Juan
Härom natten gick du bort. Ja du Juan, vi har inte haft kontakt på många år. Kanske inte haft anledning till. Men naturligtvis funnits där. Så där som man gör. No news are good news. Eller att vars och ens liv tar olika vägar.
För min del, i ett fotografiskt sammanhang som här, handlar det om en hel del bilder som aldrig fotograferades. Vilket så klart handlar om att när man är absolut inne i en gemenskap är det svårt att kliva ur och bli en objektiv betraktare, med en kylig distans. Man är helt enkelt där i ett här och nu. I Alpujarras, halvvägs upp mot Sierra Nevada, på taket med alldeles för mycket lokalt vin innan för västen, och hela universum svindlande ovanför huvudet. Och du den disputerade filosof du var, kunde glänta åtminstone ett litet svar på de eviga frågorna. Utifrån din världsbild såklart. Eller i Granada, den osannolikt stora öde, och dammiga lägenheten intill Plaza del Carmen.
I Almunecar hos dina föräldrar. Och vi fick bo i studion uppe på taket. Och såg Medelhavets stjärnhimmel genom takfönstret. Varför dokumenterade jag inte det här? Jag borde åtminstone haft förmågan. Eller, jag hade så klart förmågan. Och jag fotograferade, men glömde bort, eller undvek vissa bilder.
Sånt är tråkigt. Men det handlar kanske om det här att som fotograf behöver man mitt i närvaron, distansera sig till det man ser. Att för korta ögonblick se verkligheten som just bilder. Men det gläder ändå att dina barn, trots coronarestriktioner kunde komma ner till dig i Madrid och vara närvarande i ditt avsked.
(Nikon F Nikkor 28/3.5 mestadels om jag inte missminner mig.)
Hälsn!
Hälsn Gunnar S