Yes!

Här kommer det gäss! Stora flockar samlas nu på åkrar och vall runt Uppsala med omnejd.

När jag åkte från jobbet igår var solen på väg ner och jag stannade till vid ett litet fågeltorn i Funbo. Jag spanade egentligen efter en mindre sångsvan men det blev gäss för hela slanten.

Det var mängder med gäss runt tornet men de var oroliga och började flytta på sej efter en stund. Jag bedömer att det var grågäss, bläsgäss och sädgäss. 

Här lättar ett gäng under viss kakafoni.

En grågås

Det här är nog sädgäss och så en bläsgås lite på efterkälken.

Det var fint att stå i det lilla tornet, ensam. Om man ska hålla corona-avstånd var det ett enmanstorn. 

Gäss i jordbrukslandskap.

Efter en stund hade i princip alla gäss och några tofsvipor dragit iväg. 

De försvann bort över himlen

....alla utom den här som kom tillbaka under högljudda rop. Den hade helt klart tappat bort sina kompisar.

När jag körde hem hittade jag en flock med flera hundra gäss på en åker bara ca en km från där jag stått. Jag gissar att det är samma fåglar och att de inte flög så långt för att få sej lite kvällsmat.

Hälsningar Lena

Lite sol gör skillnad

En gnutta morgonsol gör skillnad... 

...och nu når den favoritstubben bakom huset tidigt på morgonen. 

Jag drack morgonkaffe vid vårt stora vardagsrumsfönster och spanade ut mot stubben. Några fåglar kom förbi och kollade in jordnötterna jag lagt ut.

De hör till våra vanligaste gäster, men de fick vara med ändå.

De fick bli min start på dagen.

Hälsningar Lena

Hundkompisar

Mötte dessa två under en promenad idag. En miniatyrbullterrier eller möjligen en liten bullterrier (hona) samt vad jag tror är en husky. De levde rövare i en hundgård och jag kunde inte låta bli att ta några bilder.

Den lilla hunden hävdade sej väl, mycket energiska anfall.

Här verkar den stora hunden överväga vad som kan vara bästa grepp om den lilla muskulösa terriern....

...vilket resulterar i ett utfall av sällan skådat slag....

Här gäller det att backa med såväl hållning som öron när den lilla bullterriern sprutar fradga av vrede.

En tax undrar försiktigt om den ska våga vara med och leka...

Men det var ju inte så allvarligt...mest på kul faktiskt....

...egentligen är ju den där stora rätt stilig...

" - Kul med en ny kompis, vad ska vi göra nu?!!"

" - Puh....vilket tryckt det var i den lilla jycken...man blir ju helt slut."

Hälsningar Lena

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena

Rattus norvegicus domestica

Tamråttan är en domesticerad form av brunråtta och tycker ni inte om råttor så ska ni inte läsa längre. Jag vill inte ha brunråttor i fågelrestaurangen, på vinden eller i garaget men det här är för mej något helt annat. När jag var student hade jag råttor som husdjur under några år. Jag fick överta ett par honor av en kompis som köpte en borderterrier och insåg att de inte skulle fungera ihop. Jag blev helt tagen av mina nya små kompisar.

Tamråttan är ett litet djur med stor personlighet som också är väldigt smart. Den lär sej komma på inkallning, leta efter godis i labyrinter, sitta i bröstfickan eller på axeln. Det här är två hannar som fått komma ut på en arbetsbänk med bra belysning för en kollega gärna ville har bilder på råttor. 

De ville mest busa med varandra när de plötsligt fick en stor yta att springa runt på. Posera för fotografen var det inte tal om.

Det fanns fyra ganska gamla hanråttor och enligt ägaren slåss de inte med varandra om det inte finns en brunstig hona i närheten. De blir drygt två år gamla och växer hela livet. Dessa hannar vägde runt 800 gram och rejält runda. Till skillnad från den vilda brunråttan förekommer tamråttan i en mängd olika färger samt har något större ögon och öron. 

Jag vet att många inte gillar svansen, men...det är ju bara en svans. Kolla in de fina fingrarna och tårna. De lär sej snabbt att öppna olika typer av burdörrar, om man som jag hade dem i en gammal fågelbur. Jag fick linda ståltråd runt dörren för att de inte skulle vara ute på nätterna och bygga bo med gamla dagstidningar. 

Tamråttan lever längre än de vilda och honorna blir könsmogna vid sex veckors ålder. Hon är dräktig i 21-25 dagar och får 8-15 ungar, ibland fler. Om man inte vill ha väldigt många ska man alltså hålla sej till samkönade par. Jag hade honor. De blev inte alls så här tunga. 

Fri tillgång till mat och inga rovdjur att fly undan från. Då kan man bli så här rund och go.

Avslutar med en pigg, kolafärgad mus som jag inte kunde motstå. Jag tycker mycket mer om råttor än möss, men den här var ju så fin. Den ville absolut inte sitta stilla på arbetsbänken. 

Men det var OK att sitta i armvecket om man dessutom kunde få en klick jordnötssmör att slicka på.

Hälsningar Lena