Östra Finland, dag 3, i skogen

Efter en händelserik gryning i gömslet var det skönt med frukost och en dusch. Naturligtvis blev det också en snabb koll av bilderna, det regnade ju ändå ute så det inbjöd inte till att fånga några flygande ekorrar. Fast när jag försökte få min gamla PC att brusreducera i LR angav den att det skulle ta 95 minuter. Hmmm...Det blev till att ladda upp några bilder av järven i sambons nyare "äppeldito", som brusreducerade på 50 sekunder. Därefter följde en diskussion om uppdatering av bärbar dator...

Bilden ovan visar baslägret hos Lassi och huset som man bor i samt där man intar alla måltider. Enkelt och funktionellt, ingen lyx utan precis vad man behöver.

Hela anläggningen ligger mycket vackert omgiven av vatten på tre sidor. Naturligtvis finns en vedeldad bastu (huset på denna bild) samt flera fina ställen att samlas och grilla eller bara sitta och samtala i naturen. 

Idag skulle vi sitta i gömslena i skogen. Området kallas "Pineforrest" och där finns gömslen för tre, två eller en person. Niklas är på väg in i ett av enmansgömslena, det minsta eller i alla fall det med lägst takhöjd. En del av gömslena har en golvglugg, förutom minst två gluggar i sitthöjd. Vi fick order om att inte stanna utanför gömslena för att fotografera eller småprata, så jag har bara den här bilden tagen i all hast när vi passerade på väg till vårt tvåmansgömsle.  

Skogen är gammal barrskog med både tall och gran, blåbärs- och lingonsris samt mossa på marken. Trots småregnet är det ändå magiskt vacker skogsmiljö, men det är förstås mörkt och jag hamnar direkt på ISO 6400. Så fort lugnet lagt sej efter vår ankomst upptäcker vi att det är fåglar i skogen och nu är det inte korpar och kråkor som gäller utan två andra arter som också hör till kråkfåglarna, nämligen nötskrika och... 

...den något mindre lavskrikan. Den här blöta lavskrikan hittade direkt en bit hundmat som fanns undanstoppat lite här och där framför gömslena och i skogen. 

Jag ser sällan lavskrika och blir direkt uppslukad av att följa dessa ivriga fåglar som letar efter godsaker mitt framför ögonen på oss. 

En lämplig slutartid för björnar i rörelse är 1/500 s och det var vad jag hade inställt inledningsvis. Nu insåg jag ju att det går inte alls när man har flygande fåglar framför kameran, eller det blir ungefär så här (om man har väldig tur).  

Alltså blev det högre ISO (8000-10 000) och slutartiden runt 1/800 till 1/1000 s. Det är egentligen inte tillräckligt kort tid för fåglarna, men en kompromiss och lite suddiga vingar är ju OK. Den här nötskrikan gjorde en förträfflig "fjäderpiffarmanöver" precis framför vårt gömsle. Den visste nog att fotograferna var på plats och då måste den snygga till sej lite.

Det här är före- och efterbilder (bilden ovanför är själva piffandet). Jag tyckte skillnaden var så slående att jag måste visa den. Vilken "makeover", och det tog inte mer än bråkdelen av en sekund! Vid det här laget var jag helt uppslukad av fåglarna. 

Plötsligt sitter en järv till vänster om vårt gömsle. Den har kommit uppför sluttningen på sidan om oss och tittar upp bakom stocken. Den är fascinerande nära. Bilden är tagen med 100-500 zoomen på 135 mm och den är obeskuren. Det låg några laxhuvuden delvis under och bakom stocken. Järven tuggar ivrigt i sej godsakerna och tittar upp över stocken med jämna mellanrum. 

 Den ser sej omkring hela tiden. Det kan ju dyka upp betydligt större rovdjur. Björnar ger sej inte på järv, men vi har fått höra att vargar gör det och enda sättet för järven att undkomma då är att klättra upp i ett träd. Järvar har mycket stora revir, så det här är med stor sannolikhet samma individ som jag fick se i morse. Kolla in klorna!  

Järven rör sej snabbt och jag är glad att jag anpassade inställningarna för fåglar. Den flänger runt framför gömslena och letar efter vad ätbart som kan finnas gömt i riset eller bakom stubbar och stenar.

Den springer förbi oss väldigt nära och jag är imponerad av att det en blev en enda bild med godtagbar skärpa. En järvhanne väger ca 15 kg och är ett litet djur jämfört med björnarna vi sett tidigare som uppskattningsvis kanske väger så mycket som 300-350 kg just nu. 

Den stannar upp på stocken och vi njuter av att få se den stilla en stund. 

Sedan levererar den ett härligt grin och slickar sej om munnen. Tack för maten kan man tänka sej att den förmedlar. Jag är helt övertygad om att den vet att vi sitter i gömslet och tittar på den. 

