Udda djur
I ett förvånansvärt smalt utrymme ligger den store och vilar. En "giant pacific octopus" som var rejält stor för det är bara bråkdelen som syns av den åttaarmade bläckfisken. De har inget skelett och kan däför tränga in sej på vad som verkar vara helt omöjliga platser. Om man tittar noga kan man se att den har en sjögurka, en sjöstjärna och en gul naknesnäcka (bakom sjöborren) som "kompanjoner" i skrevan.
Det här är en riktigt "udda typ". En "puget sound king crab". De finns från Alaska längs hela västkusten ned till ungefär Californien. De ser ut som en korsning mellan en stridsvagn och en "transformer". Det kan t o m vara lite svårt att förstå vad man tittar på.
Här en närbild där man faktiskt kan skönja ögonen mitt i bilden. De är orange med en svart prick i mitten.
På den här bilden kan man kanske få en viss uppfattning om hur stora de är. De är rödorange och gula med en del blålila prickar när de är vuxna.
Det här är en mycket liten (ca 3 cm) juvenil krabba. De ser ut som små kantiga orangefärgade stenar som rör sej över botten. Under det här dyket höll vi oss längs en bergvägg för det var mycket dålig sikt i vattnet. På ytan passerade en knölval längs väggen precis ovanför våra bubblor. Peter som var på båten var i extas när vi kom upp och trodde förstås att vi sett valen, men icke....Om man inte kan se längre än en halv meter missar man även en knölval. Han hade fått största upplevelsen under detta dyk för valen hade även kommit förbi båten på ett par meters avstånd och tittat på honom.
Det här är en annan speciell varelse som man kan möta i vattnen runt British Columbia. En "wolf-eel" som närmast kan översättas till havskattål på svenska. De kan bli två och en halv meter långa och väga upp till 20 kg.
Huvudet är mycket likt den havskatt som man kan se i Skandinaviska vatten, men den är lång som en muräna. Vuxna djur är blågrå och kan se ganska grymma ut med sitt skrynkliga och ibland ärrade ansikte. Ibland kan man hitta två i samma skreva för de bildar par och vaktar sina ägg tillsammans.
Unga individer är brunaktiga och blir sedan blåare i tonen.
Den här är inte tjockare än min tumme men ser redan "gammal och tandlös" ut. Det finns dock en rejäl uppstättning tänder i munnen på varje individ.
Efter en lång dykdag slår vi oss ner på verandan och tittar ut över Rainy Bay. I går skymtade vi faktiskt valen (mest troligt den Peter såg idag) när vi satt här. Vi såg den blåsa och så småningom visa stjärtfenan.
Det är helt vindstilla och fortfarande minst 25 grader varmt....kall dryck står på bordet, blixtar och batterier ligger på laddning...
....och på grillen ligger middagen.
Nästa inlägg bli en hajspecial.
Hälsningar Lena
Bläckfisken ja, med den storleken, kraften och näbben, skulle jag akta mig för att irritera dem, de är väl inte ofarliga? Kanske har jag sett för mycket på TV.
Ja, det var en härlig samling bilder du visar.
den stora kungskrabban är god att äta har jag hört av de som växt upp på den kusten. Nu låter man bli att ta upp dem, åtminstone där vi har varit. Havskatt kan man köpa i affären, det är en fast vit fisk och visst är den god men jag avstår från just den. De känns som att det inte är så gott om dem hos oss. Om den kanadensiska fiskas vet jag inte. De största bläckfiskarna är de som brukar interagera med dykare. Man har spekulerat i om det kan bero på att de börjar bli så gamla att de är lite senila. Just dessa är inte ett betrakta som farliga. Däremot de tioarmade Humbolt squid kan bli mycket aggressiva.
Hälsningar Lena
Sten
jag tänker på hur du beskriver vad som händer med våra gamla skogar. Haven har vi använt som dumpningsstation för sopor och miljögifter samt gjort vårt bästa för att fiska ut totalt på vissa platser. Jag skulle kunna skriva mängder med blogginlägg om detta. Jag hoppas verkligen att vi kan bli bättre på att ta hand om den miljön. Haven är grunden till att vi kan leva på planeten. Du har helt rätt i att när man väl kommit ner under ytan (och inte upplever det som obehagligt) kan man inte sluta.
Hälsningar Lena
Fint reportage. Kan ana att det är mycket spännande jobb att plåt i denna miljö.
Ha det bra
Bob
du har så rätt. Det är alltid spännande att gå ner under ytan, i synnerhet när man är på semester på ett ställe man inte kan komma till så ofta.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
när jag såg min första Puget sound king crab fattade jag inte vad det var jag tittade på. Den låg dessutom inkrupen under ett stenblock så jag såg den bara framifrån. En stor färggrann skapelse. Havskatten liknar ju våra så länge det inte simmar ut i öppet vatten, då är de jättelånga.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
det finns en hel del udda filurer under ytan och det är kul att få visa dem för de som inte dyker.
Hälsningar Lena
ja det finns en hel del udda djur under ytan och det är kul att få visa dem för alla som inte dyker.
Hälsningar Lena
Och är man så kunnig som du är så får man nog ut otroligt mycket av detta.
Jag slutar aldrig förvånas över hur många varelser det finns där under, fascinerande !
Härligt !
Ing-Marie
det är julafton varje gång därför kan jag inte sluta dyka....fast det är väldigt tungt och kallt ibland.
Hälsningar Lena