B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nakensnäckor - något för makrofantaster

Nakensnäckor är inte något oanständigt utan bara synnerligen vackra små snäckor, varav de allra flesta saknar skal. Inspirerad av Mats Forsbergs vackra nakensnäcka som blev utsedd till veckans bild, grävde jag fram några nakensnäckor ur arkivet från vintern och vårens dyk. Dessa små blötdjur är perfekta för den makrointresserade undervattensfotografen och tacksamma motiv för de rör sig mycket sakta eller sitter helt stilla.

Den första bilden tog jag med mest för att ge er uppfattningen om nakensäckornas storlek. Arterna jag visar i detta inlägg är enbart fotograferade i Norge och på svenska västkusten. De flesta är här små eller mycket små, den ovan är ett praktexemplar av just den sorten.

 

Det här är en Flabellina (troligen samma som ovan) som är på väg mot sin lunch, vilket inte är det pyttelilla kräftdjur som sitter i toppen, utan själva hydroiden som den klättrar på. Utskotten på snäckan innehåller brännande nässelkapslar, som kommer från hydroiderna som är dess stapelföda. Nässelkapslarna kan alltså passera tarmsystemet på nakensäckan utan att utlösas (eller smältas ner), vandra ut i utskotten och bli ett försvar för snäckan. Ganska imponerande!

 

Den här är också på väg mot ett skrovmål men det verkar också som att den lägger ägg. Den vita strängen man ser under snäckan är nämligen en äggsamling. Alla nakensnäckor är hermafroditer med både hanliga och honliga könsorgan. Vid parningen utväxlas sprmier ömsesidigt mellan två individer.

 En annan nakensäcka på väg att lägga ägg. Det här ser man oftast under våren och denna bild är tagen den 5 maj i år utanför Lysekil. 

 

 Det finns många olika arter av Flabellina och denna variant är vackert rosalila och mycket liten. Det lilla käcka djuret som står i bakgrunden och viftar är en spökräka.

 

 Som små juveler i havet. Men de sätter sej tyvärr ofta på ganska trista underlag.

 Den här är vacker men gör sej inte så bra på rosa botten. "Brunt skrufs" brukar också vara populärt att sitta på.

 

 Den här sorten, som jag tror är en Polycera quadrilineata hittar man ofta på tareblad och om tarebladen är rena kan de fungera som en utmärkt bakgrund. Nakensnäckorna kan se ganska olika ut och jag har bara visat några få. Det finns mängder med arter i världen, i alla tänkbara färger, och en del blir t o m riktigt stora, men det tar vi en annan gång.

 

Hälsningar

Lena

 

 

Postat 2012-07-11 21:13 | Läst 9327 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Som att simma i ett akvarium

Tänk nu inte saltvattenakvarium med tropiska fiskar utan ett sötvattenakvarium inrett som en skandinavisk insjö. De flesta akvarier som vi har i våra hem är ju faktiskt sötvattenmiljöer, men med fiskar som har sitt ursprung t ex i Afrika. Men varför inte en miljö med abborre. En kommentar efter gårdagens inlägg om abborrens yngel var att ” abborre är gott”, men de är vackra fiskar att skåda också. På 2-3 meters djup kan det se ut så här i sjön Storaxen i Dalarna.

Det finns nog dykare som inte ens skulle klassificera detta som ett dyk dvs något du får/ska registrera i din loggbok. Mest för att vi rörde oss på ett djup på endast 1-3 meter, men det beror ju helt på vad man är ute efter att uppleva.

Gissa hur avslappnande det är att ligga i denna pöl och ”flyta” runt lite stilla, varm och go i torrdräkten då vattentemperaturen är + 18 grader. Det faktum att dyket är så grunt gör också att man kan stanna och njuta så länge man vill (brukar vara naturliga behov som tvingar upp en ur vattnet).

 

Abborrarna hänger ihop med artfränder av samma storlek, utom de största som tycks patrullera runt och kolla av läget mera solo.

 

Tre kompisar som håller ett betryggande avstånd från vassruggen där det låg en gädda och spanade. Avslutar med ett riktigt grunt "vrak", den lilla ekan som sjunkit vid kanten av sjön.

 

Ha en bra kväll

Lena 

 

 

 

Postat 2012-07-10 19:06 | Läst 5184 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Abborrens barnkammare

Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.

Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej ! 

Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.

Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel.  Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.

Hälsningar Lena

 

 

 

Postat 2012-07-09 21:43 | Läst 7823 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

 

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 

 

 

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

 

Postat 2012-07-08 13:02 | Läst 10770 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Jewel Anemone

I väntan på årets sommarsemester plockar jag en till goding till från förra årets tur i engelska kanalen. Man kan tro att det bara är mörkt, kallt och strömt där men det finns juveler att hitta om man vet var man ska leta. Ett exempel är de små juvelanemonerna.

Det är små anemoner, ca 1,5 cm i diameter fullt öppen. Vi hittade dem från ungefär 15 m djup och neråt. De sitter på stenar och stenblock och förekommer i en mängd olika färger från knalligaste rosa till neongult.

Anemonerna förökar sej genom avknoppning och bildar grupper av anemoner med samma färgställning (eftersom alla är kloner av varandra).

 

 Avslutar med en röd variant, för de blev nog mina favoriter.

 Ha en fortsatt bra lördag och tack för en trevlig fika idag på Broströms kafé. Kul att möta några av er som jag läst och sett härliga bilder av här på FS.

Hälsningar Lena

 

 

 

 

Postat 2012-07-07 17:30 | Läst 5624 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 5 Nästa