt frodigt och vi ser att det finns mycket vatten så det är inte så konstigt. Svårare att tro att det är torrt och brunt här under torrperioden. Vi beger oss direkt mot vår camp.

Men när vi kommer till båten som ska ta oss över till själva campen, får vi höra ett rykte om att en lepard med byte har setts inte så långt därifrån. Raskt in i bilen igen för att försöka hitta det.

Men mer om den jakten i nästa inlägg. Men först en kartbild av var vi är nu. Den oranga linjen är dagens flygsträcka.

Termiter och Cheetah

Den här eftermiddagen får vi en föreläsning om termiternas liv och leverne.  Mycket intressant och det är helt otroligt hur de bygger upp och sköter sina samhällen. Så efter den här föreläsningen ser jag på termitstackarna med vördnad.

Termiter är insekter, lever som myror och liknar myror men är inte besläktade med dem. Termitstackarna bygger de av jord, lera, cellulosa, saliv och ibland även djurspillning. En del stackar kan bli 700 år.

De har ofta 1 km. ner till grundvattnet och går ner dit för att hämta fuktiga sandkorn. Termiterna är oftast vita, nästan genomskinliga och visar sig inte i dagsljus. Om drottningen dör så dör hela samhället ut. De har ett väldigt invecklat och inteligent samhälle, odlar t.ex svamp i stacken och kan öppna och stänga skorstenen på stacken efter behov.

Det här är ingen myrvarg, ser mer ut som en guide som leker kurragömma. Fast jag vet inte vad Adam sysslar med.

Han är kanske på spindeljakt.

Den spindeln var stor.

Under tiden som vi har studerat och lärt oss massor om termiterna så har Thuto varit på gepardspaning och det med lyckat resultat. Vi hoppar snabbt in i bilarna och det visar sig att inte så långt ifrån där vi var,  hittar vi en gepard.

Hon är så vacker, kommer vandrandes i det höga gräset går ut mot oryxerna som står och stirrar på henne när hon kommer. Alla bara står där avvaktande, de har tydligen lärt sig det som vi fått inpräntat i oss "Spring inte".   Geparden gör ingen ansats att jaga dem heller, hon vandrar iväg och fram till skuggan under akaciaträdet.

Där lägger hon sig ner och jag tror att det var allt hon ville visa upp av sig i kväll.

Men det kan vara hungern som suger i magen för efter ett tag reser hon sig upp och vandrar ut i solen som nu är på väg ner och ger oss ett mycket behagligare ljus att fotografera i.

Se så smidig och vacker hon är, en riktig skönhet.

På andra sidan om bilen kikar de här små rävarna upp ur gräset.  Batear fox, vet inte om de har något svenskt namn men det borde bli fladdermusörnonräv.

Vår vän Cheetah vandrar vidare och vi beslutar oss för att inte följa efter och störa henne i jakten. Ser hur hon sätter sig ner och med våra mänskliga ögon ser det nästan ut som om hon njuter av solnedgången, men det troliga är att hon spanar in några strutsar lite längre bort.

Vi avlägsnar oss och öppnar Bush Bar igen.

Sedan åter till campen där det blir grillafton.

Jakten på leoparden

Dagens chaufför och guide i vår bil är Russel, när vi före soluppgången beger oss iväg.

Startar med en bedövande vacker soluppgång. Alla vill ut och njuta av den.

Extra fin med akasiaträdet som förgrund.

Även blåkråkan har vaknat, men i gryningen ser man inte hur vacker fjäderdräkt den har.

Det ljusnar och fåglarna syns lite bättre. I ett träd sitter en näshornsfågel.

En Red-billed Francolin springer på vägen och varnar för något. En lustig fågel som tydligen varnar de andra djuren för analkande fara.

Strax efter ser vi leopardspår i sanden på vägen. Färska är de också.

Russel följer spåren och visar oss var leoparden gått, ibland försvinner spåren in i gräset och snåren för att strax komma ut på vägen igen. Den är nära och vi ser alldeles färsk spillning. Vi följer spåren in bland snår och buskar, inte för att jag ser så mycket av spåren där, men Russel visar på små tecken på att här har leoparden nyss gått. Bilen med oss i, kör fram och åter ute i terrängen och spänningen stiger, doften av stor katt är påtaglig. Ja det luktar faktiskt leopard. Russel säger att den är mycket nära, men hur vi än spanar och letar så är den som "Gäckande skuggan" och vi får inte se en enda skymt av den.

Vi återvänder till vägen och spanar efter andra djur.

Nu när det blivit ljust så kan man se hur vacker blåkråkan är. Det riktigt skimmrar om den.

En Khoran bustard kommer riktigt nära bilen.

Strutsarna springer med graciösa steg.

Det är tur att vi har Peter med oss som spanar efter orm för annars kanske vi inte hunnit med att få syn på Rikki Tikki Tavi och hans kompis. Röd mungo alltså.

De är så söta och kärleksfulla mot varandra, lite svårt att tro att de lever på  skalbaggar, skorpioner och kobror

Sedan såg vi några märkliga djur, de såg ut som en korsning mellan häst och älg tycker jag. Red hartebeest heter de. Alla  står och stirrar åt samma håll. Russel förklarar att de anar fara från det hållet.

Mycket riktigt också, för strax efter träffar vi på två tjusiga lejonhanar, det är två bröder och har liksom ingått i en pakt och lever tillsammans.

Nu är det inte bara ståtliga rovdjur och vackra hovdjur som vi ser,  även små kryp som fästingar och som den här tusenfotingen  korsar vår väg.

