Tasmaniens södra östkust - bilder från en liten båt

Tasmaniens södra östkust, runt Eaglehawk neck, har spektakulära klippformationer och är ganska väderkänsligt om man vill ut med båt. Vi var ute med en mindre öppen båt fem dagar, främst för att dyka, men det fanns ju även en del annat att se. Längst bort vid horisonten på denna bild...

...såg det ut så här om man bara har med sej ett 100-400 mm objektiv. Våra båtfärder var ofta blöta ock skvättiga även om det ser lugnt ut här och att byta objektiv kändes alltför riskfyllt. Jag var ju dessutom blöt själv (mer om det senare). 

Strax till höger om klipporna på bilden ovan låg en koloni sjölejon och vilade. Det tog ringa notis om vår båt, kanske kände de t o m igen den.  

Vi var väldigt nära sjölejonen och jag är övertygad om att vår skeppare visste att de inte skulle bry sej. Blir de oroade brukar de snabbt hoppa i vattnet. En och annan öppnade i alla fall ögonen och kollade på oss. 

Här är en pampig hanne som är vaken och har koll på honorna. Inte en sådan som man vill möta när man dyker. Här gick det dock inte att hoppa i vattnet pga av ström och vågor. 

När vi körde mellan dykplatser fick vi ofta sällskap av delfiner. Hade vi varit en fiskebåt hade de stannat runt oss men så fort vi svängde av mot land lämnade de oss. Vi dök nämligen alltid vid klippväggar och grottor, där ville inte delfinerna vara.

Men det var fint att ha dem som sällskap och inte alls så lätt att fånga dem på bild som det kan se ut. Här gungar vår båt mer än man kan tro och det slår in vatten från sidan.

Delfinerna simmade lätt förbi oss för att sedan plötsligt vara bakom båten igen. Det verkade enbart vara en lek för dem.

Det som var en överraskning för oss var att få se dessa fåglar. Delfiner och sjölejon har vi sett många gånger förut men aldrig albatrosser. Det här är en gråkindad albatross (shy albatross). En medelstor albatross med ett vingspann på ca 2,5 m. 

Jag stod på knä med objektivet mot relingen när jag fotade denna. Jag testade alla möjliga positioner för att hålla kameran riktad mot fågel och fokuspunkten på rätt ställe. Vi gungade hela tiden.

Tills slut tröttnade den på oss, vi var ju ingen fiskebåt så det lönade sej inte att ligga kvar och vänta. 

Det tar ett tag för den att komma iväg trots att den här inte hör till de största arterna. 

Det här nog en vitpannad albatross (Southern buller's albatross). Den är endemisk för Nya Zeeland men man ser dem utanför Tasmaninen när de är där och "provianterar". Det här är inte heller en av de största arterna men den är otroligt stilig när den seglar fram ovanför vattenytan.

Vi såg flygande albatrosser alla dagar vi var ute med båten men det var ofta för blåsigt för att ens ta fram kameran. Jag kunde inte följa fåglarna i sökaren och det skvätte för mycket vatten. Båten var öppen och gjort för blöta sporter, inte foto med stor kamera. Vår skeppare var dock tålmodig och försökte göra sitt bästa för att jag skulle få albatrosserna på bild mellan dyken. Vi körde ofta långt ut från land (med överhängande risk för sjösjuka), för det var där de höll till, precis som delfinerna. 

Det här var den enda fågeln som bestämde sej för att lätta från vattnet rakt mot båten. Jag lyckade sätta fokuspunkten på huvudet på några bilder i alla fall. 

Här är den nästan mitt framför fören på båten och viker av åt sidan när den lättar...

...sedan seglade den iväg ut över havet. Tur att man kan räta upp horisonten i datorn efteråt. 

Under vatten undrar ni säkert? Jodå, jag fotade där också och det kommer i nästa inlägg, eller efter påsk kanske.

Hälsningar Lena

Det stora blå

I morgon visar jag undervattensbilder och pratar om dykning i "Det stora blå" på fotoklubben Avtrycket i Stockholm. Det är andra gången jag är inbjuden dit så några fick uppenbarligen mersmak efter mitt första föredrag. Då visade jag inte en enda bild från tropiska blå hav.... 

....men det blir en hel del av det i morgon. Oftast med fokus på några av de större djuren man kan möta där. Vissa djur som dessutom fått oförtjänt dåligt rykte...

...och andra djur som bara är charmerande att få möta och simma med under ytan.

Hälsningar Lena

Sjölejonleken fortsätter

Efter våra lekar var det vila på stranden för sjölejonen medan vi åt vår "second breakfast" och tog det lugnt inför nästa dyk, fixade med flaskor och kameror.

