Vi närmar oss hägersäsongen, gråhäger alltså.

Jag gjorde en utflykt i morse till ett av mina favoritställen. Huvudsyftet med besöket kommer i en annan blogg. När jag var på väg tillbaka till bilen passerade jag en nästan igenvuxen bäck och hajade till då det stod en gråhäger där. Avståndet var häpnadsväckande kort. 

Splatt! Hägern fiskade i det nästan obefintliga vattnet. Wow, jag adderade 15 minuter till min parkeringstid och stannade en stund. 

Det fanns tydligen små fiskar i vattnet som vassen växte i, även om man knappt kunde skönja någon öppen vattenyta. Hägern fick upp en liten munsbit som snabbt försvann ner i det stora gapet. 

Det fortsatte direkt med sitt spanande.

Nästa hugg kom bara efter ett par minuter. Vattnet skvätte bland de gröna vassbladen

En till liten godbit sprattlade i näbben. Små fiskar för en gråhäger, men får man bara ihop tillräckligt många fungerar det lika bra som en stor måltid.

Jag stannade ca 15 minuter och under den tiden fångade hägern fem små fiskar. Napp på första försöket alla gånger.

Det här är ett ställe där det nästan alltid sitter en gråhäger så länge vattnet inte har frusit. Eftersom det rör sej lite när det strömmar ut i Råstasjön, är det här ett av de sista ställen där en häger kan fiska själv innan kylan slår till på allvar. Att det redan nu var en bra plats för att fånga småfisk hade jag inte koll på.

Ännu en lyckad fångst att skaka ner i svalget. Tillräckligt många snacks blir man också mätt på. Det här var ju ändå bara frukost.

Jag lämnade den fiskande hägern med den senaste fångsten i svalget och gick mot parkeringen. Där gick en kvinna runt och kollade om man hade betalat. Vilken tur att jag förlängde min avgift med 15 minuter. I alla fall en sak som är bra med de där jobbiga parkeringsapparna som man måste ha, ni känner säkert igen er :-)

Hälsningar Lena

Hägrar

Åkte till Hjälstaviken riktigt tidigt en morgon och kom fram innan solen hunnit upp. Jag hade också tänkt att om jag hade lite tur skulle  pungmesarna visa sej, som de gjorde för Ing-Marie, men när jag kom hade de inte vaknat än. Det hade däremot hägrarna, både ägretterna och de grå.

När solen började gå upp över trädtopparna ändrades färgpaletten ordentligt. 

Det är höstfärger vid gömslet nu och tonerna blev verkligen varma i det låga ljuset. Ägretterna fiskade småfisk och verkar ha en lite annan taktik än gråhägrarna, för de hugger efter allt och står inte alls stilla lika länge som gråhägern.

Det var ganska långt avstånd till fåglarna men ibland flög det förbi någon lite närmare gömslet.

Det stod en gråhäger helt stilla till vänster om gömslet. Jag tror inte den fångade något så länge den stod där. 

Det fanns inte så  många andra arter att spana på, men ett par snatteränder passerade över det guldgula vattnet. Någon pungmes fick jag dock aldrig se och inte någon skäggmes heller, fast jag hörde dem så de var där någonstans.

Gråghägrar och ägretter kunde samsas någorlunda på fiskeplatserna. Här trodde jag att det kanske skulle bli lite mer uppvisning av flaxande fåglar... 

...men de två grå flög bara runt och sedan försvann de bort.

Det var däremot inte OK när en ägretthäger försökte landa på samma flotte som en gråhäger. Den blev bortmotat omgående.

Här var det faktiskt också en ungmås med och otroligt nog är alla fåglarna skarpa. De visade upp sej på rad.

Gråhägrarna flög närmare gömslet några gånger.

Här hann jag inte zooma ut för den kom på tok för nära.

Sedan vek den av över den mörka delen av vattnet som fortfarande låg i skugga och jag hade inte tid att sitta kvar längre. Det var ju vanlig vardag och jag skulle jobba.

Men i morgon är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Effekter av 90 mm regn

Under den senaste månaden har det varit en del häftiga oväder i Texas med skyfall, jättehagel och tornado. Vi klarade oss från dessa dramatiska oväder, men en natt föll det 90 mm regn. Den natten var vi hos min systerson, ca 40 minuter bort med bil, och det kom även där regn men inte alls i närheten så mycket som hos min syster.  

Dessa panoramabilder är från parkområdet där jag ofta gick och fotade både fåglar och fjärilar, där går också min syster och svåger när de rastar hundarna. På förmiddagen då jag gick ner för att ta en promenad såg det ut så här...

Där skylten står är det promenadväg i normala fall. 

Den här bilden visade jag i min första blogg från Richardson, Texas. Så här brukar det se ut. Promenadvägen ligger nu helt under vatten och det strömmar friskt genom hela området.

Det stod en häger mitt i strömmen och den verkade mest förvånad. 

Den gav upp efter en stund för det fanns nog inget ätbart i den strömmen som egentligen är en gräsmatta. 

