Påskresa - Var ska vi sova i natt?

Dagens etapp gick till Åhus och Åhus Gästgiveri. Där var det så trevligt så det får ett eget blogginlägg. På deras hemsida kan man läsa att man blir  personligt och vänligt mött. Nu vet vi att det stämmer och det här blogginlägget blir nästan som lite reklam för stället, men det bjuder jag på för det är de värda.

Läste på en skylt vid gästgiveriet att redan 1737 kunde man övernatta och äta där. Priserna var förstås lite annorlunda då, en måltid med husmanskost kostade 12 öre och en kanna öl 8 öre. Ville man sova över så kostade det 4 öre.

Vi får vårt rum och där finns det inget att klaga på. Högt upp på vinden ska vi, letar oss fram i lite mörka gångar.

Kommer till ett mycket charmigt och trevligt rum.

Har man barn med sig så kan jag förstå att det här rummet är populärt, då det även finns ett loft.

Även badrummet ståtar med en charmfull inredning

Utsikten från det här rummet var kanske inte den charmigaste men inte så illa ändå, det tyckte i alla fall min maskot.

Fast nu tar vi en promenad och kollar in hur det ser ut i Åhus.

Färgglada hus.

Forsythian lyste i sprakade gult.

Är det fint väder kan man sitta ute och äta och njuta av lite närhet till vatten, nu var det lite för kallt för det så vi valde matsalen till vår middag.

"Mat och dryck av gourmet-karaktär är vår specialitét".  Så står det på gästis hemsida och jag håller med. Det var utsökt gott det vi åt. Får jag fresta med lite matbilder.

Först en liten smaklöksretare.

Som förrätt får vi svamppanerad harterrin.

Och vad sägs om halstrad torskrygg med örtpuré, nässel-& ramslöksveloté, vit sparris, vaktelägg och lite primörer därtill.

Jag är egentligen inte så förtjust i glass, men när den serveras och smakar så här så kan inte ens jag avstå från glass. Violglass, mums!

Påskresa - så långt söderut som det går.

Vi lämnade Varberg och for söderut, stannade i Träslövsläge.

Nästa stopp gjorde vi för att kolla in bron.

Fortsatte sedan ändå mer söderut, spanade efter de vilda djuren som de varnade för men såg inga så vi kunde lugnt fortsätta på vår väg att komma söderut.

Då vi för några år sedan, försökte ta oss ner till Skanör och Falsterbo så var det sommar och bilköerna milslånga. Då vände vi och tänkte att dit åker vi en annan gång. Nu var det en annan gång och nu var vi var nästan de enda  som var på väg dit.  Vi letade oss ner till stranden för att kolla in badhytterna, härifrån kan man även se bron över till Danmark och känna sig lite internationell.

Jag hade förväntat mig att badhytterna skulle ligga på rad vara mindre och mer färggranna. De här ligger också på rad, men såg mer ut som små friggebodar. Tänkte att de som ligger lite längre bort vid Skanörs strand kanske ser ut som de jag hade på näthinnan. Vi förflyttade oss dit bort, men där blåste det så mycket att om vi lämnat bilen vi hade blivit helt täckta i sand.

Nöjde mig med att få en bild på alla vindmöllor istället.

Blev ingen promenad i Skanör och Falsterbo, vi for så långt söderut som man kan komma istället.

Där stänkte det rejält och förutom  några tappra fotografer så var vi ganska ensamma där också.

Kikade genom ett konstverk...

...och for till Ystad.

Där blåste det också.

Spanade efter Wallander, men han hade gått i pension och syntes inte till.

Men nu var vi hungriga och  slank in till Zara i stället.   

Eftersom det var tisdag så var det de grillade revbensspjällen som lockade in oss. Zara var en trevlig man som påpekade att de hade pensionärsrabatt. Men ni är väl inte pensionärer, sa han. Vet inte om han verkligen tyckte det, för vi behövde inte visa leg på att vi passerat det strecket för ett bra tag sedan, men han påstod att vi inte såg ut som pensionärer. Hur de nu ska se ut, men vi insöp den komplimangen och stillade vår hunger med de goda revbensspjällen.

Sedan när vi var mätta och belåtna ville vi se lite av Ystad.

Såg lite typiskt skånska hus.

Sedan for vi vidare för att leta reda på den här dagens nattläger.

Påskresa - Varberg

När vi nu var på tur i Sverige och hade kommit en bit söderut så tyckte vi att det var lika bra att fortsätt lite längre söderut också. Första bensträckaren efter Vadstena blev i Gränna. Hittade en trevlig bänk där, men inget möte blev det av.

I en av alla Grännas godisbutiker var vi in och provianterade lite, där inne hade de inga språkproblem...ibland.

I Bottnaryd  kom vi fram till en vacker bro över Nissan, då kom jag plötsligt ihåg en minnesramsa från skoltiden. Vi ska äta, ni ska laga, undrar om skolbarnen får lär sig den nu också.