Björnarna då, kom det inga björnar kanske ni tänker? Jo, björnen kom. Lite trevande först...

,,,men här verkar det ju helt lugnt så då är det väl bara att kliva fram och kolla om det finns något gott att äta. Den här björnen kom väldig nära gömslet och det är nog den individ som är högst upp i rangordningen bland de tre björnar vi fick se. 

Just denna bild är en personligt favorit och kanske den bästa björnbilden från denna resa. Vad tycker ni? 

Den mörka björnen som nästan är svart kom intassande efter en stund, men den ser lite tveksam ut. Den här har jag uppfattat som längst ner på rangordningen. Den första björnen är fortfarande kvar inom området och befinner sej ganska nära vårt gömsle. 

Bäst att ta det lite varligt...Förstora gärna denna bild så kanske ni också ser tveksamheten hos denna björn :-)

" - Jag är klar nu så du kan få ta över. Sträck på dej, det är fotografer i alla gömslena ! " 

Det tror jag inte att den tänkte egentligen, men kan kan väl få spekulera...Den lämnade i alla fall området och den mörka björnen fick nosa igenom buskarna efter eventuella godbitar som ingen hittat ännu. 

Hej så länge,

Lena

Östra Finland, dag 2 och natten mot dag 3

Jag inledde morgonen med en präktig frukost och sedan en stund med "flygande ekorre". Flygekorre finns visserligen i Finland, men här var det vanlig röd ekorre som fick vara modell. Helst ville jag att den skulle hoppa från vänster till höger, för bästa ljus på ansiktet, men den tog inte regi på det sättet och hoppade lika ofta från höger till vänster.

Det här borde ju inte vara så svårt med dagens fotoutrustning, men att få ekorren skarp i hoppet visade sej ganska knepigt. Om någon tycker att det borde vara mer luft framför nosen på denna bild kan jag erkänna att den är på väg ut i bildfältet. Det blev en hel del bilder med enbart svansen kvar. 

Vid 14:00 tiden åkte vi ut i det förbjudna området mellan Finland och Ryssland. Dagens gömsleområde heter Lake och har en liten pöl omgiven av tunna träd, mest tallar. Det regnade och ljuset var allt annat än bra. Gömslena är inte direkt lyxiga stugor, men de fungerar bra.

Så här såg det ut i "ettan" där vi satt tillsammans med Ann-Sofi. Jag har tagit kameran från min sambos 100-400 för att ta denna bild. För stunden var det lugnt utanför.

Första björnen kom efter ca en halvtimme. Här finns det bara små gömmor med godsaker som laxhuvuden och hundmat typ torrfoder. 

Den här björnen inledde med att kolla in ett gömsle. De som satt där fick porträttbilder. Annars rörde sej björnarna inte på den sida där gömslena stog utan höll sej mest längs sjökanten tvärs över. 

I vissa lägen ser de oerhört goa och snälla ut, som Baloo helt enkelt. 

Den gick runt och sniffade, men där uppe fanns det inget att hämta. 

Vi satt och väntade på att någon av björnarna skulle ta en simtur. De badar ibland men det var nog inte tillräckligt varmt för det. Den här var ute en bit i vattnet, men kom sedan på andra tankar. 

Vi satt i gömslet längst ute på ena kanten och den här kom väldigt nära oss. Man ser att den är ärrad på nosen och när man tittar på klorna inser man att de nog kan skada varandra rejält vid ett bråk. Den kan också ha haft en incident med vargar.

Den har nog haft väldigt ont i nosen en gång i tiden, men av vad jag kan se på andra bilder har den alla sina hörntänder i behåll. 

Den här natten hade jag bestämt mej för att sova över i gömslet. Min sambo och Ann-Sofi åker tillbaka till baslägret och riktiga sängar. Jag tar fram min sovsäck och bäddar på ett par madrasser på golvet. Klockan är strax före åtta och det har börjat skymma, men det är för tillfället uppehåll. Vinden tilltar och under natten blåser det upp ordentlig. Jag ligger och lyssnar på alla konstiga ljud som uppstår när vinden sliter i presenningar och tyget runt gömslegluggarna...klafsar det inte någonstans därute...? 

Det kanske det gjorde men jag somnade i alla fall och sov utmärkt i många timmar.

När jag vaknade var det helt tyst omkring mej och vattnet låg spegelblankt utanför gömslet. Vid halv sex satt jag på plats och spanade. Det var helt stilla och jag plockade fram en mandarin ur packningen. Ibland är det oslagbart att vara ensam i ett gömsle.

Kvart över sex får jag syn på något mörkt som rör sej till vänster om mitt gömsle. Jag har riggat min "gamla" kamera med trotjänaren 70-200 mm f 2,8 och satt den i gluggen åt vänster. Det kommer en järv tassande längs vattenbrynet. 