Ladusvalorna som har sina bon under bron (första bilden) passade på att plocka insekter över det strömmande vattnet. Det var full fart på svalorna men sådana har vi ju hemma så jag spanade efter något annat.

Den här dagen bidrog de stora vattenmassorna till att jag hittade en för mej helt ny art, Eastern Kingbird, som på svenska har fått namnet Östlig kungstyrann. Det är en art som lever på flygande insekter och det var så jag fick syn på dem.

Den här har lyckats fånga några insekter och landade sedan på en pinne precis ovanför vattenytan. Jag la märke till dem för de jagade över vattnet, precis som svalorna, men med en annan teknik.

De flög i skytteltrafik över vattenytan och fångade insekter på ytan.

Men de var inte alls så eleganta som ladusvalorna utan plaskade ner i vattnet vid varje jaktrunda. Bilderna ovan är alltså tagna när den ena är på väg upp och den andra ska dyka. En lyckträff att båda blev hyfsat skarpa.

Den här bilden är ett montage av 13 bilder som visar hur ett dyk ser ut. Bilderna är tagna med en hastighet av 20 bilder/s, brännvidd 500 mm. I övrigt är inställningarna ISO2000, f/7,1 och 1/1600 s. 

De försvann ofta helt i vattnet då de dök och kom upp i en kaskad av vattendroppar.

Efteråt kunde jag se på bilderna att de skakar av sej vatten i luften.

Här skakar två fåglar av sej vatten från sina stjärtfjädrar efter ett spektakulärt dyk. Namnet östlig kungstyrann (Tyrannus tyrannus) har den fått för att den är mycket aggressiv och mobbar intensivt alla som kommer i närheten av dess bo t ex kråkor, korpar, ekorrar och ormar. En liten tuffing med andra ord. Två dagar senare hade allt vatten runnit undan och jag såg inte skymten av dessa fåglar.

Hälsningar Lena

Sista föreställningen från Teatern

Här kommer en sista samling mörkerbilder från Teatern, Bences stora gömsle med belysning. En kväll kom det en rejäl regnskur vilket gav fina effekter. Här har det precis börjat regna. Jag har svårt att bestämma mej för om bilderna ska vara i svartvitt eller färg, för det finns vissa detaljer som jag gillar färgen på, t ex näbben. I det här inlägget testar jag därför båda. Klicka på bilderna så du ser dem mot svart bakgrund.

Den här bilden har jag valt att göra svarvit med sparat näbben i färg. Fåglarna brydde sej inte nämnvärt om regnet utan plockade åt sej en fisk då det passade.

Det här är samma teknik med färgerna.  Slutartid 1/80 s och ISO 8000, f/5,0

Här en bild enbart i svartvitt för näbben är inte nämnvärt belyst. Ger er också några tumnaglar i detta inlägg. 

Jag hade hoppats på mer action bland hägrarna och det blev en del, men det var svårt att hänga med fast fåglarna är stora (och långsamma). De flaxade oftast ut ur bild.

Jag växlade slutartid för att få en del någorlunda skarpa bilder på fåglarna. Minst 1/640 s krävdes och ISO var ibland uppe på 10 000 eller 12400. Bilderna är brusreducerade i LR.

Ibland bjöd de på show helt själva och landade galant framför mej. Här är bländaren 2,8 och tiden 1/400 s, ISO 10 000. Det räcker inte riktigt för att få fågeln skarp och skärpedjupet är egentligen för kort. Nedan finns en variant i färg där det varma ljuset belyser vingarna. 

Det blev desto mer action när skarvarna dök upp och började fiska efter en tidig frukost.

Ibland satt även de stilla och här kan man ju undra om de tittat på "Linus på linjen" (som några av er kanske minns). 

Ofta satt hägrarna som åskådare när skarvarna fiskade. Lägg märke till näbben på vänster sida. 

Ibland trodde jag att hägern skulle lägga sej i skarvarnas fiskande, men det var få gånger vi fick se det. Men en del dråpliga bilder blev det ändå.

Skarvarna var bitvis väldigt aktiva och det testade jag förstås att fånga med lång slutartid, här 1/13 s. 

Skarvarna kunde också vara väldigt explosiva och skapa väldigt mycket stänkande vatten. 

Här är de mitt i frukosten den här festen var det ingen häger som stod ut med. Här gillar jag det varma ljuset och färgerna. Kanske för att jag vet att solen är på väg att gå upp, även om den inte riktigt nått över horisonten än.

Det regnade en kväll och blåste även en hel del, som gav krusningar på vattnet. Vind var inte alls bra för krusningar på vattnet gav kraftiga reflektioner av ljuset som förstås blev helt utbrända. Vindstilla gav istället fina reflexer om man riggat kameran tillräckligt högt. 

Hägrar kan konsten att stå väldigt stilla, det vet alla som fotat dem. 

