B. LOGGBOKEN
Brännmaneter
Helgens dykningar på Väderöarna bjöd på mängder av maneter. Öronmanet och röd brännmanet fanns i mängder och vi hittade t o m en blå brännmanet. Oerhört vackra men bränns gör de ändå. När man dyker med full mundering som vi gör är det egentligen bara i ansiktet som man kan bränna sej, och det gör man garanterat när man måste dit med kameran bland alla trådar.
Man kan ju nöja sej med att fotografera brännmaneterna på håll, men inte när man upptäcker att det simmar små fiskar inne bland trådarna. Det är vitlingyngel som söker skydd inne bland de brännande trådarna.
Bränner sej inte vitlingarna kan man ju undra? Uppenbarligen klara de av de brännande nässelcellerna. Kanske kan jag få ett svar på hur detta går till i morgon då jag påbörjar kursen Havets fiskar, som marinbiologen Anders Salesjö håller under tre dagar i Lysekil.
De små fiskarna leker kurragömma när man försöker fotografera dem, men ibland kan man få bilder då de är lite kaxiga och håller till ovanför maneten. Fotografen fick förstås brännande trådar på överläppen...
Hälsningar Lena
PS Sitter med en pytteliten dator och har inte 100% koll på hur färgerna blir på dessa...
Växlande väder på Väderöarna
Midsommarhelg med omväxlande sol och regn men det gör inte så mycket, bara vinden tillåter dykning så är det OK. Efter två dykdagar på Väderöarna återstår nu bara en tur i morgon. Återkommer med en längre rapport och mera bilder i morgon.
En ovanligt stor sjöhare som vi mötte på midsommarafton får bli dagens bild.
Hälsningar Lena
Simma lugnt
...och festa med förstånd i helgen. Se så trassligt det kan bli om man är lite för ivrig med serpentinerna.
Packa inför dykresa
Midsommarhelgen firar vi med dykning på västkusten. Om vädret tillåter blir det dykplatser runt Väderöarna, något som jag längtat efter under hela våren. Mycke prylar ska förberedas och packas. Dykutrustning för kallvattendykning är en tung ”prylsport” och om man ska vara borta en helg eller en vecka har ingen betydelse. Allt ska med i alla fall (+ någon reservgrej, utifall…). Till det följer en normal DSLR utrustning med makro och vidvinkelobjektiv, kamerafodral med olika portar för olika objektiv, dubbla blixtar, fokusljus, blixtarmar och lite annat smått och gått. Plus ett antal olika batteriladdare, skarvdosor, dator och förstås Loggboken. Bilen blir proppfull.
Förhoppningsvis börjar vattentemperaturen bli mer dräglig så man kan ligga länge i vattnet och njuta till sista dykminuten. I loggen från förra årets midsommarhelg kan jag se att det var 13 till 15 grader, vilket är toppen!
Ur Loggboken: Stora Knappen, Väderöarna Dyktid: 61 min Djup: 27 m
Solen strålade från en blå himmel men det blåste lite väl mycke. På dagens första dyk mötte vi en kaxig hummer som stegade fram ur sin håla för att mötas av ett gäng fotoblixtar. Den tog det med ro och poserade fint med sina klor. Den trodde nog att den var lite större än den egentligen var.
En ganska stor nakensnäcka (Janolus cristatus) rörde sig sakta på botten. De är vackra och tacksamma motiv som man kan jobba runt för de sitter i stort sett stilla.
Det fanns även en del fisk som t ex småtorsk och snultror. Fisken på bilden är en stöddig liten snultra som simma upp framför kameran. De är rätt söta med sina huggtänder och de är ganska lätta att få framför kameran om man bara ligger still. Men det blir ju en hel del suddfiskar förstås...
Avslutar med en favorit, en blyg tejstefisk som kikade fram ur sitt gömställe. Förhoppningsvis får vi möta en eller annan även denna Midsommarhelg.
Hälsningar Lena
Fascinerande fiskögon
Kan fiskögon verkligen bjuda på några överraskningar tänker nog många som ser de döda ögonen i en fiskdisk framför sej. Bedöm själva. Bilderna nedan kommer dessutom från fiskar som är vanliga i skandinaviska vatten (utom en). Den första bilden är t ex en simpa. Simporna ligger stilla och låter ibland dykaren/fotografen komma väldigt nära. Bilden är tagen med 60 mm makro och en försättslins (Raynox DCR-250).
Sjökockhannen är mycket vackert gul och blå mönstrad. Ögat kan få de mest spektakulära färger i skenet från blixtarna.
Det finns också fiskar som har båda ögonen på samma sida, vilket ger dem en synnerligen udda utseende. När man ligger stilla och tittar på en plattfisk inser man också att de kan vrida sina ögon oberoende av varandra dvs titta åt två olika håll samtidigt. Det kan andra fiskar också men det blir väldigt tydligt när man ser en plattfisk göra det. Dessa bilder blir dock inte så bra så ni får hålla tillgodo med en plattfisk som iakttar mej genom att titta "bakåt".
Det här coola ögat hör till en knaggrocka. De är inte så vanligt att se dem i Sverige men man kan stöta på dem i t ex Sognefjorden i Norge. Gropen brevid ögat är ett utandningshål.
Slutligen en bild från Kanada, närmare bestämt ett område som heter Queen Charlotte Strait vid den nordöstra änden av Vancouver Island. Det är faktiskt en simpa igen. Den heter passande Red Irish Lord och är spektakulärt rödrosa i färgen. Ögonen är fascinerande, eller hur?
Hälsningar Lena