Om matfotografiets fröjder.
Det börjar röra sig lite grann i växthus och odlingar. Zuccinin är på gång. Och då är det dags för en Tian. En provencalsk grönsaksrätt som kan varieras på många sätt. Lite granna att man tager det som står till buds. Jag gör den lite mer åt pajhållet, alltså med ett degskal och lite ägg och riven ost i fyllningen. Pajdegen gör jag på allra enklaste sätt. 3dl vetemjöl och en halv tesked salt läggs i en vid bunke så att det blir till ett litet berg. Fujiyama, typ. Så tar man ett normaltjockt pekfinger och gör ett hål ner till botten och utvidgar det liksom lite lagom. Häll raps eller solrosolja i hålet så att det svämmar över likt en vulkan. Knåda ihop hastigt och häll på lite mer än en halv deciliter kallt vatten och knåda ihop snabbt och beslutsamt. Då ska du ha en deg som efter en timme i kylen är mjuk, smidig och lättkavlad.
Sen gäller det att löken ska stekas långsamt och länge och att vitlöken som gärna får vara frikostig läggs i på slutet. Alla ingredienser steks, gärna med olivolja. Krydda med chili, jag använder ofta koreansk, en hel del timjan och salt. Lite ströbröd kan man gärna hälla i eftersom grönsakerna saftar sig rätt mycket. Toppa med ett lager tomatskivor. Grädda en timme på inte alltför hög ugnsvärme. Om du googlar på Tian hittar du mängder av olika recept men sannolikt inte något liknande detta.
Det färdiga resultatet som det kan se ut. Jovisstja. Det ska vara riven ost i smeten. Ostkanter finns det gott om i kylskåpet men blanda gärna i en dl nyriven parmesan också. Bon appetit!
(Spontanfoto i matlagningsbestyren. Att hitta det där rätta skärpedjupet är en grannlaga uppgift. Här finns det utrymme för en del eftertanke och vässat handlag. Fuji Xpro2 och 23/1.4. Även om det möjliga korta skärpedjupet inte kom till användning den här gången. Ytterst lite handpåläggning i CR.)
Hälsningar Lena
/ Gunnar S
//GöranR
/Gunnar S