Nu börjar äventyret.

Nu är det dags, vi har utforskat staden San José i två dagar och längtar nu efter att få komma iväg på den riktiga resan.

Tidigt på morgonen, redan före frukost blir bi upphämtade på hotellet.  Vi har bokat resan genom ett resebolag,  men det är ingen grupp vi reser i och ingen sammanhållande reseledare utan vi kommer att träffa på en hel del lokala guider och vi kommer att träffa på människor från jordens alla hörn. Dennis heter vår guide för de här första dagarna. Dagens resesällskap består av holländare, tyskar och amerikanare och även några costaricaner.

Dennis är förutseende och vet att dit vi ska finns det ingen bank och inga ATM-maskiner för att hämta ut kontanter, så då han hör att det är flera som har behov av att fixa det stannar vi vid en penningautomat. Vi har redan fixat det så jag kan sitta kvar i lugn och ro och kolla in vägmärkena. Den här har jag aldrig sett förut.

Men när alla är kontanta så kan vi lämna storstaden och bege oss ut i landet. Dagens tur ska gå till Mawamba Lodge i Tortuguero. Vi åker genom ett varierande landskap, det är regnperiod men floderna vi korsar ser väldigt torra ut och än så länge har vi bara haft en enda skur. Den kom i gårkväll och visade oss hur en störtskur ska vara, det fullkomligt öste ner i en kvart ungefär.

Resan går genom Braulio Carillo National Park och vi får se många varierande naturvyer, vi åker till och med genom en tunnel som går genom vulkan.

Efter två timmar i bussen är det dags för frukoststopp.

Här kan vi se vad vattnets kraft kan ställa till med, tur vi inte ska över den bron.

Här får vi även en första kontakt med den rikliga vegetationen. Det är som en vägg ner mot floden.

Gott om blommor, vackra fjärilar och andra djur som hörs inne i växtligheten.

Men hur vackert det än är vid frukoststället så måste vi åka vidare. Vi har förutom bussturen till hamnen en kanaltur på över en timme innan vi är framme vid vår lodge. Vi ska till väglöst land och enda transportmedelet där är båt. Som grädde på moset börjar det regna innan vi kommer fram till hamnen. Men det ÄR regnperiod så vi är beredda på det och plockar fram våra regnkläder. Lite värre är det med bagaget som ska förflyttas ner till båtarna. det är lerigt och geggigt där. Men vad gör det, är det äventyr så är det.

Nu åker vi.

I början på vår tur regnar det så kraftigt så sidorutorna på båten är nedfällda, men vi har tur. Det klarnar upp och sidorna rullas upp och vi får se lite av kanalen och regnskogen.

Det finns till och med vägskyltar i de här kanalerna.

Molnen ligger över trädtopparna.

Allt som behövs ute i de här väglösa områdena transporteras ut med båt. Visserligen är det fastland och inte några öar, men marken här är mer eller mindre våtmark.

Efter en trevlig båttur är vi så framme i Tortuguero. 

Och till vår lodge. Mawamba Lodge.

Här blir vi mottagna med kalla handdukar och något gott att dricka.

Vi bor i små mysiga stugor.

Efter lunchen ska vi åka till den närliggande byn för att få en liten inblick i hur lokalbefolkningen lever här ute.

Men det tar vi i nästa inlägg.

                                                             - föregående -                - nästa -

Resa med barnbarn

Så var det dags för en resa, den här gången reser vi med vårt yngsta barnbarn Tilda. Hon hade en önskan att få komma till regnskog och det lät ju trevligt tyckte även vi. Gemensamt kom vi överens om ett resmål men upptäckte att den period som vi skulle resa var det regnperiod. Lät ju inte så jättetrevligt med regn under hela resan men Tildas konstaterande om att det är väl självklart att det regnar om det är regnskog avgjorde saken. Vi bokade en resa och en tidig julimorgon hoppade vi tre in i en taxi och for ut till Arlanda.

Frukost åt vi ombord.

Måste man stiga upp i ottan är det bra att kunna ta sig en tupplur sedan.

Första mellanlandningen har vi i Amsterdam.

En glad och förväntansfull Tilda då vi bordat nästa flygplan.

Flygplansmat är inte alltid så god och tilltalande men här får jag ge KLM en eloge för maten, den var väldigt god. En kräfttartlet och räkor med rotselleripuré, det låter väl gott.

Vi hade en lång flygresa framför oss och dessutom blev den lite länge när två passagerare hade irrat bort sig på flygplatsen i Amsterdam och det tog en timme innan de hittat dem. Tilda hann avverka några filmer och jag sov bort en del av tiden och plötsligt var vi framme i Panama. 

Panamakanalen har jag alltid velat få se så nu började jag spana ut genom fönstret. Ser att det ligger en hel del fartyg där nere så kanalen borde finnas här i närheten.

Vårt flygplan gör en sväng och plötsligt så ser jag den.

