Närkontakt av tredje graden
Den kontakt vi hade med de stillsamma mås- och trutfamiljerna i Saltströmmen blev en helt annan upplevelse för mej i Flatanger. Ole Martin har ett troget gäng måsar och trutar som följer båten på varje utfärd och han belönar dem rikligt med hundmat, samt en del annat smått och gott.
Det satt nästan alltid en fågel på Ole Martin och så har det oftast sett ut då jag sett bilder av honom eller som senast, i ett TV program som Ing-Marie tipsade om.
De flög över och strax bakom båten hela tiden den var i rörelse och fåglarna var noga med att spana på vad "mannen med hundmaten" hade för sej. De hade hela tiden koll på honom och om det eventuellt var ledigt på hans keps.
När man inte fotade örn kunde man således fota mås eller trut. Man kunde testa allt från lång slutartid till väldigt kort, motljus, närbilder, flygande fågel, stillasittande etc.
Ganska snart hade vi alla också fått uppleva hur det kändes att ha en kompis på huvudet, eller varför inte på kameran eller någon annan stans där de kunde få lite fäste med sina simfötter.
På en tur satt jag i aktern med Brutus Östling. Han greppade en påse hundmat och frågade om jag ville testa att fota fåglarna med vidvinkel. Han hade ett 12-24 mm med betydligt bättre närgräns än mitt 16-35, men det var ändå värt att prova. Man la en bit hundmat i motljusskyddet och så gällde det bara att ta bilden när fågeln kom ner och tog maten.
Ibland fungerade det alldeles otroligt bra och om man bara lyckades trycka av en serie bilder i rätt tid kunde det blir riktigt roligt. Ibland rasslade det till framför kameran innan man ens fått fingret på avtryckaren.
Ibland blev det så här när fågeln slog sej ner på helt fel ställe eller så hade man en på huvudet och fyra som försökte komma åt godisbiten framför objektivet.
Här kommer i alla fall några bilder från min kamera med 16 mm. Den här övningen kräver ordentligt med ljus då man både vill ha korta tider och minst bländare 13. Om det är lite blått på himlen blir det ju också finare kontraster mot de vita fåglarna.
De sprattlade en del för att komma i position. Båten kör ganska fort och det var också en förutsättning för att det här skulle fungera. Annars hann man inte med.
Rakt in i objektivet blev det ju några gånger och jag var glad att det satt ett filter på.
Som alltid vid fågelfoto blir det mycket som går bort men det blev också en del roliga bilder och jag skrattade när jag tog en snabbtitt på om jag lyckats fånga någonting. Man vet inte alls vad det blivit när en fågel nästan varit inne i objektivet och vänt.
Här är det uppenbart var närgränsen ligger för mitt 16-35 och Brutus fick ännu fler tokroliga närbilder.
Så här kan det bli om fågeln tagit sin frolic och sedan landat med fötterna antingen på kameran/min hand eller på motljusskyddet. Jag vet faktiskt inte riktig hur den sitter. De har inte mycket till klor (tack och lov) och de mjuka simfötterna lämpar sej inte för att klänga sej fast på alltför ojämna underlag.
Det här var i alla fall väldigt roligt och ett udda avbrott från de pampiga örnarna som vi förstås också hade många fina möte med på denna tur.
Här är det lite nära men den ser ju så härligt galen ut. Den plockade också åt sej sin belöning.
Alla fick också bilder på sej själva med en stor fågel på huvudet. Den här tog Petra Karlsson.
Hälsningar Lena
det var en kul upplevelse att få vara med om. De gillar absolut hundmat och det är bättre än bröd men om de inte är vana vid dej kommer de kanske inte så nära på en gång. Dessa fåglar flyger bakom denna båt två gånger om dagen.
Hälsningar Lena
"The Birds film was partly inspired by the true events of a mass bird attack on the seaside town of Capitola in California on August 18, 1961, when "Capitola residents awoke to a scene that seemed straight out of a horror movie".
Mange fantastiske fotografier i denne serie.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
jag känner till filmen och har sett den för mycket länge sedan. Jag är också medveten om att många tycker att fåglar som kommer för nära är läskiga, men särskilt farliga är de inte. Utom möjligen risken för att bli smittad av något de kan bära på eller bli nerskiten.
Hälsningar Lena
Hälsn!
vältränade fåglar. Det skulle kanske gå på vintern vid strömmen i Stockholm.
Hälsningar Lena
Hälsn!
när jag tänker efter har jag nog sett det vid Strömmen, när en man matade måsarna där i vintras. Frågan är ju om de skulle komma ner och ta mat från motljusskyddet. Det är kanske möjligt att de är så pass vana vid folk och att få mat just där.
Hälsningar Lena
hundmat var toppengott och betydligt bättre än bröd för dessa fåglar som ju egentligen har en fiskdiet uppblandat med lite blandat som de kan komma över. Det blev lite sol en stund och då fungerade denna teknik.
Hälsningar Lena
det var definitiv ett helt nytt sätt att fota fåglar för mej och det är Brutus teknik. Han hade själv inte gjort detta på 10 år och då fotade han bl a den bild som blev omslaget på hans bok om att Fota fåglar. Jag skulle däremot aldrig vilja ha en fiskgjuse som kom in mot kameran på det här sättet med klorna först, inte utan heltäckande skyddsutrustning i alla fall :-)
Hälsningar Lena
Glöm inte 'Räv Uffe' med sin fiskgjuse i västra Mälaren:
https://www.youtube.com/watch?v=Gz5D0AaLATg
Kanske han var först med dessa matningar av rovfåglar..?
Hälsn!
