Mannaminne

Svartlögafjärden för drygt tio år sedan i tidig april 2013. Det året gick det att skrinna ut till Nassa och Ängskär, det fanns nog de som tog sig ända ut till Svenska Högarna.

Vackert var det. Visst är det bra med foto, som stöd och facit för mannaminnet. Ett annat bra mannaminne-stöd är årets väder .

Trädgränsen i fjällen kryper sakta men säkert uppåt, trädgårdsodlarna får med viss glädje justera sina odlingszoner, fästingarna och en del andra vankar sakta men säkert norrut. Klimatet förändras långsamt och det blir varmare.

Inlagt 2024-01-20 15:09 | Läst 441 ggr. | Permalink

Logga in för att kommentera

2024-01-20 18:18 Måns H

Har varit där sommartid och det var vackert så att det sved i själen.

En gång (mitten på sextiotalet tror jag, fast mannaminnet inte är att lita på) låg vi (pappa o mamma o lillasyster och jag) ute vid Svenska Högarna i pappas segelbåt. Prognosen var vackert väder, men det var ett jättekonstigt onaturligt lugn så vi åkte med motor till Kallskär och var i skydd då en nordanstorm slog till. Fint där också!

Tack för länken till "Årets väder", ska testa vid behov.

Svar från mombasa 2024-01-21 16:26

Skärgårdsvädret kan vara ombytligt. särskilt lokala lågtrycksnurror som anfaller när man minst anar det. Skärgårdsnavigatören och seglaren Åke Janhem skrev något om det in ågon av hans böcker. Kallskär har en fin utomordentligt välskyddad hamn, Södervånsviken. Mycket populär.
/Gunnar S

2024-01-21 22:07 ehrsa

Härliga miljöer och ögrupper du skriver om! Som jag minns det så har jag varit på 'Svenska Stenarna' 13 gånger, alla utom en också med övernattning där, alla gånger utgick jag från antingen Djurö eller Bullandö marina. Då åkte jag alltid via de 'yttre skärgårdarna' och 'igenom' Svenska Högarna till Skarvs skärgård och sedan till 'stenarna', c:a 8 landmil enkel resa om jag minns rätt.. Hemresan gick genom alla 'skärgårdar' lite längre in som Fredlarna, Kallskär, Ängskär, Och ner mot Harö och hem.. Det var innan Svenska Stenarna (Vitkobben) räknades in i 'sällskyddsområdet'.. Minns att det sista man hörde innan man somnade i tältet var ropande Gråsäl, och det första man hörde på morgonen var samma (?) ropande gråsälar.. Minnen för livet, men allt är historia nu!
Hälsn!

Svar från mombasa 2024-01-22 11:39

Ja, att ha sådana minnen i bagaget är inte allom förunnat. Många tror att man ska ha stora båtar när man rör sig därute, men faktum är att en liten säker båt är väl så bra. Man behöver inte oroa sig för alla 3-meterskurvor. Så kommer man in i de små hacken på kobbarna.
Jag seglade från Rödhamn på Åland mot Söderarm en gång. Natten blev ljum och juliljus. En kursändring sydvart och vi fick en halvvindsbog ner utmed Svenska vallen. Allt var väldigt mjukt och sälarna sjöng vid Stenarna och Svenska Björn. Vi landade till sist på Björkskär. Oförglömligt.
/Gunnar S

ehrsa 2024-01-22 16:16

Det låter också som ett oförglömligt minne.. det är sånt man lever på nu! Min 'gummibåt' (4,25 m.) gick att ro om det var för grunt och stack inte så mycket mer än en kajak då.. Den tog mig till Gotska Sandön i juni ett par dagar efter midsommar 1988, det också en oförglömlig upplevelse! Men sen stals den nån gång vintern 2019-2020, då 'avslutade' jag mitt båtliv men fick ändå 38 säsonger med den, det fick räcka kände jag!

Gotska: https://www.fotosidan.se/blogs/ogonblicksstunder/det-hande-sig-i-ett-annat.htm

Bloggar

Mannaminne

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Mannaminne

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier