Möten i djupet I
Vi gick ner i det mörka men klara vattnet med lamporna tända. Det är alltid lika spännande för man vet inte vad man kan stöta på.
Vi simmade ut och ner mot djupare vatten. Jag skymtade en stor ljus anemon under mej och sjönk ner bredvid den. Dykdatorn visade 30 m och jag tog raskt några bilder. Det fanns inte så mycket annat liv där som lämpade sej för vidvinkelfoto och vi simmade ganska snart upp till ca 25 m där landskapet öppnades upp med en ljus snäckskalsbotten.
jag insåg plötsligt att det låg ett djur på den ljusa botten. Wow, en bläckfisk! Det är en av de roligaste och mest spännade djur man kan möta under vatten i Norge. Den var ljus i färgen och väl kamouflerad mot underlaget.
Jag smög närmare och såg att den rörde lite på sej. När jag sneglade på min dykdator såg jag att tiden jag kunde vara på detta djup började ta slut. Bläckfisken sträckte plötsligt ut sej i sin fulla längd och flyttade sej en bit, tack och lov uppåt, mot något grundare vatten.
När den slog sej ner igen hade den blivit lite rödare om tentaklerna men var fortfarande ljus. De kan ändra färg blixtsnabbt men den var fortfarande på en sandig botten med snäckskal så den behöll sin ljusa färg. Vi var nu på 22 m och jag fick några minuter dyktid till.
Bläckfisken rörde sej sakta in bland tarebladen och en bit ifrån låg Fredrik och tittade på den. Den har nu bytt färg och blivit helt röd. Frågan var nu om denna bläckfisk skulle vara så social och nyfiken av sej som den vi träffade förra året.
Han smög fram och sträckte ut ena handen. Bläckfisken verkade fundera en stund men flyttade sej sedan genom att promenera med tentaklerna ca en meter. Den verkade inte rädd för oss men var helt klart inte intresserad. Det var också hög tid för oss att gå mot grundare vatten så vi lämnade bläckfisken och simmade vidare.
Ca 10 minuter senare och på 15 meters djup låg ytterligare en bläckfisk. Jag trodde knappt mina ögon. Det kunde förstås vara samma men vi hade gått upp 10 m och dessutom simmat åt ett annat håll. Den här låg på en underlag som var lite blandat och hade valt att vara spräcklig i färgen.
Den reste sej upp när jag kom närmare. Mitt objektiv är en fisheyezoom och den var ställd på 12 mm. Närgränsen är 14 cm och tentaklerna nuddar nästan i porten på denna bild. Bläckfiskar har i allmänhet inget emot att vara med på bild och tycks inte uppleva bubblande dykare som något hot. Tvärtom kan man ibland få kontakt med dem och det har hänt att de också "hälsat" på oss genom att skicka ut en tentakel för att smaka av t ex en utsträckt hand (de har smaklökar i sugkopparna). Senast det hände var i Norge förra hösten som det går att läsa om här.
Fredrik tar av sej ena handsken för bläckfiskar reagerar ofta på varmare objekt. Han närmar sej sakta men bläckfisken är inte intresserad av oss så han backar undan och tar på sej handsken igen. Det är 12 grader i vattnet och handskar är nödvändigt om man simmar runt en timme.
Den sitter kvar på botten och en liten snultra sveper förbi när jag tar en sista bild. Vi lämnar bläckis för denna gång och går upp mot taren på grunt vatten för att avsluta vårt dyk. Vilken upplevelse, två bläckfiskmöten på samma dyk!
När den sista dykaren kommit ombord på båten är det dax att hitta ett lämpligt lunchställe. Daniel har varit längst tid i vattnet av alla och djupast (90 m). Han hade mer utrustning på sej än vad som syns på denna bild, som han häktat av sej innan han klättrade upp på stegen. För att göra den typen av djupa avancerade dyk krävs mer utbildning, prylar och träning än vid vanlig sportdykning och då kallas det teknisk dykning.
Vi lägger till vid en liten ö och vädret är fortfarande helt underbart med strålande sol och kanske nuddar vi 15 plusgrader i luften.
På gasgrillen ligger korvarna och alla tillbehör är framplockade. Såna här gånger smakar grillad korv extra gott.
Vår kock Johan sköter grillningen med van hand och vi väntar på första servering.
Naturligtvis ska det vara senap på korven. Daniel, som gjort längsta dyket (och är störst) sätter ledigt i sej tre korvar med bröd och tillbehör.
När vi andra avrundar med kaffe och en skorpa gör kocken något helt oväntat. Han tar av sej kläderna, går ut på klippkanten och hoppar i vattnet. Så varmt är det inte tycker vi andra, men han hoppar i två gånger och njuter. Våra dykdatorer har visat på 12 grader i vattnet en bit ner, men vi har alla känt att ytvattnet är kallare. Vi väljer att avvakta till andra dyk och behåller lager av kläder och tjocka underställ på.
Hej så länge,
Lena
Mvh N
det är häftigt att se dem ändra färg för det går väldigt fort. Det kan också ändra strukturen på huden så de blir mer eller mindre "skrovliga" om det t ex sitter på stenar som är ojämna och buckliga. De är mycket bra på att kamouflera sej.
