Tour de France VI. Åter till Paris
Dags att lämna Normandie och Jeanettes gästfrihet. Det gör vi i regn. Och genom Paris mer eller mindre igenkorkade in och utfartsleder. Tillbaka till det lite småsömniga Saint Maur. Och huset som aldrig blir riktigt färdigt. Där just nu en farfar är på väg ut och en barnfamilj är på väg in, samtidigt. Ett litet svenskt sällskap ovanpå det. Då får man ta det där med flyttkartonger på det mest oväntade ställen. Vi trivs i Saint Maur.
En ledig dag skulle man kunna tänka sig att åka in till Paris centrum, gatufota så där lite grann. Men jag hamnar i köket istället.
Finhackar grönsaker inköpta på marknaden, får ansvaret över ratatouillen. Det finns lika många recept på ratatouille som det finns franska kök. Lök, tomater, paprika, aubergine, zucchini kan det vara enklare? Man får laborera med proportioner, hur fint eller grovt hackat, koktider, ordningen som ingredienserna hamnar i grytan. Man landar sällan under tre timmar.
Vi har haft ett par trevliga veckor, inte minst tack vare den ”franska familjen” som hela tiden växer. Till sommaren är det kanske vår tur. Då ska Brigittte få se mjukslipade granithällar och segla bland kobbar och skär (och en eller annan grynna). Det blev nu inte en dedikerad fotoresa. Fotografi på den nivån fordrar en annan disciplin. Men det går väl fler tåg.
Om att åka tåg. SJ till Köpenhamn fungerade bra. DB Köpenhamn till Hamburg. Försening mellan Hamburg och Frankfurt löstes enkelt och smidigt av tågvärden. Franska TGV, snabbt, smidigt och bekvämt. Och det är lite speciellt att åka på marken i 320 km/t. Samma erfarenhet på tillbakavägen. SJ-vagnar från Hamburg som skulle gå tio på kvällen men blev framflyttat till klockan nio istället varefter det blev försenad avgång till klockan tio. SJ-sovvagnar är helt ok fast det där hur man härbärgerar två personer med två normalstora resväskor i en sovkupé tål att fundera runt. I Eslöv blev vi stående. Stort signalfel. Fem timmars försening. Och vad gör man? Man börjar snacka med grannarna i kupén intill. Och fann efter ett tag att segling var en gemensam nämnare. En man från Finland på väg hem efter en resa som mest gått ut på att äta fisk. En canadensisk pensionerad arkitekt, som ritat sina egna båtar, på väg till Kirkenes för att åka Hurtigrutten. Möten som inte sällan sker just på tåg. På fem timmar hinner man prata om väldigt mycket.
SJ:s sovvagnar har inte WiFi. Deutsche Bahn har men ofta mycket svajigt. Franska tåg, exemplariskt.
Åka tåg är att resa. Gör det.
Tommy S.
/Gunnar S
Hälsningar Lena
Kul att få berätta om en resa i alla fall.
Ha det gott
Gunnar S