Wait, wait!

Nu har vi hamnat i Galle som är Sri Lankas fjärde största stad.  Staden har en lång historia och i korta drag så kom 1505 en portugisisk flotta hit, den var på väg till Maldiverna men hade hamnat på fel kurs och tog skydd i Galles hamn. När de nu ändå var här så byggde de en befästning i Galle, Svarta fortet. Handlingskraftiga resenärer på den tiden, vad de som redan bodde där tyckte om det, det förtäljer inte historien.

Det sägs också att det staden fick sitt namn av att de hörde tupp gala och eftersom gala heter galo på portugisiska blev det Galle. Finns flerförklaringar till namnet men den med tuppen är lite roligare än de andra.

Vi tar en promenad i staden, går in genom porten i muren.

Tänker besöka den holländska reformerta kyrkan, men av någon anledning är den stängd i dag.

Fortsätter vår promenad i de trånga gränderna.

Kommer ner till Fyren vid Utrachtbastionen där man kan promenera på murkrönet och få en fin utsikt ut över havet.

Men innan vi kommer dit så stannar jag till vid ett café och läser på skylten utanför, kul text tycker jag och tar en bild. Ägaren står bredvid och frågar var jag kommer ifrån.

Sweden svara jag och då får han bråttom. 

Wait, wait, säger han och försvinner in till sin lilla servering, wait säger han igen innan han försvinner.

Klart jag väntar lite nyfiket på vad det är han vill och ut kommer han med den här skylten som han mycket stolt håller upp.

Trots de lovorden om den allra bästa glassen någonsin så blev det ingen glass för mig då, vinkade till pojkarna i de muslimska skolan och gick iväg för att äta lunch istället.

Sedan tog vi farväl av gruppen och begav oss tillbaka till Colombo för några avslutande dagar på egen hand.

                                                                  föregående

Styltfiske

Innan resan till Sri Lanka hade jag sett en del bilder på styltfiskare, i både solnedgång och soluppgång med fantastiska färger på himlen. Nu hade vi inte så många dagar där det blev sådana färgsprakande himlar. När jag dessutom fick höra att dessa styltfiskare mest var en turistattraktion numera, lite som att besöka Skansen, då tyckte jag att det inte var någon idé att åka iväg för att försöka få den där färggranna bakgrunden utan väntade tills vi var på väg förbi där fiskarna brukade hålla till.

Traditionen med att fiska sittandes uppflugen på en stylta härstammar ända tillbaka till andra världskriget. Då var det brist på både mat och båtar och fiskeplatserna var fulla av andra fiskare, då var det någon som kom på den ljusa idén att sätta upp pålar längre ut i havet och sitta på dessa för att fiska. 

Har ingen fakta på om det verkligen är så att det inte används så mycket för fiske numera, utan mer som ett sätt att bevara en tradition och även ett sätt för lokalbefolkningen att få tjäna en slant. Arbetslösheten är stor i landet så den inkomsten dessa fiskare får är nog välbehövlig.

Turisterna kommer och fiskarna skyndar sig ut på plats.

Det ser i alla fall ut som de fått lite fångst, påsarna för fisk ser inte tomma ut.

Avslutar med en bild på två fiskare.

                                                                    föregående  - nästa

Kvällssafari Yala Nationalpark

Vi hade lite otur när vi skulle iväg på kvällssafari, det började regna och då går djuren gärna undan.

Men innan vi var framme vid Yala National Park så slutade det regna och vi fick en fin kväll.

Vi satt högt och bra i bilarna som vi åkte i, alla hade ytterplatser. Men har du försökt att ta dig upp i en sådan där hög bil och bara använda en arm och ett ben. Jag har testat och får väl säga att det var tur att jag hade snälla vänner som kunde putta på, för högt var det och speciellt till första trappsteget.

Bland det första vi träffade på var en Orientibis som spatserade runt i vattnet och letade något ätbart.

Vet inte om krokodiler är någon fara för fåglar, men ibisen verkade inte bry sig om att det låg en och lurade strax bakom den.

Lite längre bort i samma damm passade några bufflar på att ta ett bad.

Fåglarna verkade inte bry sig om att det hade regnat eller så tyckte de att det var skönt att det kommit lite svalka. De var visserligen inte så lätta att få med på bild, för oftast då jag hade lyckats få in dem i displayen på min lilla kamera så var de redan på väg någon annanstans. Men den här biätaren hann jag få en bild på.

På tal om fåglar så ser jag plötsligt något rödaktigt som spatserar borta i bukarna. Vad kan det vara? Ser ut som en tupp.

Nu var det inga tamhöns som hade förirrat sig in i nationalparken, utan det är en djungelhöna, fast här en hane.