Mvh Bengt
jag skrattade också när jag kollade på bilderna i kameran första gången. De ser så härligt galna ut.
Hälsningar Lena
definitivt ett annorlunda sätt att fotografera fåglar som jag kommer att minnas.
Hälsningar Lena
/Tobbe
jag har full förståelse för att du inte vill ha dessa stora flaxande djur så nära. Jag känner flera som är av samma uppfattning. De lämnade ju också en del små visitkort efter sej som man fick torka av.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
det var absolut värt ett försök och det blev ju rätt roliga resultat. Jag var glad att jag hade ett filter för det blev mycket närkontakt med näbben.
Hälsningar Lena
det blir ofta problem när vilda djur och människor kommer för nära varandra och när djuren har ungar gör det förstås sitt yttersta för att försvara dem. Det är ofta inte så lätt att bli av med problemet. Ett stort djur som förirrar sej in i en stad kan man ju skjuta, men fåglar är många och beter sej annorlunda. Jag läste en utvärdering om hur man i några större städer, däribland Uppsala, försökt bli av med kajor. Några metoder fungerade ett kort tag, men allt misslyckades egentligen för kajorna var för smarta. Kanske skulle det temporärt fungera att skjuta några måsar på era tak men de skulle antagligen bara flytta några hus bort. Det är väl också en generell lag att man inte får skjuta djur med ungar. Vildsvin får man jaga året runt men sugga med kultingar får man inte skjuta. Jag förstår dock att ni har ett problem och jag har läst om andra exempel med just stora sjöfåglar.
Hälsningar Lena
det blev en del olyckor som man fick torka bort och de lånade overallerna vi hade var allt annat än rena. Det fanns fuktiga handdukar på båten som man kunde torka med. Min kameraryggsäck fick också en ordentlig rengöring då jag kom hem, med såpa och rotborste. Men det var det absolut värt!
Hälsningar Lena
/Ulla
det var en rolig upplevelse att testa denna teknik.
Hälsningar Lena
Vilken härlig känsla att ha dem så tätt inpå hehe.
Gillar verkligen näst sista bilden, så cool.
Sen är ju sista bilden riktigt bra också :-)
Alla bilder är en riktig fröjd att få se. Riktigt kul detta :-)
jag tyckte det var både häftigt och lite mysigt att ha dem så nära inpå, även om det kunde ske en liten olycka ibland. Deras fötter är varma och mjuka som sammet. När de flyger så pass mycket som här producerar de en massa värme som de antagligen avger genom fötterna. Det har man sett andra fåglar som gör (de kan inte svettas). Det här var en riktigt uppiggande upplevelse och något jag inte alls väntat mej.
Hälsningar Lena
ja de känner jag till. Det är också så här han tagit bilden som är på omslaget på boken om hur man fotar fåglar (den första omgången).
Hälsningar Lena
Tydligen hundmat man ska beväpna sig med då man ska fota stora fåglar, får knycka lite av Ronja.
Har en kråka som ofta kommer till vår tomt, den fick ett kex en gång och nu kommer den och vill ha mer.
Underbara bilder.
visst är det Brutus som ligger bakom den här övningen med måsfåglarna och det var så här han tog omslagsbilden till sin första bok om hur man fotograferar fåglar. Hundmat fungerar utmärkt för måsfåglar. Jag förstår att kråkan kommer tillbaka. Om du matar den kommer den snart och presenterar hela sin familj :-)
Hälsningar Lena
underbart med detta levande du visar
/inger
jag gillade att ha dem så nära och tyckte det var rätt mysigt. Det kunde dock ske en och annan liten "olycka" ibland men sånt går att tvätta bort.
Hälsningar Lena
Dom måsfåglarna var inte fega, kanske mer vältränade :)
Helt klart härliga bilder :)
Mvh
Fredrik
de här fåglarna flyger ju efter Ole Martins båt två gånger om dagen och är vana att få hundmat serverad på lite olika sätt. Det blev en del andra roliga bilder också och en tjej tog helt underbara bilder på måsfåglarna med sin mobil.
Hälsningar Lena
jag tänkte inte så mycket på närgränsen då jag köpte mitt 16-35, det var länge sedan. Men jag har senare insett hur bra det kan vara med riktigt kort sådan. Min Tokina 10-17 mm fisheye har 14 cm närgräns men den går inte på FF. Den har jag när jag dyker och då kan jag nästan ha motivet på undervattensporten. Det här var verkligen ett nytt sätt att fota fåglar.
Hälsningar Lena
Ps är det du på sista bilden?
ja det är jag på sista bilden och det blåste förstås rejält just då. Jag hade pannbandet mest för att hålla håret borta från ansiktet men det höll ju bara en stund. Det var kul att testa denna fotometod och jag skrattade gott när jag laddade ner bilderna.
Hälsningar Lena
Känner ju igen stilen från Brutus bok.
Detta kanske vore något för Lars-Erik att testa.
Ing-Marie
man får inte tycka att de stora fåglarna är läskiga för då skulle man inte gilla en sån här tur. Man behöver ju dock inte mata dem själv, även om det är kul. Det innebär också att det blir en del skit på båt och folk. Lars-Erik lånar ju inte ut overaller till folk och han behöver nog inte städa sin båt så ofta som Ole Martin.
Hälsningar Lena
det här kräver inte så mycket mer än att man inte får vara rädd för fåglarna eller att de ibland råkar lämna små "presenter" efter sej. Själva bildidén är ju inte heller min utan något som Brutus visade oss. Makalöst roliga bilder kan jag dock hålla med om att det blev.
Hälsningar Lena