Om bilder som saknas och borde ha tagits

Det finns bilder som borde ha tagits, de där triviala familjebilderna. De bilder som är minnets stöd, de bilder som kanske skapar de där länkarna eller bryggorna till nästkommande  generationers minnen. Det handlar inte om bilder som har tappats eller städats bort utan just de bilder som borde finnas där. Men genom underlåtenheter i samtidens registrerande helt enkelt aldrig existerat.

Min kära moster läser julklappsbok för mig. Det borde finnas fler bilder på henne, bilder fram till början av åttiotalet. Då kliver du av som det ibland heter. Bilderna saknas.

Och bilder som hade varit bra att ha till hands för att berätta den historia som kommer nu. Med anledning av premiären på en ny film om konstnären Tove Janson.
Vid ett par tillfällen under efterkrigsåren gick moster ombord på finlandsbåten. I bagaget hade hon färg, duk, penslar och annat konstnärsmaterial. Sånt material som det rådde en skriande brist på i det krigsuttröttade Finland. Hur det kom sig att moster agerade konstkurir är lite oklart. Någon kontakt måste ha upprättats tidigare. I samband med leveranserna kalasades det bland annat på lokal och kinesades både här och där. (Jag har ärvda restaurangnotor som med tecknade mumintroll, poem och andra dekorationer ger syn för sägen om man så säger. Man hade kul om man så säger.)
Tackar för groggen bedårande Clio
skåda vår lyckligt dansande trio
Trenne elektriska ´lespiska´ spöken
mera citronsoda käraste fröken
om ni vill höra
min mening om konstutställningen klart och tydligt en öken (för det mesta)

tagom 〈ishi......?〉 och gladelig kör
man får inte mera skoj än man gör (sig)
Gosh! Fly mig en grogg före fem
För när Clio är sömnig ska alla gå hem och spela Beethoven. Hej hej.

(Tillsammans med Clio och Barbro på Bellevue ätande ryss-seljanka och borschsoppa berättande rövarhistorier
Tove 6/2 48

Moster kom aldrig ut, som det heter. Däremot konverterade hon på femtiotalet som en hel del andra homosexuella intellektuella, till katolicismen. Lite oklart varför, men antagligen måste det ha fungerat som någon tröst och möjlighet. Moster var underhållande och en mycket kär vän. Trots att hon stundtals led av svår psykisk ohälsa, det gick så långt att hon genomgick en så kallad kapsulotomi, en något förfinad variant av lobotomi, lyckades hon ändå leva med nån slags framtidstro och bekymmerslös lekfullhet. Sammansatt skulle man kanske säga i dag. De sista åren hade vi ytterst sporadisk kontakt, no news are good news, något vi var ense om . Moster gick ur tiden 1982 vid 57 års ålder.
Jag ser fram emot  att se filmatiseringen om Toves liv under det sena fyrtiotalet. Och att spara så mycket trivialfoto som möjligt.

2021-02-05 23:37   alfin

Vardagsbilderna med våra nära och kära är så mycket värdefullare i slutändan än de där fotografiskt perfekta bilderna vi hellre visar upp. Det finns inga andra bilder i världen som kan ersätta bilder på din moster.

bassa 2021-02-06 00:21

Hej Lars. Vardagsbilder, från familjer kan också vara fullständigt ointressanta för främmande betraktare. Hur många gånger har vi inte sett något barn sittandes i en barnstol nersmetad av glass eller annat. En bild som betyder väldigt mycket för föräldrarna, medan vi andra inte på något sätt får samma gulliga känsla när vi ser bilden.
Skillnaden är om en vardaglig familjebild med intressant text hänger ihop. Då blir vi nyfikna blir inbjudna till något som fotografen vill berätta. Men vardags familjebilder, är oftast enbart intressant för nära och kära. Det hände förr att man i timmar blev inbjuden och titta på diabilder på någons barns barnkalas systrarnas barn och övrig släkt, och man med artighet lyssnade vem som var vem.Samtidigt som man önskade, inte ett magasin till!.
Bengt H.

alfin 2021-02-06 00:48

Och bilden blir bättre i din värld för att hon var flata? Identitetspolitiskt betraktelsesätt i vanlig ordning. Betvivlar att släkten i övrigt tillskrev mostern de egenskaperna som förutsättning för att uppskatta bilderna av henne.

bassa 2021-02-06 05:10

Oj!
Bengt H.