Det finns en plats här i nationalparken där man får stanna och gå ur bilarna, det är vid en fin sandstrand och vid Patangala Vila House, fast nu finns det inte så mycket kvar av något hus. Den 26 december 2004 slog Tsunamin till och dödade de 47 turister och besökare som var här och utplånade byggnaden.

Vi gör ett kort stopp där och återvänder sedan in till parken. I några träd upptäcker vi några grå langurer. Otroligt långa svansar de har.

De är glada och pigga och hoppar runt i träden med en väldig fart.

Några bökande vildsvin får vi också syn på.

Söta små ungar har de.

Nu börjar det mörkna och dags för oss att lämna parken, men stannar till först vid en liten sjö.

På andra sidan sjön går det en elefant, fast den behöver man kikare för att se.

Vi åker tillbaka till vårt hotell och i kväll är det gemensam middag. 

Å så var det här med att fylla år i Sri Lanka, man kommer inte undan även om man rest bort från allt ståhej. När jag kommer ner i restaurangen så kommer personalen fram till mig och påstår att jag fyller år. Jag hävdar bestämt att det måste vara någon annan, inte jag den här gången. Men de är bestämda och trots att det var tre dagar sedan så säger de att det är jag som ska sätta mig på den fint dekorerade platsen. Något tveksam är jag, men då de vet vilket datum jag fyllde så är det bara att lyda. Så den kvällen firar vi igen och tårta och sång blir det. Det står till och med mitt namn på tårtan.

Födelsedagsfest till trots så kryper vi tidigt till sängs, vi ska upp i ottan i morgon för att åka morgonsafari. Tänk om vi kan få syn på den lankesiska leoparden då, fast den är väldigt skygg av sig men hoppas kan man väl alltid.

                                                                                föregående

It's a cat

På vår resa har vi kommit fram till Thaulle, vårt hotell ligger vid Yoda Lake. I väntan på att rummen ska bli klara tar jag och maken promenad ner till byn Thissamaharama.

På väg ner till byn träffar vi på en katt och en ekorre som härjar runt i ett träd, jag stannar upp med kameran i högsta hugg för att försöka få en med både katt och ekorre på samma bild. Men ekorren tyckte nog att katten inte var någon trevlig lekkamrat och kom inte tillbaka. Men när jag står där vid trädet kommer en tuk tuk, föraren stannar och kollar vad jag håller på med. Han tittar länge och ser lite road ut, till slut säger han; It's a cat!

Känner mig lite fånig, fast han kanske trodde att vi aldrig sett en katt tidigare och tyckte det var ett exotiskt djur. Så jag överger katten och promenerar vidare. Träffar på några barn på en karusell som vinkar glatt och ropar hej, hej fast på sitt språk.

Alla i byn är så trevliga och alla hälsar glatt på oss.

Barnen går i skolan i två pass, de yngre har morgonpasset och när de går hem vid lunchtid kommer de äldre barnen.

Vi gör inget besök i byns stormarknad.

Promenerar bara vidare.

Hittar några väggmålningar också.

En del verkar vara reklam, kan det här vara för hundmat?

Brödbilen kommer med påfyllning till butikerna.

Nere vid sjön hittar vi den lilla strandbaren. Storsäljaren är kokosvatten.

Här nere vid sjön ligger de lite finare villorna, de verkar inte vilja ha besök.

Det är svettigt att ta promenader här i Sri Lanka så vi går tillbaka mot hotellet.

Slår oss ner i skuggan vid poolen och tar en drink. Deras ananasjuice är underbart god.

                                                                                    föregående  - nästa

Vattenfall

Nära Ella finns Ravana vattenfall och det är klart att vi stannar till för att föreviga det. Vattenfallet har fått sitt namn efter kung Ravana och är 25 meter högt. Enligt legenden sägs att Ravana hade kidnappat prinsessan Sita och hade gömt henne i grottorna bakom det här vattenfallet. Ravana sägs vara en av de mäktigaste varelserna som någonsin gått runt i universum. Om man nu ska tro på hinduiska legender så finns det mycket att läsa om Ravana, men i korta ordalag så levde han på den lilla ön Sri Lanka, där han styrde med mäktig kraft över gudar, människor och demoner.

Om legenden om Ravana är sann eller ej, så finns i alla fall detta vattenfall här. Jag tar en klassisk bild på vattenfallet.

Men tycker att den här med all trafik och folk är mer verkligheten.

Självklart finns det hundar även här.

Måste vara en fotointresserad hund, se bara ur den lyssnar till slutarljudet i kameran.

Finns det turister finns det försäljare.

Här finns också några apor till turisternas förtjusning men till matförsäljarnas förtvivlan, för aporna är skickliga på att knycka mat från deras vagnar. Apan som sitter lite högre upp har också lyckats få sig ett skrovmål.

                                                                                    föregående  -nästa