Om tidens pil och god helg.

Det hände sig i Bryssel att en konstsnidare skapade detta altarskåp. Detta skedde för lite mer än femhundra år sedan. Det hände sig här om dagen, samma dag som när natten är längst och dagen är kortast, att jag öppnade min kameras slutare en hundradels sekund. Och jag skapade en bild som föreställer en bild som handlar om händelser för tvåtusen år sedan som endast möjligen har inträffat. 
Vi sitter längst fram på tidspilens spets. Om femhundra år, samma längd på pilen som bakåt till den brysselska konstsnidarverkstaden, har det låg och medelradioktiva avfallet som snart ska grävas ner klingat av såpass att det då kan betraktas som ofarligt. Det högaktiva ska ligga i ytterligare nittioniotusenfemhundra år. Och nu handlar det så klart om kärnavfall.
Bilder är intressanta. Mig fångar den lille gossen i mittenbildens nedre högra hörn. Jag vill gärna att han ska titta upp ur en låda, men jag antar att konstnären tänkt sig något annat. Och hon med korgen på huvudet går nog inte in i kaklet. Till exempel.

Med en uppriktig önskan om en god helg för alla, och en önskan om ett lite lugnare, tillitsfullare, lite mer förnuftigt och resonerande år.

(Skånelaskåpet i Sturekoret. Huvudmotivet är berättelsen om jungfru Marias föräldrar Anna och Joakim. I Uppsala domkyrka.)