En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Vårkänslor även hos smörbultarna

Bara ett par meter djupare än ålgräset i förra bloggen hittar vi dessa smörbultar. Det kan vara ett par för även smörbultar har vårkänslor men de borde vara över vid det här laget och rommen lagd. I fiskvärlden kan man dock inte riktigt veta för det finns mycket som kan påverka dem som vi inte har koll på.

Det var dybotten och rätt dålig sikt på platsen, men ett par som dessa måste ju förevigas.

Ganska nära hittade min sambo den här smörbulten. Det här är en hanne och han har lyckats bättre för han har både ett bo och det är fullt med ägg. Smörbultshannarna har ofta bo i skrevor mellan stenar, i gamla musselskal eller liknande och försöker locka till sej honor som ska lägga rom i boet som den sedan sköter om och vaktar.

Den här smörbulten hade hittat en flaska med avslagen hals och på så sätt fått ett bo med fönster åt alla håll. Det hade också attraherat en hona (eller kanske flera) för det ljusa man kan se på insidan är ägg. Här är den inne i boet och den har precis viftat runt med fenorna så att äggen fått syrerikt vatten. Sedan tittar den ut genom mynningen igen, ständigt på vakt. 

Även om det nog är lite vasst i kanterna så verkar den mycket nöjd med sitt bo och sin fina äggsamling. 

Svartmunnad smörbult som är en invasiv art som börjat breda ut sej i svenska vatten. Det är dock inte så enkelt att se skillnad på dem och det här är nödvändigtvis inte alls en sådan bara för att den är blåsvart. Jag måste i alla fall se ryggfenan, och om det finns en svart fläck där, för att ens kunna gissa art.   

Vi dök också i en småbåtshamn och på 4-5 m djup hittade vi den här smörbulten som tyckte att ett gammalt järnrör kunde bli ett bra bo. Här kan man kanske ana sej till en svart fläck på ryggfenan och då skulle det kunna vara en svartmunnad smörbult.  

Nästa dyk går vi ner på djupare vatten...

Hej så länge,

Lena

Inlagt 2019-06-15 15:36 | Läst 4562 ggr. | Permalink

"Väldigt häftigt att få se!!! Och på första bilden ser de verkligen kära ut...=)"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Väldigt häftigt att få se!!! Och på första bilden ser de verkligen kära ut...=)
Svar från Lena Holm 2019-06-17 20:27
Tack Lena,
tja man kan ju alltid hoppas att även fiskar kan bli det.
Hälsningar Lena
När man läser dina bloggar får man alltid lära sig något nytt, förutom att få se fina bilder......Varför heter dom smörbult förresten?
Svar från Lena Holm 2019-06-17 20:28
Tack Björn,
ibland kan man härleda det svenska namnet från det latinska men i det här fallet har jag ingen aning.
Hälsningar Lena
Spännande! Har hört om den 'svartmunnade' men har aldrig kollat upp hur den kanske ser ut.. tråkigt med invasiva arter, men hur stoppar man sånt.. Det är ju massiva fartygsrörelser över hela klotet sett på några veckors tid, och där åker smörbultarna med.. känns som det är omöjligt att stoppa! Fina bilder här!
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2019-06-17 20:29
Tack Jan,
det är nog omöjligt att skydda sej från helt och om arten klarar våra vattentemperaturer kommer de nog att trivas. Tyvärr.
Hälsningar Lena
En fantastisk värld, så nära, men ändå så avlägsen om man inte dyker. Jättekul att se bilder på en art som jag inte ens visste fanns. Kul med flaskan, även om det är sorgligt att den hamnat där överhuvudtaget.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Lena Holm 2019-06-17 20:33
Tack Bjarne,
ibland ser man hur djur har dragit nytta av vårt skräp. Jag var med och rensade en badplats en gång och plockade upp en kaffemugg som det bodde en kräfta i. Jag märkte inte kräftan förrän den bet tag i min tumme. Då simmade jag ut i kanten på badet och la tillbaka den där det var vass och lite sten (helt badolämpligt). Det var en keramikmugg så jag tyckte den kunde ligga kvar med sin hyresgäst som dessutom var en flodkräfta.
Hälsningar Lena
Det blev fina bilder trots dålig sikt och mina favoriter blir de första och sista bilderna.
Ha det gott/Stig
Svar från Lena Holm 2019-06-17 20:34
Tack Stig,
med makro på kameran går man så nära motiven att det fungerar ändå. Jag tycker om färgerna som det rostiga röret "bjuder på".
Hälsningar Lena