Fler djur är på jakt, fångar den här rovfågeln på bild och ser då att den har ett byte i klorna.

På håll ser vi hur dammet yr och undrar om det är jakt på gång, men tydligen är det lek. Oryx och gnu far runt i vild gallop fram och åter utan att något rovdjur syns i närheten.

En sekreterarfågel spatserar på andra sidan av vägen. Den är släkt med örnen och borde heta den Vandrande örnen istället. Den lever i huvudsak på ormar,  som den jagar genom att springa ifatt och sedan stampa ihjäl.

Vår ormspanare har ögonen med sig igen och jag har turen att få en svart mamba på bild. Skönt att det blev bara på bild för den är extramt farlig.

Pufformen som alla försöker få en glimt av här, var så snabb så jag fick nöja mig med att se den och fota folksamlingen. Ser att inte alla vill komma alltför nära för även den är väldigt farlig.

Här får ni inte vara...............visar den bleka duvhöken.

Så vi tar en välbehövlig siesta.

Kvällstur

Måste få visa några bilder på hur exklusivt vi bor här i tältcampen. Vi har tvåmannatält med tältsängar i, där sover i alla fall jag väldigt skönt. Ställningarna framför tältet är handfat för morgonhygienen.

Bakom tälten finns det en förlängning av tältduk men utan tak, dit har vi utgång genom bakre delen av tältet och där finns hygienavdelningen. Toalett ,med en grop grävd under och spolning med spade och sand, bredvid den finns duschen. Det är hinken på ställningen. Den fylls med varmt vatten på eftermiddagen, då solen värmt upp vattnet. Vrid på kranen på hinken och du får en skön dusch i akompanjemang av skönsjungande fåglar som sitter i träden runt omkring. Vi slösar inte på vattnet så en hink bör räcka till två, för allt vatten hämtas hit med bil.

Här har vi matsalstältet, där äter vi våra måltider. Mycket god mat serveras varje dag, tillagad av våra kockar över öppen eld och ett litet gasolkök. Maten består av kyckling eller fisk och massor av grönsaker. Inget kött eftersom det inte får införas i nationalparken.

Efter lunch och siesta fick vi en genomgång av Russel om Botswanas historia, sedan hoppade vi in i bilarna igen och for ut på kvällsturen. Tur hade vi också, för djuren visade sig även nu.

Här en kronvipa, vet inte hur den fått sitt namn men lätet liknade som om den ropade "vip, vip".

En liten steenbok, eller stenantilop som vi kallar den på svenska. De är så små, väger ca. 10-15 kg.

Lejonhonan med bytet låg kvar och bevakade sin fångst.

Även sjakalerna var kvar och försökte komma åt lite mat, men de lyckades inte något vidare nu heller.

Mörkret sänkte sig nu över savannen och vi for tillbaka till de kärleksfulla lejonen för att se om de var kvar. Det var de och hade även fått fler åskådare, nämligen fem unga honor. Undrar om det var sexualundervisning på gång, de var åtminstonde väldigt nyfikna.

Än en gång ett exempel på hur svårt det är att se lejon i det höga gräset, det är fem men bara fyra syns.

Här är paret som de iaktar, honan ligger ner framför hanen och bakom busken ser man några av åskådarna.

Här här vi hela gänget av unghonor.

Vi lämnar de här sju lejonen och vänder för att besöka The Buch Bar, men vägen är spärras av honan med bytet, hon har lagt sig mitt i vägen och har inte alls lust att släppa förbi oss. Berättar ljudligt att det är hennes revir.

Vi får lämna vägen åt henne och ta en runda i terängen. Nu är det dags för kvällsritualen och njuta av en drink i The Buch Bar och se hur solen försvinner för den här dagen. En G&T sitter inte fel.

Buch Bar =  kylargallret på bilarna.

Kärlek

Ett sådant här kärleksfullt par är det nog svårt att överträffa, oblyga var de dessutom.

De var helt absorberade av varandra och brydde sig inte om att det kom två bilar och parkerade alldeles intill, men så gör de inget annat under tre dygn än att älska, dag som natt. De varken åt eller drack under tiden.

Hanen betäcker honan var tionde minut första dygnet.

Först ett litet kärleksfyllt nyp på halsen.

Innan han får komma till.

Efteråt la sig honan på rygg och hanen pustade ut efter sitt ansträngande arbetspass.

De vilade i tio minuter sen var det dags igen.

Hanen blir en aning upphetsad.

Men honan visar vem som bestämmer.

Ja, ja  jag ger mig.

Men han ser ganska belåten ut ändå.

Vi lämnar våra kärleksfulla vänner,  för nu har vi blivit ganska fikasugna och letar upp en  lejonfri plats att stanna på. Ser ytterligare en "enhörning", det är inte samma som vi såg förut för den här har inte den lilla chicka kringlan på huvudet.

Efter fikapausen återvänder vi till lejonparet och de är lika upptagna av varandra som innan.

Hanen slänger ett öga åt vårt håll, kan vara att han är lite hungrig ändå.

När de lägger sig ner i gräset, så förstår jag varför vi inte får traska iväg på egen hand i det här området. Ligger lejonen ner är det helt omöjligt att se dem innan man fullkomligt snubblar över dem. De smälter helt ihop med omgivningen.

Vi lämnar lejonparet och åker tillbaka till honan med bytet. Hon ligger kvar under trädet och håller ett öga på bytet, har nog fullt upp med att smälta maten.

Vi beger oss tillbaka till campen för lunch och siesta, för nu börjar det bli för varmt för både oss och djuren. Alla vill vi helst vara i skuggan nu.