Den måste ju förevigas.

Vet inte varför jag blir så förvånad över att staden Panama består av så många och höga hus, hade inte föreställt mig den  så.

Efter förseningen i Amsterdam hade vi inte mer tid än att skynda över till nästa flygplan. Både vi och vårt bagage hann med det planet och nu hade vi inte lång tid kvar innan vi var framme på resmålet.

När vi sedan landar i San José är det kväller.

Vårt äventyr i Costa Rica kan börja, men först ska vi sova lite.

                                                                                             -nästa-

Påskresa - Öland

I dag tog vi vägen över bron,  bron till Öland. Stannade redan i Färjestaden för att kika tillbaka på bron.

Lite onödigt vetande om Ölandsbron är att i Killinggängets komediserie "NileCity" påstås det att det finns 7.428.954 bultar i bron. Det stämmer inte riktigt, den rätta siffran är 64.300 stycken. Dessutom var dessa bultar av fel typ och fick bytas ut eftersom de rostade.

Inte nog med att vi hade en vacker solig dag, det var något lite extra med den här dagen. Min systemkamera fick komma fram ur väskan, inte så mycket men lite grann i alla fall, så i det här inlägget är det lite blandat med mobilbilder och bilder ned Canon 5D m IV. En härlig känsla att kunna hålla i en riktig kamera igen. Utan den kameran hade jag inte hunnit med att få med hägern i den här bilden. Av bilderna här ovanför på vassen och bron så är en med mobilen och en med systemkameran.

Det hade bara blivit hunden utan den andra kamera.

Nästa stopp blir vid Gettinge gravfält som är ett av Ölands mäktigaste. Det har använts i mer än tvåtusen år och här finns gravformer från järnåldern fram till kristen tid.

Gravfältet är två kilometer långt och innehåller över 300 synliga gravar av olika slag.

Dessutom två ståtliga kalkstenshällar.

Jag hade hört att det i mitten på 1800-talet fanns planer på att bygga en hamn på västkusten av Öland. Det blev en två kilometer lång pir men ingen hamn. Det blev helt fel eftersom bygget var felkonstruerat och området runt piren slammade igen. Men tack vare det felbygget är nu Beijershamn ett väldigt fint område för fågelskådning. Vi letar oss ner dit.

Här finns ett högt fågeltorn, där uppifrån kan man se över till Kalmar och även hur piren sträcker sig ut i havet.

Det är inte så mycket fågel här nu men grågässen har fått ungar och pappa gås verkar vilja ropa ut för hela välden.

- Hallå! Jag har blivit pappa!

Tror att de andra gässen är imponerade.

-Kom ungar, nu ska vi bada.

Den lilla familjen simmar iväg.

-Passa er!

Sedan fortsätter vi till Ottenby och Långe Jan. Verkar inte vara högsäsong för fågelskådning just nu, men några med stora tubkikare ser jag.

Sveriges högsta fyr måste ju få vara med i bloggen.

Spanar också ut över havet och ser att sälarna ligger där och vilar.

I Borgholm hade vi tänkt oss en lunch med kroppkakor, men fick höra att det var fel säsong för det.

Så vi återvände till Kalmar.

Påskresa - Kalmar

Då har vi kommit till Kalmar på vår lilla påskresa. Fast på vägen dit så gör vi lite stopp för att inte sitta stilla i bilen för länge och ett av stoppen blir vid Siggamåla skvaltkvarn. Ingen stor sevärdhet kanske men den ligger fint och naturskönt och är mycket väl underhållen. Läser i informationen att det är hembygdsföreningen som sköter om den och att de även väljer en mjölnare på sina årsmöten. Så här mals det fortfarande rågmjöl emellanåt.

I bäcken blommar redan kabbelekan

Kalmar är sig likt med lite fina små hus.

Kalmar gamla vattentorn lyses fint upp av kvällssolen. Tänk att få bo i ett vattentorn.

Där har man nära till Korvkiosken, bara ta trappan ner till Strykjärnet om man är korvsugen.

Förra gången vi var till Kalmar och tänkte oss ett besök på slottet var vi för morgonpigga och kom till slottet innan det var öppet, det tänkte vi reparera nu. Vi stannar till vid minnesmärket över Kalmar Nyckels sista färd till Nordamerika 1638.

Nu är slottet öppet och vi kan gå in.

Här inne kan man få en rejäl lektion i svensk historia.

I det gamla köket sprakar brasan och det bubblar lite hemtrevligt från kitteln över elden.

I matsalen är det uppdukat till fest.

Vi kan även beskåda Erik XIV kröningsmantel, visserligen en kopia men jag är imponerad över den som sytt upp den här manteln.

Flera vackra klänningar som kungliga burit finns också här i kopior. Otroliga arbeten, som här i drottning Margaretas gyllene kjortel.

Finns mycket fint och intressant att beskåda.

Spännande trappor och mystiska dörrar.

Vi letar oss fram till slottskyrkan.