Svar från mombasa 2021-02-06 17:14

Jo så är det och det var väl också den här bloggens premiss. Att historien behöver sina bilder och andra pusselbitar. De triviala bilderna har sin betydelse likaväl som de med större penseldrag så att säga. Och ingen har nog ens haft idén att fotografiskt skildra moster. Lite tråkigt att de inte gjorde det, min skuld också.

Svar från mombasa 2021-02-06 17:32

Om bilden blir bättre för att det meddelas att moster var flata, även om jag föredrar det mer moderna och lite mer värderingsneutrala lesbisk, tror jag inte. Eller jag hoppas snarare att det inte är så viktigt 2021.
Naturligtvis var moster moster och varken mer eller mindre oavsett läggning. Det som oroade släkten och framför allt mina föräldrar var den psykiska ohälsan. Många samtal och hjälpande händer lades ner på det.
Sen kan jag, med ett hyggligt perspektiv och några pusselbitar till ana mig fram till en historia och ett människoöde.
/Gunnar s

2021-02-06 00:02   bassa

En bild och text som verkligen också blir intressant för oss betraktare.
Bengt H.

Svar från mombasa 2021-02-06 17:24

Fotografiska utflykter i det familjära kan verkligen vara en plåga. Det handla väl om att avsändaren,hen med diamagasinet har förstånd nog att förstå vilken bild som är intressant och vilken berättelse som eventuellt kan fästas vid just den bilden.
Jag funderar ibland runt det här med den triviala bilden och den mer allmänomfattande bilden, bilder som vi ser i fotografiska årsböcker från förra seklet. Där finns många intima familjebilder ofta med barn. Bellanders svit med barnbilder till exempel. Men där finns ju en fotografisk dimension, bilder som har ett igenkänningsvärde.
Så min bild, som jag inte tagit själv (den habile pappan håller i Rolleiflexen) och som dessutom besväras av en del tekniska bristfälligheter har i sig inget annat värde än att den skulle kunna vara en liten pusselbit i en historia som vi inte riktigt dokumenterade. Varför har jag däremot inget svar på.
/Gunnar s

2021-02-06 10:09   syntax

Intressant med moster och Tove (har mina rötter i Svenskfinland)) - och intressant med kommentarerna.
Bilder blir naturligtvis varken bättre eller sämre om det är flator inblandade - och flator kan vara av bättre och sämre sort, som alla andra. För mig var Tove Janson av bättre sort.

Med dokumenterande bilder verkar det vara lite som att; "hur man än vänder sig, har man ändan bak". Jag har ända sedan 1960-talet dokumenterat min vardag. Jag har samlat materialet i album som jag kallar "Fotografisk anteckningsbok". Nu visar det sig att jag knappt lämnar efter mig någon som kan tänkas vara intresserad. Så gick det med den saken - men det är kul och värdefullt för mig att rekapitulera vad som är vad i det som har hänt.

Svar från mombasa 2021-02-06 17:40

Ja, det som jag ville exemplifiera är att i de triviala bilderna, familjealbumen döljer sig ibland historier som i förlängningen kan vara värda att berätta vidare. ”Every picture tells a story”. Kanske, nån gång då och då. Men viktigt är att vi förstår att bilder har olika värden, och olika betydelser. Och att vi som läsare förstår det. I en krets av initierade fotografer och bildmakare borde det inte vara något problem.
Eftersom jag har en slags relation till Tove så samtalar min bild och den kommande filmen om Tove på något, kanske oklart men ändå på nå något sätt.
/gunnar s

syntax 2021-02-06 17:54

Haken och svårgheten är den omständighet jag gång efter gång fick lära mig som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum:
Det är svårt att välja vad som skall vara intressant i framtiden (kristallkula saknas). istället är det framtiden som väljer, vrakar och avgör.
Exempelvis trodde samtiden år 1897 att Oscar II invigandes den berömda utställningen i Stockholm skulle vara hyperintressant för framtiden. Man lade ner stora pengar på ett högklassigt material. Men vi skiter i stort sett i Oscar - vi skulle mycket hellre sett andra saker från det året, saker som inte blev fotograferade eller sparade.
Det är alltså en svår uppgift att välja bland många gånger triviala vardagsfotografier, och försöka avgöra vad framtiden kommer att tycka.

