Tidig april

Det är alltid något alldeles speciellt att komma ut till ön i början av april. En förväntan. Ofta kalla nätter och så mycket fågel hörs inte i kvällen. Vore jag trast eller rödhake skulle jag nog spara min energi till att överleva natten. Och mars har varit kall och torr. Väntat på gråväder en månad och nu infann det sig. Med regn. I går alltså. Och är det kallt och torrt här är det motsatsen någon annanstans. Energin är inte jämnt fördelad i atmosfären. Vilket visar sig med tydlighet morgonen därpå. Men klimat är inte väder. Väder är för stunden och klimat är det genomsnittliga vädret under en period på minst trettio år.

Vad annars i den fotografiska delen av verkligheten? Min Nikon FG är laddad med Tri-x, halva rullen kvar. Det ligger fyra rullar 120-film i kylen hemma och väntar på Rolleiflexen. Experimenten med pappans gamla Voigtländer Visoret gick i stå därför att framdragningsmekanismen havererat. Kan ha varit en anledning till att den låg så väl undanstoppad i det efterlämnade dödsboet. Så nu ska jag börja leta efter en annan ”spionkamera”. Det kommer nog inte bli så svårt. Eller nåt annat. Om man nu ska hänga på den analoga vågen? Men hela vägen ut? Borde man inte bygga upp fotolabbet igen, men var? Och är det ens värt besväret.
  Filmfoto framkallning i dosa och sen inscanning, läs avfotografering av negativ på ljusbord och därefter in i datorn. Ok för lekfullheten, möjligen känslan, men var ligger kvalitetsvinsten? Men visst är det mycket teknik i fotografiets ena vik och väldigt mycket känslor i den andra.