Ibland kom en vindpust som rufsade till den stillasittande fågeln

Hälsningar Lena

Havsörn möter gråhäger, en annan förställningen i Teatern

Eftersom man tillbringar ett helt dygn i Teatern (eller flera) sitter man även där i dagsljus. Den här morgonen var det kallt och mulet till en början. Sothönan tyckte det var trivsamt på hyllan framför fönstret. Den har sovit där större delen av natten och har sedan gjort morgonputsningen precis framför "min plats". Det blev en selfie med mobilen och sothönan.  

Man släcker belysningen på dagen och denna morgon rådde ett mjukt ljus med lite dimma inledningsvis. Det var rejält med frost på marken, inte helt olikt Råstasjön, men inga familjer med barnvagnar passerade här. . 

Ägretter sitter inte heller vid Råstasjön vintertid, inte än i alla fall. För övrigt hade vi också fått sällskap av ett gäng skarvar, men aktiviteten var blygsam så jag drog för gardinen och öppnade upp bakom min rygg. 

Där hände det inte heller så mycket till en början. Jag tog inte ens en översiktsbild denna morgon. När jag suttit och spanat en stund insåg jag att det var örn i luften och att det låg någonting ätbart ute på isen, en bra bit ut.

Mina två gömslekompisar var inte särskilt intresserade av örnar utan passade på att äta frukost, men jag kan inte motstå de stora rovfåglarna. Det var en ung havsörn som flög fram och tillbaka vid vassens kant. Den visade också visst intresse för maten som de lyckats dra ut på isen. Det fanns fler rovfåglar än örnar och de hade nog "jobbat" med den mat som var utlagd sedan gryningen. Jag följde örnen i sökaren när den kom in för landning. Ljuset började bli varmare för solen fanns någonstans bakom tunna molnslöjor. 

Jag hade dock bara koll på havsörnen i sökaren och såg inte att det satt en annan örn på isen. Inte förrän havsörnen var på väg att landa och den betydligt mindre örnen insåg att den nog skulle dra därifrån. 

Nu blev det ganska rörigt med vingar och stora fåglar men det hände inget mer än att havsörnen slog sej ner och den andra örnen drog. Jag hade kameran på stativet och hade svårt att få med mer i nederkant. På den här sidan var det faktiskt bättre att handhålla, vilket jag gjorde efter denna akt.  

Fågeln som drog var inte en havsörn utan en mindre skrikörn. Den är avsevärt mindre än en havsörn men större än en vråk. Den flög flera gånger framför gömslet och visade upp sej. 

Den här gryningsbilden tog jag ett par dagar senare då jag återigen satt i Teatern. Sothönan har varit här och ni kan se en del prickar på fönstret. Det var låg aktivitet även denna morgon och det liknar vilken gömslesittning som helst. 

Men när solen började då upp kom örnarna. Det var två unga individer och de flög runt en hel del. Lite nöjesflygning verkade det som och jag fick en hel del bilder. Men örnar har ni sett förut så jag begränsar utbudet. Jag ville gärna ha bilder med båda två samtidgt men det var inte så lätt. Det blåste dessutom och de kom nästan uteslutande in framför gömslet vända bort från mej. 

Här kommer i alla fall en ner för landning i det varma ljuset.

Svårt att motstå den pampiga fågeln som landat förvånansvärt nära gömslet, utan att det ligger någon attraktiv mat där. 

Den stannar bara en kort stund och ger sej sedan av. Det blåser rejält och jag följer den i sökaren en stund. Den förvinner bort....Jag fortsätter titta ut över den vajande vassen och sänker kameran som jag nu handhåller. Det går ungefär en halvtimme och det rör sej några hägrar framför gömslet, en bit ut, samt några kråkor och måsar. Jag ser att örnen kommer tillbaka och höjer kameran nästan reflexmässigt (det är ju en örn)...

Då uppstår plötsligt en röra av vingar i luften och jag har ju fingret på avtryckaren. Wow, vad är det som händer! 

Jag tror inte örnen anföll utan att hägern av någon anledning flög upp och SMACK!

Det här går nästan lika fort som när koltrastarna ryker ihop hemma. 

Båda fåglarna tappar höjd och jag hinner inte följa med.

Hägern faller mot marken...

...men den har kontroll och kommer att landa på fötterna. Bilderna är från en serie som bara varar ett par sekunder.

Örnen ryttlar på plats och spanar efter hägern. Nu verkar den uppriktigt intresserad av den och det händer inget under ett antal sekunder.

Sedan kommer hägern uppflygande och den får förstås örnen efter sej. Den blir jagad och båda försvinner bort, men jag ser att hägern drar ifrån och örnen kommer tillbaka bara någon minut senare så den kom antagligen undan. Jag pustar ut och undrar om det finns några skarpa bilder på minneskortet från detta spekatkulära event. Jag inser också att jag är ensam i gömslet. Mina två kompisar (Brutus och Mikael) äter frukost eller vad de nu gör. Det är i alla fall bara jag som fått se detta.

Solen är på väg att gå ner och jag väntar på att någon skall komma med middag. Det är också byte av gömslekompisar. Brutus och Mikael ska lämna och två nya ansluta, ett trevligt par från Portugal som delar denna vecka med oss. 

Hälsningar Lena