Ullared åkte vi förbi, tog bara en bild genom bilfönstret. Finns roligare saker att göra en påskdag än att gå i ett köptempel.

Så kom vi till Varberg.

På hotellet får man lite information om staden.

Tar man trapporna upp till rummet får man lite peppning på vägen.

Varsamhet

Men solen skiner och då kan man inte bli sittandes på hotellet, följ med ut på en promenad.

Vi börjar nere vid hamnen.

Kikar på Kallbadhuset.

Havet har fått sig en hyllning.

Är havet färdigt så ska man väl bada tyckte dessa småflickor.

Fler som badar, fast ingen låg i och svalkade sig så länge i vattnet.

Vi tar en sväng upp till  fästningen också. Går in genom porten där soldaterna tog sina rökpauser förr i tiden. Det har man kommit fram till genom utgrävningar då det hittades mängder av kritpipor just här.

Fortsätter in till borggården.

Ser att det just nu pågår en utställning om Kirgizistan som vi blir väldigt nyfikna på, men i dag är vi för sent ute för att kunna gå in.

Tänker att det gör vi morgon. Nästa morgon kollar vi in öppettiderna på nätet. Stängt på måndagar, ja men det är annandag påsk den här måndagen och stan full av turister. Har de verkligen stängt då. Jo det står STÄNGT med stora bokstäver på hemsidan. Hur som helst vi ska ju ändå ut på promenad så vi går en sväng ändå. Tur det för när vi kommer upp till fästningen så är det öppet och vi kan gå in. Vi påpekar att  det står på deras hemsida att det är stängt, jo de vet det och ska ändra.

Den lilla utställningen av Kirgizistan var väl inte värd inträdet men det var det övriga. En bra och informativ utställning om både fästningen och Sveriges historia. Är du där så passa på att gå in. Kulknappen, Bockstensmannen och en massa annat kunde vi beskåda.

Vi fick även reda på att det fyrkantiga hålet på sjösidan som vi undrat över, var en damm för att samla ihop dagvatten.

Sedan tog vi en promenad ner på stan.

Även den här staden har mönster mitt  i gatan, kan det där möjligtvis symbolisera vågor.

Där nere var det ganska folktomt.

Våren hade kommit långt här nere, det blommar rejält i alla rabatter.

Här doftade det underbart av alla hyacinter. 

Körsbärsträden stod i blom redan på annandag påsk.

Något som liknade en väggmålning hittade jag också.

Snygg dekor på hotellets hiss.

Påsk i Vadstena - Det fanns mer att se där.

I vårt program för påskvistelsen i Vadstena ingick det en historisk odysse och jag måste säg att den var riktigt givande. Guiden var en vältalig man med röstresurser så att man verkligen hörde honom och han berättade på ett sådant sätt att man levde sig in hur det var på den tiden då klostret var i full gång och även tiden före då unge kung Valdemar höll hov där.

Vi började inne i matsalen och fick en berättelse om hur munkarna bodde, där hade de sina celler och nischen där urnan står var det ett litet fönster.

Slottet såg helt annorlunda ut på den tiden, det enda som är kvar av den ståten som rådde då är teglet som det var byggt i. Tegel var dyrt och ansågs väldigt fint. När heliga Birgitta fick sin vilja igenom så lät hon förändra hela byggnaden. Inget av prakten som rådde under kungens tid fick vara kvar. Kungen hade tydligen en enda tanke med slottet, det var att ha roligt och festa och i Birgittas synsätt var det väldigt syndigt.

Inne i det, som nu var vår frukostmatsal, finns i alla fall platsen kvar där kungen hade sin tron.

Ute på den nuvarande gården finns rester kvar av den enda platsen där abbedissan och munkarna hade någon form av kontakt med varandra. Vid gallret kunde de pratas vid och här fanns även en anordning som gjorde att de kunde överlämna föremål utan att träffas.

Birgitta Birgersdotter som numera är mer känd som Heliga Birgitta. När hennes make Ulf Gudmarsson dog fick Birgitta en av alla sina uppenbarelser om att grunda en ny klosterorden i Sverige. Nu var det inte så lätt att få till stånd en orden och ett  klosterbygge, bland annat satt hon 20 år i Rom och väntade på att påven skulle komma till henne för att bevilja tillstånd för sitt kloster. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. Birgittas envishet segrade till slut och hon fick träffa påven i Rom och hon fick sitt tillstånd.

Fast Birgitta återvände inte till Sverige utan påbörjade en pilgrimsresa till det Heliga landet. Men klostret byggdes efter noggrant nedtecknade föreskrifter från Birgitta. De nunnor som bodde här hade det inte lätt. Nunnorna i klostret hade en mycket sträng och strikt tillvaro. De fick aldrig lämna det inhägnade klosterområdet och bön och arbete kantade deras dagar. Vid de fönsterliknade luckorna bakom guiden skulle de bikta sig inför munkarna. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de kunde ha att bikta sig för. Fanns inte så mycket de kunde synda med i det liv de levde.