Vi har lite otur för bakom kyrkan håller de på att ställer i ordning "Van Gogh Alive – The Experience" men vi är där fyra dagar för tidigt.

Fast nu är det dags att gå vidare...

Vi ska till Kalmar läns museum och lära oss lite om Regalskeppet Kronan, men först Kalmar konstmuseum.

Där serveras det vegetarisk fisk.

Den innehållsrika dagen avslutas med en rejäl G&T med gurka och den obligatoriska hamburgaren.

På nästan alla resor försöker vi testa en hamburgare, den här på Grilleriet var en av de bättre så den får vara med i bloggen.

Påskresa - Wannås slott

Mätta nöjda och belåtna lämnar vi Åhus, vi är ganska nära Wannås slott. Där har vi aldrig varit men läst en del om så det blir vårt nästa mål.

Då är det främst skulpturparken som lockar. Här fanns tidigare en borg men den brändes ner och 1556 byggdes det slott som står här i dag. Vi ställer kosan mot parken och försöker gå in för att betala inträdet till parken men blir stoppade i dörren av en person som är där och städar.

-Det är stängt, säger han.

-Vi tänkte besöka parken, säger vi.

-Varsågod, säger han. Det är bara att gå.

Så det gör vi.

Skulpturparken startades 1987 av Marika Wachtmeister. Eftersom shoppen också är stängd så kan vi inte införskaffa guideboken om konsten, men det finns skyltar vid de flesta konstverken där vi kan läsa om dem. Troligtvis hittade vi inte alla utan guiden och det finns inte heller information vid alla.

Det första vi träffar på är en trädkoja av Tadashi Kawamata. Den sitter högt upp och tanken är inte att man ska kunna ta sig dit utan en ska leda till tankar om naturen, stadsplanering och arkitektur.

Här fanns det ingen skylt, så jag gissar på att det är något gammalt. Ser ut som en pump av något slag.

Näst på tur är Yoko Onos Önsketräd. Jag passar på att hänga upp min önskning i ett av träden.

Där hälsar vi också på Jason Rhoades glasfiberhäst och gröna bod. Älmhult och platsen för IKEAs första varuhus ligger inte så långt härifrån, där startade Kamprad sin försäljning i en liten grön bod.

Någon information om de röda bollarna i träden hittade jag inte, där får man troligtvis fantisera helt fritt.

"Rött kaniktegel", heter den här skulpturen. Tanken där är tydligen att de öppna kortsidorna ska rama in himlen och naturen medan de stängda långsidorna omsluter besökarna. Jag gillar skuggorna som förlänger skulpturen.

Det som i mina ögon är mest udda i skulpturväg är nog den här inhägnaden. Ett 2.500 kvm stort område som är inhägnat. Dit in har ingen tillträde. Det ska vara så för all framtid och visa hur det utvecklas utan någon mänsklig inverkan.

På en återvändsväg hittar vi Svenungsons "Åttonde skorstenen", vet inte om det finns sju andra eller om det här är den enda.

Där inne i skogsgläntan växer det mängder av vitsippor.

Flera av dem är dessutom röda.

Det rostiga hjärtat med alla fjolårslöv tycker jag är fint.

Men den här skulpturen väcker lite obehagliga känslor i mig. Får nästan en känsla av död och mordutredning. Går snabbt vidare.

De gula träden ser däremot lite gladare och inbjudande ut.

Strax intill dessa träd hittar vi Snapphaneeken. Det sägs att det är vid den eken som det avrättades och hängdes upp de snapphanar som tillfångatogs av svenska soldater. Svenskarna ansåg att snapphanarna var förrädare och sådana skulle straffas med döden.

I utkanten av parken står det en tågvagn. det är Carolina Falkholts "Train of Thoughts".

När vi närmar oss detta konstverk så blir man en aning förvirrad, för på håll hör man en pojke ropa på mamma. Då vi är i parken är det även en skolklass där, rösten som hörs stämmer i ålder med de ungdomar vi träffat på så jag tror att det är någon av de som klättrat upp i ett träd och inte kan komma ner. Men det är tydligen en installation, för det finns ingen i trädet. Vi behöver inte skicka ut någon räddningsstyrka.

Vid den här färggranna skulpturen finns det lite information, det är Jacob Dahlgren som har satt ihop 104 ståldelar i 18 färger till något han kallar "Repetition av en grundform".

Strax intill finns det en stor "Grå mussla" av Jene Highstein.

Inne i skogen bland de spirande boklöven skymtar vi "A house for Edvin Denby", inifrån den hörs det mässande röster.

Nu har vi hamnat på platsen där man kan se slottet från baksidan, där står det en lite annorlunda bänk.

Vi har nu gått runt nästan hela parken, har troligtvis bara sett en del av alla konstverk, fotat en del och tittat på många fler, men visst är även naturens konstverk också ganska fina.

Avslutar med en hyllning till alla mammor.