Det är fortfarande väldigt mörkt och järven är inte ett djur som står stilla särskilt länge. Med en slutartid på 1/40s inser jag att det är en chansning men jag hinner inte göra något...

...innan järven hoppar i vattnet. Jag blir rätt överrumplad för jag har aldrig sett bilder på en simmande järv. 

Den simmar förstås utmärkt, som en hund, och den ger sej av tvärs över den lilla sjön. På vägen får den tag i något gott som låg på vattnet och flöt, antagligen en bit laxhuvud. Jag har medvetet låtit bilderna förbli ganska mörka i redigeringen, för jag vill visa hur det såg ut i det ljuset som rådde. Solen hade inte gått upp och det var fortfarande ett lätt blåaktigt gryningsljus.

När järven når den motsatta sidan skakar den sej så vattnet skvätter. Jag tar enstaka bilder (inte serier) i hopp om att några ska blir tillräckligt skarpa. Jag hade inte förväntat med att ett så snabbfotat djur som en järv skulle dyka i halvmörket.  

Precis som hos hundar går skakningen som en vågrörelse överdjuret. Sedan plockar den med sej laxhuvudet och småspringer bort längs kanten på sjön på det där slängiga sättet som bara järvar rör sej, där den högsta punkten på djuret verkar vara ländryggen. Vilken start på morgonen!

Det ljusnar så sakteliga och jag sitter där och begrundar det jag fått se. Ett par kråkor patrullerar längs sjökanten. De har precis jagat bort en duvhök som kom lite för nära för att passa dem.

Jag packar ner min sovsäck och spanar ut en sista gång. Korpen har koll, i övrigt är det stilla. Jag hör bilen komma och lämnar gömslet 8:30 enligt överenskommelse. Nu ska det bli väldigt gott med varm frukost, kaffe och kanske en nybakad kanelbulle. Jag får också direkt veta av vår guide Magnus att simmande järv är mycket ovanligt och något han själv aldrig sett (och det är bara jag som fått det på bild). Dag 3 kunde knappast ha börjat bättre.

Hej så länge,

Lena

Östra Finland, dag I

Egentligen började vi "dag 0", för det tar en hel dag att ta sej till Lassi Rautiainens basläger i Kuikka utanför Kuhmo i östra Finland. Det är visserligen bara två korta flighter men från Kuopio flygplats tar det tre timmar med bil. Vi hade bokat en tidigare flight än resten av gänget och satt tre timmar och inväntade dem. Flygplatsen blev då helt öde och det enda som fanns var en godisautomat. Till sambons förtjusning startade och landade dock ett antal F18 utanför terminalfönstret (+ något annat militärt plan). Ett tips till Johnny om du tänker åka hit. Flygplanen passerar väldigt nära.

Efter en rejäl lagad frukost med såväl nybakat surdegsbröd som vetelängd (fortfarande lite varm och helt oemotståndlig), mjukstartade jag med ekorre. På gårdsplanen utanför boendet fanns en spegeldamm, lite grenar, en hink med frön och nötter samt ett gäng pigga ekorrar. När solen glimtade fram kunde jag inte motstå dem och det var ju lämpliga motiv att testa kamera och objektiv på efter resan.  

" - No hands!" 

Det var fri aktivitet fram till lunch/middag som serverades 14:00. Då fick man också packa en matsäck med smörgås, frukt och mer nybakade bullar som man antingen tog med sej till gömslet eller sparade på rummet till kvällsmål när det blivit för mörkt att sitta och spana i naturen. 

Avfärd till första gömsleområdet som låg precis i kanten av det förbjudna området i gränslandet mellan Finland och Ryssland. Just detta område är dock i Finland, men det var vägbom och kameraövervakning.  Den gamla Pajeron har varit med ett tag.

Den här tiden på året har björnar bara en sak i huvudet och det är att äta så mycket som möjligt inne de går i ide. På denna plats, som är en stor öppen myr, lägger Lassi (eller hans son Sami) ut ett helt djur som åtel ungefär var tredje dag. Det var tre dagar sedan det funnits något ätbart på plats så björnarna var på hugget. Vi hann bara in i gömslet och fick ut en kamera genom en glugg innan den första björnen kom intassande från höger. 

Det är blött på myren och det skvätter när björnen kommer traskande. Vi sitter helt tysta och inväntar den, inte för att fotografera den på åteln utan att den ska komma närmare gömslet. Det finns också en del små snacks utlagda i form av laxhuvuden och torrfoder (hundmat) som djuren får leta efter.

Innan den första björnen hunnit fram till åteln kommer björn nummer två in från vänster. Nu blir det två björnar att hålla redan på, men de rör sej ganska sakta (åtminstone jämfört med fåglar). 