Innanför dessa luckor satt ordensbröderna och tog emot bikten.

Vi går in i kyrkan och högt uppe på väggen kan vi se rester av den dörr och läktare där nunnorna tidigt varje morgon kom in i kyrkan för att höra gudstjänsten, för de såg inte själva gudstjänstförrättarna.

De åtta nunnor som numera bor här i klostret, har det betydligt trevligare än på Birgittas tid, de driver ett B&B och får vara ute på stan och även träffa andra människor.

Vi lämnar klosterområdet och går ner till Vadstena slott som byggdes som en försvarsanläggning på Gustav Vasas tid. Den lite skira grönskan som började framträda på träden då var som ett fint filter framför byggnaden.

Starkt solsken och titta på en mobiltelefonskärm är väl inte det optimala, svårt att se något i det ljuset, men lite spegling blev det ändå i vallgraven.

Vi går in till borggården och titta.

Jag klickar upp mobilens vidvinkel och får med nästan hela slottet. Tyvärr var det inte öppet så vi kunde inte gå in och titta.

Får nöja oss med att bara gå runt och titta.

Museijärnvägen är inte heller  igång.

Sedan kommer vi ner till stan igen och fastnar för en vacker byggnad som kallas för Rödtornet. Den byggnaden har tydligen varit både kyrka och skola.

Alla bilder är tagna med Huawei Mate 20 Pro, visserligen ett enkelt sätt att fotografera då man kan ha mobilen i fickan och inget tungt som hänger på axeln eller håll med onda händer, men inte lika roligt som med systemkameran.

Påskresa - Vadstena

I påskas blev det en liten resa söderut, otroligt fint väder blev vi överraskade med och njöt av att få komma iväg. Visserligen packade jag med mig min kamera i hopp om att mina händer skulle återhämta sig, men med onda händer så blev den kvar i väskan mest hela tiden och min mobilkamera fick visa vad den gick för. Måste säga att kameran i Huawei Mate 20 Pro imponerade på mig.

Ett första stopp tog vi i Brevens bruk, promenerade runt lite i det vackra vädret och bara njöt av solen.

Brevens bruk med anor från 1300-talet.

Målet för dagens tripp var Vadstena, eller (vas:,te:na) som vi fick lära oss att det ska uttalas. Vi checkade in på Vadstena klosterhotell. Den här byggnaden var från början klosterbrödernas hus.

Den vistelsen var en födelsedagspresent från min dotter med familj.

Mysiga rum med inredningar i Jobs textiler och tapeter.

Välkomstpresent på rummet.

Efter att ha installerat oss på rummet så längtade vi ut i solen. Vi startar vid Mårten Skinnares hus, ganska naturligt eftersom vårt rum ligger alldeles bredvid det.

Det byggdes som en del av ett hospital så tidigt som 1519.

Flott var det med inomhustoalett också, fast jag vill inte riktigt veta hur det såg ut under det "prevet" på den tiden.

Vackert mönster är det med teglet, Tegel var dyrt på den tiden så det huset ansågs nog vara riktigt fint.

Vi promenerar vidare och beundrar de fina husen.

Vadstena klosterkyrka tänker vi besöka senare.

Tar en sväng ner på stan istället. Bra vidvinkel i min nya mobil.

Där nere på stan träffar vi på en äldre dam som har en liten butik, Ögontröst.

Hon berättar att mönstret mitt i gågata är ett gammalt spetsmönster och det mönstret får barnen lära sig knyppla i skolan.

Samma mönster finns på blompottorna. Fast den här damen tyckte inte om att de är rostfärgade.

Senare på dagen hade hon tröttnat på alla prylar i sin butik och satt upp en kul skylt.

Torghandeln är i gång.

Utanför herrklädesaffären har en man slagit sig ner och klinkar fram fina låtar på sin gitarr. Ingen tiggerihatt, utan han verkade bara sitta där för att öva lite.

Vid kyrkan nere på stan...

...står en fin och mycket välvårdad "bullmerca" parkerad.

Fast nu är det dags att dar sig tillbaka till klosterhotellet för en välkomstdrink i vinkällaren.

Jag frågade inte varför de har ett skelett på dörren ner till vinkällaren.

Men vi vågade oss ner ändå.

Sommelierien häller upp lite bubbel.

Han hälsar oss välkomna och berättar en hel del om hotellets och klostrets historia.

Efter det så beger vi oss upp till matsalen som förr var munkarnas sovsalar.

För att njuta av en god middag. vad sägs om lite sparrissoppa och sedan fjällröding till huvudrätt. 

Skål!