Hälsningar Lena
Fænomonal beretning og lige så fænomonale billeder. Det fåes ikke bedre og er så meget anderledes, end noget andet her på FS - gillas så mycket.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
för den oerhört fina kommentaren. Det var klart i vattnet och när djuren poserar så här snyggt är det ju bara att ta bilder och njuta.
Hälsningar Lena
det är ju en miljö som inte är så lättillgänglig och dessutom väldigt annorlunda mot att vara på land. Det är häftigt på många olika sätt. Att man också kan röra sej i höjdled gör det lite extra coolt.
Hälsningar Lena
//LG
dubbla blixtar och ett bra fokusljus som gör att kamerans autofokus fungerar som den ska. Utan blixtarna skulle det bara bli gröna bilder.
Hälsningar Lena
Vilken kanonbra bild du tog när den första bläckfisken sträcker iväg i full längd. Den är så imponerande i sin form. En överlevande fossil art.
Ha det väl
Bob
jag såg att den var på väg att göra något och avvaktade tills den där rörelsen kom. Ibland rör de sej bara lite krypande med tentaklerna över botten. Här blev det ett längre "skutt". Det är otroligt läckra djur.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
bläckfiskar är hur läckra som helst och det är alltid lika kul att stöta på en i dess rätta element.
Hälsningar Lena
Kan tro att det smakade gott med korv där.
Ing-Marie
ju mer man känner till om ett djur desto lättare är det ju att hitta det och att veta hur man bäst ska agera för att få bilder. Det är samma som på land men under vatten är det många djur som inte är rädda för oss och då blir det extra intressant.
Hälsningar Lena
med den här typen av motiv i så pass klart vatten är det inte ens svårt (om man kan dyka).
Hälsningar Lena
de blir långa då de sträcker ut sej men hopkrupna är de inte så stora. Den totala dyktiden blir lång om man varit på 90 meter, men det mesta är ju decotid. Han var nog bara på 90 m några minuter innan han påbörjade uppstigningen, dvs han följde botten upp mot grundare vatten.
Hälsningar Lena
/Ulla
den stora anemonen hittar man ofta ganska djup och den kan sitta kvar på samma ställe i flera år. Just det här dyket var mycket lyckat.
Hälsningar Lena
Korven måste varit varm när man hoppar i det kalla vattnet frivilligt ;)
HaD/Gunte..
helt rätt, tre hjärtan och blått blod. De har hemocyanin i blodet för att transportera syre istället för hemoglobin. Hemocyanin innehåller koppar som gör blodet blått jämfört med hemoglobin som har järn och gör blodet rött. Det är jättespännande djur att läsa om.
Hälsningar Lena
bläckfiskar hör till den djur som jag tycker är mest fascinerande och spännande att möta. Om man inte varit så länge på 30 m (max 20 minuter) kan man gå direkt till ytan med en uppstigningshastighet på 10 m/min. Man gör också ett säkerhetsstopp på 5m i 3 minuter, men om det krisar kan man hoppa över detta. Vi följer ju topografin när vi dyker så det blir inte "rakt upp" som om man t ex dyker på ett vrak. Dykdatorn håller reda på vilket djup man kan vara på och hur länge. Från 60 m får man etappstopp som är lite olika långa beroende på hur länge du stannade på djupet och vilken gasblandning du andats samt vilken gasblandning du har i dina extraflaskor som du använder på väg upp t ex en flaska med 50% syre som man kan börja använda vid 21 m och en flaska med 100 % syre som man kan ta på slutet (från 6 m). Dyker man till 60 m är det en blandning med helium i paketet man bär på ryggen och definitivt sk teknisk dykning med betydligt mer planering inför varje dyk, andra certifikat och mer träning.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
det är häftigt att se dem byta färg för det går väldigt fort. De kan också ändra struktur på huden och bli med buckliga och de sitter på väldigt ojämna underlag. Korv efter dykning smakar alltid gott.
Hälsningar Lena
ja det är en helt annan värld och det är ett privilegium att kunna besöka den, även om det är tidsbegränsade stunder.
Hälsningar Lena
Är ni många som har kamera med ned? Och hur är det att filma?
under denna vecka var vi två personer som fotograferade med DSLR kameror. Gopro kameror har många på sin utrustning men det blir inte alls samma kvalité. Jag kan inget om att filma under vatten mer än att det kräver bra ljuskällor. Mina bilder skulle inte alls blir så fina om jag inte hade två blixtar och ett fokusljus på kameran. Här var förhållandena också bra dvs sikten var bra och det var väldigt lite partiklar i vattnet när vi kommit ner under 10 m. Med så här fina motiv är det då nästan som att fota på land och teknikerna lär man sej ju efter ett tag. Jag har fotat under vatten sedan 2004.
Hälsningar Lena
att möta bläckfisk så här är inte särskilt vanligt i Skandinavien men jag har hört fler som sett bläckfiskar i Norge så de kanske har ökat. Den här resan till Tustna, som vi gör varje år, är lika mycket för gemenskapen som för dykningen. Vi gör i allmänhet två dyk om dagen så det finns tid över för att umgås.
Hälsningar Lena