Kära vän, ur tiden.

Jag scannar och letar bland gamla negativ. Och hamnar tillbaka i den gamla Konstfackstiden. När Konstfack låg på Gärdet. Rött tegel. Fyrkantigt. Modernt. Spånskiva, treetex. Det är möjligt att vi gör en uppgift om porträtt eller personfotografi. Det finns många negativ. Pentax spotmatic. En 35:a. Det här är en bild jag tänkt publicera. Men först, en koll om det är OK. Lite sök på Google, lite på Eniro, Hitta.se. Inga träffar. Osäker. Sen får jag reda på, vägarna är ofta outgrundliga, du finns inte längre med oss. Livet har sin gång.
Och ska jag lägga upp bilden? Ja. Jag tänker i nån aspekt som bildmakare, såna som vi var både du och jag, att den här bilden håller nog. Jag tror att du tycker det också. Så, det är väl det minsta jag kan göra. Vila i frid. Kära vän.

2018-06-06 21:27   Khalad

Fint porträtt och personlig men ändå inte sentimental text, mkt läsvärt i mina ögon!/ Björn T

Svar från mombasa 2018-06-07 21:35

Tack! I och med att väggen bakom ligger i skärpa och kanske också för att det är ganska mycket luft ovanför huvudet blir det rätt mycket rum och rumslighet i bilden. Tvärt emot traditionellt porträttfoto. Det är möjligt att det var den tanken som påverkade och gjorde den här bilden.
Ha det gott

2018-06-06 21:43   Dubbelolle

Tänkvärt, ett fint o nära porträtt tycker jag, LO

Svar från mombasa 2018-06-07 21:37

Tack! När jag hittade negget var det också närheten som slog mig. Tänk vad tiden går. Vi var bra vänner och arbetade bra ihop. Sen går man in i nya faser i livet.
Ha det gott