Lite motljus i skärgårn i alla fall

Mja, inte gräslök men lite vattenmynta, mentha aquatica, som man hittar på fuktiga strandängar i ostkustens skärgårdar. Den har en fin och mjuk myntadoft, en doft som får näsvingarna att dallra. Särskilt soliga varma dagar och man går i strandängarna kommer doften i små pustar. Vattenmyntan vill jag inte missa någon sommar.

(Provar nygamla begagnatköpet  Fuji X1pro. Jag är nöjd, vi kommer att bli kompisar. Men det tar lite tid att få in e ny teknik i fingrar och ryggmärg. D800:an gör inte mycket jobb den här sommaren.)

Det skulle så klart vara bilder från skärgår´n.

Det skulle så klart vara bilder från skärgår´n. Soluppgångar, nedgångar, fjärdar, vita segel och gräslök i motljus. Men det blev det inte. Det blev en nattbild - Essbahn, Berlin, november. Det regnar ute.

(Kvaliteten må vara undermålig, inte ens den rätta rivigheten i kontrasten. Men jag fastnar för den ändå. Till mitt försvar kan jag säga att det inte är alldeles enkelt att sitta ute på en ö med en laptop och veta att Eizon står hemma i stan.)

Johan

Bild ur arkivet.

Det blir inte alltid som tänkt

Det blev en ganska kort tur. Sen gick det fel nånstans. Det är nu inte skrivet i sten att alla ska få härja i klarbärsträden, att alla ska få hoppa och krafsa i fjolårslöven och sitta på fågelbordets kant, att alla ska få vara med i marsvårens vemodssymfoni. Tiden är utmätt. För den här lille. Fanns ingen plats i livets väv.
( Efter inrådan en version i sv. Lite pyssel med efex och annat)

Sällskap

Sällskap för en eremit. Fru Koltrast har tre ungar i trädgårdsförrådet. Hon gör vändan runt huset, alltid motsols, var femte minut. Sen tillbaka till boet. Hennes liv. Om några dagar kan hon checka ut. Då är ungarna flygga.