Om det politiska fotografiet
Att politik och fotografi har gått hand i hand sen begynnelsen är ingen omvälvande iakttagelse direkt. Tvärtom, Roger Fentons bilder från Krimkriget kanske inte känns politiska idag, snarare mer sakligt dokumenterande. Men, just detta att det gick att återge ett storpolitiskt skeende i krigets vardagsbilder var revolutionerande.
Så att hitta politiska bilder i bildhistorien är ingen svår uppgift. Vad som däremot kanske är mer knepigt är att undersöka när en bild blir explicit politisk. Det handlar nog i huvudsak om två faktorer. Bildens kontext och hur öppen bilden är för tolkning. Så då är bordet dukat. Bildens kontext handlar till största del om var bilden är publicerad. Ytan eller arenan kan man också säga. Bildens tolkningsbarhet är knepigare. Öppen eller sluten bild? Här handlar det mer om att sändare och mottagare har mer överensstämmande referenser i valet av konnotationer. Läser jag som mottagare det du som sändare väljer att publicera? Sånt kan man aldrig veta.
Men om mottagaren har en mer utvecklad förmåga att läsa bilder borde skillnaden mellan sändarbudskap och mottagartolkning bli mindre. Kanske uppstår det där mötet. Ett slags gemenskap i läsandet. Inte det omedelbara ifrågasättandet.
Och så var det att välja en bild till den här texten.
Så jag vald den här opolitiska bilden. En bild som jag gillar. I segmentet gatufoto. Men med ett annat kontext skulle den nog möjligen, aningen långsökt kunna uppfattas som politiskt anstruken. Hur då?
Mer politik, mer tyckande, mer åsikter på FS!
Och under flera år visade jag bilder och skrev texter på en blogg här på Fotosidan som i den meningen hade en politisk innebörd och dimension. Att bilden innebär ett personligt ställningstagande är en självklarhet. Eller borde vara.
Dock föll mitt bloggande inte i så god jord. Ibland urartade kommentatorsfältet till rena påhopp. Ingen nämnd ingen glömd.
I nästan alla bloggliknande sammanhang finns möjligheten att blockera följare. Instagram, facebook, twitter osv har den möjligheten men tyvärr inte Fotosidan,
Alltså tröttnade jag och valde andra kanaler för mina bilder och texter.
Allt gott till dig och tack för en bra text och bild/per-erik
Jag är inte så förtjust i inställningen att det inte ska finnas politik eller politiska åsikter på till exempel här på FS. Såna åsikter är väl om något politiskt ställningstaganden.
Ha det gott, och det finns ju som sagt andra ställen att publicera och vara verksam på.
/Gunnar S
(Blir det nån Fyra Fotografer utställning framöver?)
/Gunnar S
Läser gärna skriverier om politiska bilder men ser ogärna att bloggar börjar att användas för att basunera ut politiska åsikter. Finns nog bättre fora för sånt. Dagens politiska debattklimat är, som jag ser det, väldigt polariserande och det leder i stor utsträckning till "vi och dem" – när vi egentligen har en hel del som vi gemensamt uppskattar – fotografi till exempel.
Med opolitisk hälsning,
Fredrik
Jag tycker, likt Per-Erik att bilder med en politisk inriktning, ett ställningstagande är intressantare. Bilder där det finns en tanke, en åsikt, kanske en avsikt. Ibland dyker de upp inte minst i Gatufoto-gruppen.
Ha det gott
/Gunnar S
Att bildspråket kan sägas vara ett hyfsat komplett språk, ganska universellt till sin struktur och med ett otal dialekter och en djungel av grammatiska regler kan en nog ha fog för att tycka. En uttrycksform bland många helt enkelt. Precis som musik, tal, dans, skrift eller för den delen konst i stort.
Politik är väl snarare en metod. Vill en politisera med en bild så är nog kontexten, precis som du anger, ganska betydelsefull. Men just för att bilden i princip alltid är föremål för tolkning så är den väl snarare implicit till sin natur, snarare än explicit, eller vad anser du? Bildanalys är inte direkt min hemmaplan så jag vacklar lite i min tankegång där:)
Men visst är det nog så, att ju fler gemensamma referensramar en har i sina respektive ramverk, desto mer snarlika tolkningsvariabler kan en göra. Men frågan om vad som är huvudsak eller bisak i en bild... Ja "därom twista di lärde"
Ser vi dagen till ära, en bild av en socialdemokratisk budget i hyfsad harmoni och balans p.g.a rosen i kvinnans hår och det glada leendet hos musikanten, eller dansar socialdemokratin möjligen till någon annans pipa?
Kan det förment romska motivet med en lätt anstrykning av Carmen ha något annat än en politisk innebörd med tanke på romers situation i allmänhet sedan hundratals år. Ja förmodligen, eftersom Carmen ansågs som omoralisk vid premiären, och moral är ju som bekant inte politik, åtminstone inte för somliga, trots närheten till det nyss avhållna kyrkovalet:)
Mer politik - Mer tyckande - Mer åsikter på FS!
Allt gott!
//Morgan
Ha det gott
/Gunnar S
Hälsningar Halina
Ha det gott
/Gunnar S
Det bästa e väl att inte bry sig! Om det behövs! :)
/B
/Gunnar S
Fin bild och kloka tankar, som vanligt. Vi läser foto olika på samma sätt som när vi hör en berättelse. Det vi känner igen och finns i våra liv. Bekräftelse. Sådant kan ofta tolkas på olika sätt.
Din dansande kvinna och gitarristen får mig att tänka på en flamencobild på en affisch, kanske sedd på arbetarrörelsens bibliotek mitt emot LO-borgen. Jag var där för 30 år sedan. Affischens budskap var något om spanska inbördeskriget. Det var många affischer från det kriget då. Det var nog ett screentryck.
Bilder är ofta politiska när jag ser dem. Fotografens tar ställning genom sitt sätt att fotografera, välja motiv, situation, perspektiv, färger mm. Jag tar ställning genom mitt sätt att se.
Christer Strömholms, Sune Johnsson, Robert Capa mfl skildringar visar oss hur det var. De kan kanske kallas politiska, om man vill?
Ha de gott.
Jerry
Ha det gott
/Gunnar S