Solen var en bra bit upp på himlen och det skulle ge strålar i vattnet tänkte jag. Jag kunde inte upptäcka något liv på den karga ön när jag spanade mot den.

Där fanns en del fåglar och ferala katter som man ej lyckats få bort. Ön är naturreservat och man får inte gå iland. Katterna kom från tidigare bosättningar som lämnat dem. Där hade också funnits getter som förvildats men dessa hade man skjutit, vilket inte hade varit helt okontroversiellt när det hände.

Fransmännen tog en fototur med en av våra gummibåtar. Om man förstorar kan man se den vackra prydnaden på båtförarens hatt.

Vi gjorde två dyk till med sjölejonen och hittade en fin stenformation att fotografera runt. Samma "attack" som tidigare. De spanade från ytan och dök sedan i grupp ner på oss.  

Det var fint runt stenarna och vi fick vara själva med sjölejonen en lång stund. Det kändes extra priviligierat.

Solen fick pälsen att glänsa när de poserade framför kameran. Ryggraden verkar hur böjlig som helst och det gick rasande fort ibland när de skruvade sig som spiraler.

På denna plats fick jag en av mina favoritbilder från resan, en bild som ju några av er redan sett. Bilden på den nyfikna sjölejonungen som ser sin egen spegelbild i min välvda kameraport gav också första pris i fototävlingen "bästa sjölejonbild", som vi hade ombord. Det var personalen som röstade fram den, enhälligt.

Solen strålade ner i vattnet och bjöd på andra utmaningar än att bara fånga sjölejonen på bild.

" - Lets BLOW BUBBLES !!! "

Ibland fullt ös och ibland ett stillsamt sjölejon som poserade i solen. Just den här provade flera olika poser åt både höger och vänster.

När de närmade sig ensamma var de lite försiktiga men de ville gärna kolla in oss. Fotografen i bakgrunden har också fått ett ensamt sjölejon att göra konster framför kameran. 

" - Ska ni gå upp nu när vi har så roligt ? " När solen gick ner bakom ön lämnade vi sjölejonen för denna gång. Det var ett oförglömligt möte och båtresan hade verkligen börjat bra.

I torra kläder och med alla kameraprylar på laddning såg vi solen försvinna helt innan vi gick in i salongen för en cocktail före middagen. Det var helt stilla på denna plats och vi skulle ligga där hela natten. I morgon väntade en ny dykplats.

Hälsningar Lena

Ett morgondyk i sjölejonens barnkammare

Efter en bussresa från San Diego till Ensenada (Mexiko) med tillhörande pass- och tullkontroll, bagageröntgen etc fick vi äntligen gå ombord på båten där vi skulle tillbringa de kommande 11 dygnen. Direkt efter ombordstigning följde ytterligaren en utförlig kontroll av passen och passagerarlistan av vakter i hamnen, innan vi fick ge oss av.   

På grund av hårt väder fick vi lite ändringar i vår rutt och vi gick därför först längs kusten mot en liten ögrupp som heter Los Benitos. Det innebar att det skulle bli sjölejon och förhoppningsvis kelp under våra första dykdagar. Buren som ni ser på bilden är en av våra hajburar och den skulle få ligga oanvänd i vattnet så länge. Den stora täckta lådan till vänster är en bubbelpool, i bakgrunden är det en kran  och till höger en stor gasgrill (också täckta).

Det här är en av de två burar som sänks ned under ytan till 10 m djup under dagarna då vi förhoppningsvis ska få möta vithaj på nära håll. De gula slangarna förmedlar luft från båten ner till varje persons regulator. Man behöver alltså inte ha någon luftflaska på ryggen.   

Det tar nästan ett dygn att komma till vårt första dymål och vi tar det mest lugnt. Det gungar en hel del och det är skönast att ligga still. Trots gunget är vår kock Pibe ute och grillar till middagen. Det serverades fajitas med alla tillbehör och boostade med sjösjukepiller (och margerita) som vi var, smakade det riktigt gott.  

Någon gång i gryningen hörde jag ankarkättingen skramla och vi kunde se solen gå upp över Los Benitos.

Los Benitos Islands är egentligen tre små öar varav endast en har några få bofasta. Öarna är kända för sina stora grupper av elefantsälar och sjölejon, samt djupa kelpskogar runt om.

När jag spanar in mot land ser jag ett gäng som vilar i gryningsljuset. Det ser mycket lovande ut om några av dessa vill bada med oss. Elefantsälar brukar inte vara intresserade men sjölejonen verkar tycka dykare är spännade typer som man kan leka med.  

