en annan överlevare

Och här står en annan överlevare. Paraplyalen på Vitgrunden söder om Svartlöga. Var den hittar sitt vatten på denna klippa är mer än jag förstår. Men nåt tricks har han ( för jag får för mig att just det här trädet är ett han-träd. Det finns såklart hon-träd också.) med långa rötter i slingriga sprickor i berget. Alldeles oavsett hur så skänker han skugga åt alla som besöker den lilla ön. Och begär egentligen inget särskilt tillbaka.

Täckodling

Skördar potatisen. Blygsamt resultat trots täckodling, men så har det också varit knastertorrt. Vi vattnar ogärna i skärgården. Man får vara rädd om det vatten man har.

( Jag har nu en viss faibless för svartvitt. Genvägen över Silver Efex  är bekväm. Jag brukar försöka att tänka, om jag nu hade tagit bilden för låt säga tjugofem, trettio år sedan, vad hade jag haft för film i kameran? Chansen är väl stor att det varit Tri-X, lite slentrianmässigt, lite bekvämt så där. Eller kanske Efke.  Eller Ilford nångång. Så säger negativpärmarna åtminstone. Men framkallningen? )

Överlevare

Att vara anpassningsbar är en dygd. Då kan man bli gammal. Man provar att sticka upp, ibland funkar det, ibland får man ge vika. Formad av vinden sticker man upp bara precis så mycket som det går. I stället kan man breda ut sig. Hitta ett hålrum i luften där det blåser aningen mindre helt enkelt.
Får nästan en känsla av intelligens hos det här trädet på Nordkoster.

(foto indval. Det svartvita jobbet är endast gjort i Camera raw. Angående beskärningen så är det meningen att den vänstra grenen ska vara aningen beskuren även  om det strider lite mot resonemanget om att "sluta bilden".)

Closed for vacation 2

Sitter och väntar på båten. Det rör sig. Men vart? Nordkoster. Juli 2016.

Closed for vacation...

...ett tag till. Vitlöken skördad. Man gör inte många knop. Det blir lite bilder då och då. Försöker ta några varje dag.
  Början på augusti. Tiden står och väger. Om en vecka eller två rör sig året framåt igen. Känns det igen?