Kanske ett vykort

2018. En badplats i Sverige. En av många. Jag får en flash på Elliord Mattsson, fotografen från Spillersboda. Det svartvita vykortets okrönte mästare. Intet gick honom förbi. Allt syntes lika viktigt. Och allt redovisades. Igenkänningen var naturligtvis viktig, poängen med ett vykort är att platsen ska helst gå att identifiera. Elliord är också en mästare i den tråkiga intetsägande bilden. Det neutrala redovisandet. Det är inte tendensiöst, det saknas alltid ett punctum ( poängen uppstår fyrtio år senare). Det är bara ett bildens konstaterande, så här ser det ut.
Elliord var främst verksam på Ostkusten, särskilt Roslagen. ( Finns det ett vägskäl mellan Öregrund och Norrtälje som Elliord inte dokumenterat? Gärna med en Borgward Isabella i bildens periferi.)

( Den här bilden är tagen i Västsverige. Marks kommun. Lite kontrastlös, precis som Elliords bilder också ofta är. Det är den tidens förkärlek för det mjuka. Elliord hade nog kopierat in en sommarhimmel med lätta cumulus och en blekblå himmel. Sånt är alldeles ok på ett vykort.)

2018-08-21 23:43   Khalad

Gillar din betraktelse mest, bilden säger mig inte så mycket eftersom jag inte varit där. Men det var väl just det som var meningen? Hälsningar/ Björn T

Svar från mombasa 2018-08-22 22:30

Tack för titt. Jo men precis. Den här typen av bilder säger väldigt lite. Samtidigt finns det hos Elliords bilder nånting rörande. Väldigt svårdefinierat och dubbelbottnat. Det är också som att upplösningen på verkligheten är mycket nära verklighetens egen upplösning. Jag blir själv berörd av den här typen av bilder. Den här typen av bilder snuddar vid något existensiellt. Om varandet.