2021-02-06 13:40   jerrysoderberg

Hej Gunnar
En spännande familjebild. Tapeten,fotöljen, och kläderna berättar... Berättande personer i bilderna och attiraljer som talar om vilken tiden är bär fram fint. Din text var också fin.
Ha det så gott.
Jerry

Svar från mombasa 2021-02-06 17:45

Hej Jerry.
Kul att du uppfattar tapeter, fotölj och alla de andra tidsmarkörerna. Som sagt, det är inte jag som är fotograf men en aningen underexponerad bild med det mjuka kopieringsförfarandet som fortfarande var a la mode i början av femtiotalet. Till fotografens heder kan ändå sägas att han passade på, lite snapshot över det hela.
Ha det gott
Gunnar S

2021-02-06 15:31   morgondotter

vad fint du skriver
moster hade sannolikt inte haft så djupa problem om samhället varit mer öppet
- hat och förakt har förstört många människors liv
på Mosebacketorg finns en skulptur som heter "två systrar" - två unga kvinnor dränkte sig i Hammarby sjö någon gång på 20 talet - ihopbundna - detta är sant
/inger

Svar från mombasa 2021-02-06 17:56

Hej och tack. Ja, visst fanns det ett problem. Homosexualitet blev tillåtet i lag 1944 men sågs som en psykisk störning ända fram till 1979. Nu var nog inte detta mosters huvudsakliga problem här i livet, människors liv kan vara mer sammansatta än man vid förstone tror. Det finns en bakomliggande historia här, som jag dessvärre saknar en del pusselbitar för att kunna berätta. Jag har faktiskt jobbat på det som ett bildprojekt men jag kommer inte framåt i det. Och i det tillkortakommandet ligger just den här bristen på bilder.
Den där historien om skulpturen har jag hört nån gång. Tack för påminnelsen. Ska tänka på det nästa gång jag passerar Mosebacke torg
/Gunnar S

morgondotter 2021-02-06 18:01

det låter spännande med det projektet - men som författare kan du fylla ut med egen fantasi och egna bilder
lycka till
/inger

Svar från mombasa 2021-02-06 19:25

Hej igen. Problemet som jag efter ett tag blev varse är att det finns för lite dokumentärt material att hänga upp historien på. Jag gjorde ett projekt om min morfar för snart trettio år sedan. Där fanns dokumentationen. Det var möjligt att göra en berättelse helt enkelt. (”Käre Morfar” en akvarellutställning. Tillhör Statens maritima och transporthistoriska museer.)
Men den här historien är för tunn i dokumentationen. jag hittar ingen ingång i berättelsen.
Ha det gott
Gunnar s

morgondotter 2021-02-06 20:15

drama-dokumentär -
du hittar din egen ingång till berättelsen
och
fyller på med din berättelse där det fattas av det dokumentära materialet
lycka till!
/inger

2021-02-06 20:19   Benganbus

En fin berättelse det här Gunnar!
/B

Svar från mombasa 2021-02-07 15:17

Tackar. På nåt sätt ska jag väl få ihop en ingång till en bildberättelse.
ha det gott
Gunnar S

2021-02-07 15:11   Cygni

Hej
Tycker det är en otroligt fin bild. jag önskar att det fanns mer bilder från mina släktingars vardag som man kunde ta del av.

Svar från mombasa 2021-02-07 15:20

Hej och tack. Ja det är ju inte jag som är fotograf men visst har de här bilderna sin alldeles särskilda charm. Och betydelse i ens egen livsberättelse. Vem vet, det kanske finns nån kartong på nån vind nånstans.
/Gunnar S