Bara vanliga öronmaneter
Öronmaneter är de som man inte behöver vara så rädd för, de bränns inte särskilt mycket men det kan finnas i stora mängder.
Så här kan det se ut på försommaren längs västkusten och i Gullmarn. Mängder med öronmaneter. Tyvärr är vattnet inte helt klart och man kan se att det är en hel del partiklar i vattnet, även om jag har klonat bort det värsta. Bilden är alltså manipulerad för jag har tagit bort oönskade skräp som blir extra påfallande då de blir upplysta av blixtarna ( sk backscatter).
Maneterna rör sej långsamt och det är lätt att tappa fokus på dykningen och bara låta sej uppslukas av maneternas skönhet.
Om man sedan sätter på ett makroobjektiv på nästa dyk är det lätt att bli helt fokuserad på maneterna. Tack och lov att man har en dykkompis som håller ordning på var man är och hur man ska simma för att komma tillbaka till samma plats där man gick i.
Manetens trådar blir som pärldraperier med 60 mm makro på kameran. Maneterna har faktiskt ögon och även om de inte ser så bra märker man att de reagerar på dykarens närvaro och antagligen också blixtljuset.
Öronmanet som simmar.
Ibland hittar man små vitlingyngel som lever runt maneterna. De har ett slemlager som skyddar dem från de brännande trådarna och kan därför finna skydd under manetens klocka. Det är vanligast att man ser dem under brännmaneter men denna gång fanns det några bland öronmaneterna.
De är bara två till tre centimeter långa och nästan genomskinliga. Luriga att sätta fokus på och betydligt snabbare i rörelserna än maneten.
Jag hade väldigt kul med den här lilla fisken och jag har inte en aning om vad min sambo/dykpartner gjorde under tiden. Men han var i närheten när jag tittade mej omkring och det var tur för jag hade helt tappat orienteringen.
Alla bilderna är tagna under två dyk i Gullmarn, intill en småbåtshamn som heter Jordfall. Djupet är mellan 10-15 m och sikten lite halvtaskig, men det gör inte så mycket vid makrofotografering. Bilderna är ur arkivet men om några veckor gör vi vår första dykresa för säsongen.
Hälsningar Lena
Hälsningar! Mari
maneter är otroligt fascinerande när man börjar titta närmare på dem och visst är de vackra.
Hälsningar Lena
det är lätt att bli distraherad när man börjar jobba med ett motiv och om det inte är så djupt eller strömt kan man ju hålla på ett tag. Bara man inte tappar bort sin dykkompis. Två fotografer tillsammans är ibland svårt.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
det är lätt att glömma tid och rum när man håller på med foto, även under vatten. Man måste dock ha lite koll på luften och djupet. Maneter är otroligt vackra och rör sej långsamt.
Hälsningar Lena
det var annorlunda att hitta vitling i dessa maneter. De brukar hålla till i brännmaneter och deras trådar ser helt annorlunda ut.
Hälsningar Lena
Gillar verkligen trådarna, de bilderna och de bör förstöras här.
Mycket intressant läsning Lena :)
Kul med ny dyk säsong snart!
ibland är det kul att dyka i arkivet och plocka fram bilder som blivit liggande i stort sett obearbetade. När man varit på en längre tur blir det ofta väldigt många bilder. Det är ju brännmaneterna (röda och blå) som är de maffiga motiven men dessa öronmaneter kan också bjuda på fina motiv.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
det finns ytterligare en massa spektakulära djur om man går till supermakrobivån. Men det är svårtfotat under vatten.
Hälsningar Lena
Hälsningar Jörgen
det är många undervattensdjur som verkar sakna ögon vid första anblicken men om man läser på lite så finns det ofta någon slags ögon, även om det inte är uppenbart.
Hälsningar Lena