och nu får det bli lite matfotografi

Matfoto ska helst fotograferas med ett kort skärpedjup och gärna med ett ganska mjukt ljus och en mjuk behandling i mörkrum och bearbetning. Först ut med det i Sverige var väl Nina Östman (Ericson) och boken om Rosendals trädgårdar. Om det var hon som skapade trenden eller om hon befann sig i något slags skede låter jag vara osagt.
Nu har jag fotograferat i hårt ljus, dock med en diffusionskärm men skärpedjupet är rätt långt.
Det blir blomkål i ugn med olivolja, lite panko som garnering på slutet. Auberginer grillade i ugnen. Morötter stekta tillsammans med citronskivor och lite honung. Förvånansvärt gott.

Av basilikan  blir det så klart en pesto. Jag brukar använda rostade solrosfrön och en vällagrad svenskost i stället för parmesan. Lite persilja också.

Det enkla köket. Det enkla livet. Som borde vara tillgängligt för alla och envar.

gorred 2020-07-03 21:42

Gott! Och snyggt!
//GöranR

Svar från mombasa 2020-07-03 22:44

Tack! Det blev gott. Och en torr Cabernet Sauvignon till skämde inte.
/ Gunnar S

gorred 2020-07-04 02:04

Det förstår jag. Men det finns mer i det än så; jag är, som gammal och inbiten köttgrillare, i nån slags övergångsfas till att börja använda mer vegetariska grejor att grilla. Så all sån här information är potentiell inspiration.
Och jag gillar ett lagom kort skärpedjup 😁. Det är ju inte nåt antingen - eller här, som vanligt gäller det ju att försöka ta bra bilder, dvs som gör att maten ser god ut på bild också. Och matbilder från gamla kokböcker som bara visar maten rätt upp och ner (brunsåsbilder - bra beteckning!) är tråkiga att titta på, jämfört med lite mer konstnärliga bilder, med det drömska skärpedjupet och mjuka ljuset , där också upplägget (plejtningen) är viktigt.
//GöranR

light 2020-07-03 21:50

"Matfoto ska helst fotograferas med ett kort skärpedjup ..." Dina bilder är dock med stort skärpedjup, och det är befriande. Jag har aldrig förstått detta med kort skärpedjup i matfoto. För mig är det en styggelse. Kort skärpedjup var som helst, men inte i matfoto, så har jag alltid tyckt.

Självklart finns det enstaka undantag där det passar. Men det är undantag som bekräftar min regel.

Och så kikar jag ibland i mattidningar och ser folk som sysslar med matfoto och använder sig av fullframe och tar sina kort-skärpedjup-bilder, och jag tar mig bara för pannan och skakar på huvudet åt såna dumheter.

Bästa kameran för matfoto är enligt min ringa och högst obetydliga mening - smartphones.

Svar från mombasa 2020-07-03 22:43

Haha. Det vanligaste trivialfotot är nog just mat. Med det hyfsade långa skärpedjup som en smartphone åstadkommer. Men jag föredrar nog det korta lite drömska skärpedjupet framför det tidigare rådande brunsåsfotot. Upplagd mat, blixt på och lite för mycket varmton. Men som du, jag vill nog gärna ha ett lite längre och berättande skärpedjup.
Ha det gott /Gunnar S

Lena Holm 2020-07-04 11:10

Det låter otroligt gott och ser läckert ut på ett naturligt sätt. Stämmer väl in på din beskrivning av det "enkla köket", men det är kombinationerna av smaker som gör maten och de är inte alltid enkla utan kräver kunskap och erfarenhet. Man kan använda en hel del olika blad och annat i pesto. Bland det godaste pesto jag fått var gjord på ramslök.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2020-07-04 15:09

Ramslök gör jag också pesto på. Jag rullar in den i smördeg, ungefär som när man gör en rulltårta, skär i skivor och gräddar i tio minuter i ugnen. Det ska vara lite uppvispat ägg, några rostade solroskärnor och lite flingsalt ovanpå. Ett omtyckt drinktilltugg tycker den närmaste omgivningen.
Ha det gott. / Gunnar S