Den andra björnen stannar upp vid ett laxhuvud. Den dreglar över den smaskiga godbiten.

Björnen kommer närmare och denna bild är tagen med 400 mm brännvidd (obeskuren). Den tittar åt vårt gömsle innan den går mot huvudrätten.

Den första björnen är också på väg och vi undrar hur de ska bete sej och om det kommer att bli bråk. Det blir det inte utan den med lägst rang viker undan och låter den största björnen äta först. Det finns ju laxhuvuden och hundmatsbitar som man kan leta efter. Kråkorna är också på jakt efter dessa godsaker.

Långt borta mot skogsbrynet landar en havsörn i en gammal tall. Vi har fått veta att havsörn och (men mer sällan) kungsörn ibland besöker åteln. Här är det i alla fall en havsörn som ska spana lite på håll. 

Det tar ungefär en timme så kommer den flygande över området för att kolla mer ordentligt. Men den går inte ner för att smaka på någonting och den flög över oss på ganska hög höjd. Under tiden har björn nummer ett lyckats få loss en del av åteln, just denna dag en gris på ca 50 kg. Den drar iväg med sitt kap. Björn nummer två tar över och börjar äta på det som finns kvar.  

Då kommer björn nummer tre. Den är mycket mörkare än de två första och det visar sej senare vara den björn av dessa tre som har lägst rang. Blir det bråk nu eller kan de lösa detta på fredligt sätt? 

Det blir en del blickar och trampande mellan dem, men till slut äter båda björnarna bredvid varandra. Det är viktigare att äta än att slåss och åteln har gått åt förvånansvärt snabbt. Till höger kan man se en låg stolpe. Den har en stålvajer som de fäster åteln med, annars skulle djuren dra med sej maten åt olika håll. Korparna är förstås på plats och en del kråkor, men de är försiktigare runt björnarna. Korparna är mer kaxiga och tar för sej.

Långt borta i skogsbrynet får vi se hur havsörnen fått syn på en korp med en matbit i näbben. Örnen, som ännu inte vågat sej fram, lägger stor möda på att jaga korpen men får ge upp. Man kan undra om korpen bara gjorde detta för att jävlas med örnen, för den har med stor sannolikhet ätit sej mätt vid det här laget.  

Solen har börjat gå ner när den tittar fram och myren blir varmt gul. Korparna bereder mej stort nöje och mot den här bakgrunden gör det mindre att de blir så blanka i solljuset. Såväl slutartid som ISO blir också plötsligt helt perfekt för flygande fåglar. 

Trots björnarna och det vi fått uppleva under dagen blir jag extra glad för dessa två korpar och specifikt denna bild. 

Örnen har gett upp för länge sedan och återvänder till en av de knotiga tallarna där den spanat under dagen.  

Solen går ner strax efter sju och det börjar snart skymma. Åtel är slut och det mesta av småsnacksen är upphittade och uppätna. En nöjd björn drar sej tillbaka mot skogen. 

Den smyger bort på myren för att vila på maten (tror vi i alla fall). En stund senare, och som överenskommet, packar vi ihop kameror och prylar för att gå ut till bilarna exakt 19:30. Alla går ut samtidigt, det är en vanlig rutin vid all gömslefotografering. Vi har ca 50 m att gå till bilarna, delvis på spång och när första man vänder sej om ser han att det är en björn framme och letar vid åteln. Den har noterat oss men bryr sej inte och avståndet är ganska långt. Det finns inget hotfullt i situationen, bara en viss förvåning.  

Hej så länge,

Lena

Pausfåglar

Nu är jag hemma igen efter sex händelserika dagar i finska urskogen och med många bilder i bagaget. Inledningsvis bjuder jag på några pausfåglar. Bilderna ska helst ses mot svart bakgrund dvs förstora.

Som alltid om det ligger något ätbart i naturen är kråkfåglarna på plats och kungen bland dessa är korpen.

I Finland finns det åtta arter av kråkfåglar, samma som i Sverige, och vi fick se sex av dessa. De två som vi inte såg var nötkråka och råka. De andra kommer att dyka upp på bild så småningom. 

Vid det här tillfället hade två korpar flyguppvisning i starkt solljus. Egentligen tycker jag korpar blir finare i mulet väder men de här bjöd på en fin show och det var förövrigt paus framför gömslet. Jag har gjort bilderna svartvita med en blå ton för korparna blev snarare bruna i det varma ljuset som rådde just då. 

Fåglar var inte huvudfokus på denna resa, men vi fick några mycket minnesvärda möten med fågelarter som jag inte alls hade förväntat mej. Mer om det senare.

Hej så länge,

Lena 

Långt inne i den finska urskogen...

...dit ljuset inte riktigt når,.. kom den här framsmygande. 

Hej så länge,

Lena