Dags att vakna och ta ett morgondopp ! Efter "första frukost" klär vi oss i våtdräkter, full dykmundering inklusive kamera och simmar mot land...Sikten är hyfsad men färgerna rätt blaskiga eftersom solen inte hunnit så högt upp på himlen ännu.

Vi följer botten mot grunt vatten och först händer ingenting.....och ingenting....sedan ser vi ett sjölejon på avstånd. Några minuter senare kommer den första nyfiket framsimmande...lite avvaktande först... 

....men en och annan pose för filmkameran kan man ju bjuda på. Vi märkte ganska snart att det fanns fiskar som också gärna ville vara i centrum.

Snart kommer det fler sjölejon och det är uppenbart att det är "valpar" i varierande ålder som kommer för att kolla in oss. De är helt oemotståndliga och bland det roligaste jag mött under ytan !

De spanade på oss från ytan....

...för att sedan dyka ner rakt på oss...

...och så var leken i full gång. Jag kan inte tro annat än att de gjorde detta för sitt eget höga nöjes skull och för att de var nyfikna på såväl bubblor som dykare. 

Sjölejon testar nya saker med sin mun, det lärde vi oss när vi mötte de stora sjölejonen i Alaska. De biter dock aldrig särskilt hårt. Denna GoPro tyckte de förstås var jättespännade men de bet inte sönder något. Däremot fick ägaren en del intressanta bilder från insidan av munnen och svalget...

Vattnet var fullt av sjölejon i ca en halvtimme och sedan var de plötsligt borta. Kallade mamma in dem för att "nu fick det minsann vara nog med människolek" eller vad hände?...För oss var det i alla fall dax att ta oss tillbaka till båten, äta "andra frukost" och fylla flaskorna för ett andra dyk. Sjölejonen kanske ville komma tillbaka....

Hälsningar Lena

Sjölejon - inte bitas bara leka

Stellers sjölejon (Eumetopias jubatus) lever i norra Stillahavsregionen och är de största bland alla sjölejonen.

Vuxna djur är ljusare i färgen än andra sjölejon men valparna är nästa svarta när de föds. Ungarna växer fort och efter ca fem år är honorna i genomsnitt 2,5 meter långa och väger 240-350 kg. Hannarna fortsätter växa, framförallt i omfång. De kan uppnå en vikt på över 1100 kg och bli drygt tre meter långa. Medelvikten är drygt 500 kg.

Det snackas ganska mycket i en koloni och de pratar ofta i munnen på varandra.

Dessa sjölejon har minskat i antal på ett oroväckande sätt runt Alaska men vi fick i alla fall se ett par livskraftiga kolonier med flera hundra djur i varje.

Vi mötte dem också under vatten och det var en ganska omtumlande upplevelse. De flesta djuren som valde att interagera med dykare var yngre individer, dvs slanka men väldigt långa, och de verkade vilja leka med oss.

I början var de lite blyga och kom två och tre i taget, men efter ett tag kom de i stora gäng. De blev också mer modiga med att komma ända fram och kolla in oss ordentligt.

 Bubblorna och slangarna på våra paket verkade extra intressanta.

Det gick inte att hålla reda på hur många de var som lekte med oss i vattnet men jag skulle gissa att det kunde vara ett trettiotal djur som fördelade sej på ca åtta dykare. Det var några dykare som avstod från mötet med sjölejonen bl a för att de är så närgångna. Om man inte höll fast i regulator och mask kunde man lätt bli av med dem och att bära en snorkel på masken hade varit som att bjuda dem en kul leksak.

Trots att det ser ut som att de vill bitas (och även gör det) fick vi en uppfattning om att de nog mest använde munnen för att undersöka oss och vår utrustning med. De visade aldrig någon aggressivitet. Man bör nog ändå vara ganska trygg som dykare innan man försätter sej i den här situationen.

Mötet med sjölejonen var ungefär som att leka med en flock stora, ouppfostrade hundar som aldrig fått lära sej av med otyget att använda tänderna under lek med människor.

Eftersom de såg sin egen spegelbild i min kameraport var det flera som försökte bita över hela den välvda porten. Tyvärr var då ljuset så dåligt att kameran inte förmådde fokusera. Annars hade det blivit bilder rakt ner i svalget.

Alla undervattensbilder är tagna med Tokina 10-17 mm fisheye (på 17 mm), så ni inser säkert hur nära just den här individen var.  

När vi avslutade dyket och klättrade ombord på båten var det minst 15 sjölejon som tittade upp ovanför ytan. De tittade med lite frågande och besviken uppsyn på oss ” – Ska ni gå upp redan ? Vi som hade så kul…”

Ha en skön helg

Lena