Om macro, produktfoto och att ligga i våg med mottagaren

Det roar mig att strosa runt i trädgården och fotografera vad som för tillfället blommar. Oftast med en D800 och ett 55 mm macro. Stativ alltsom oftast. Ibland undrar jag varför. Min håg står egentligen efter ett helt annat, svartvitt ruffigt fotografi. Men kan det bero på att jag är uppfödd med flora och fauna under huvudkudden och att mycket av mina  årtiondens fotografiska verksamhet kom att handla om produktfotografi, läs stativ, reflektorer och motiv som höll sig någorlunda still.

Krolliljorna blommar nu med sin karaktäristiska svårfångade doft. Alla känner igen den , men vad är den? Svårfångat. Doft. Är inte det begrepp som i bildspråket motsvaras av oskärpa, lite granna underexponerat.

I krolliljans värld lever också den svårfotograferade och bokstavligen undanglidande liljebaggen. På bilden här görs nya liljebaggar. Eller gjordes. Jag nöp dem när de var som mest upptagna. Caught in action. Lägg särskilt märke till den påtagliga oskärpan i händelsens  centrum. En konsekvens av syn och en gammal iphone. Och då kommer jag lite osökt att tänka på den där bilden, modell med röd basker i påtaglig oskärpa och bakgrundens paysleymönster i knasterskärpa. Men vem var fotografen? Du har säkert sett bilden tidigare. Hjärnsläpp är bara förnamnet. I det att min oskarpa bild börjar kommunicera med en annan bild gör att jag låter bilden vara kvar. Och eftersom det älskande paret dessutom har gått till de sällare jaktmarkerna så är valet lätt.

   Nu kan ju varje genre eller inriktning drivas till sin spets, in absurdum. Och det är en sak i sig. Så även produktfotografi, ja kanske alldeles särskilt för just där finns egentligen bara teknik och form. Berättelser och sådant ligger väldigt långt ifrån.
  Vilket naturligtvis får mig att tänka på sånt produktfoto som då faktiskt har berättelse. Som är väldigt mycket mer än bara teknik och form. Där berättelsen är A och O. Esp, emotional selling proposition. Walter Hirsch fotograferade en kampanj förDobber jeans. Det här måste varit i tidigt åttiotal. Ett sällsynt fingertoppskänsligt sätt att fotografiskt förmedla en känsla av ”behöver”, det vill säga det som är all reklams grundbult.
   Sen kan man tycka en hel del om konsumismen och ett samhälle som fäster sina skruvar i känsla i stället för något man faktiskt behöver, om det är helt försvarbart. Den tanken är svår att runda tycker jag . Men det är bara just det där lilla skavet att Walter Hirsch gjorde det med finess, med ett bildberättande som låg i våg med lyssnaren, mottagaren. Sånt är svårt.

to be continued

2022-07-06 21:41   mojje

Fin bild på Krolliljan, behagliga färger tycker jag.

Svar från mombasa 2022-07-07 22:23

Tackar och bockar. Jag väntade in skymningen. Och en raw-fil underlättar.
/Gunnar S

2022-07-06 22:59   Benganbus

Intressant läsning! Tack!
/B

Svar från mombasa 2022-07-07 22:24

Tack själv för läsning.
/Gunnar S

2022-09-22 19:42   mombasa

Och att det skulle ta tre månader för att ja, Norman Parkinson hette fotografen med den oskarpa röda baskern. Dt kommer ibland som en blixt från klar himmel.
/Gunnar S