Ett hörn

Terezienstadt är ett av många smutsiga hörn i vår nittonhundratalshistoria. Innanför det här fönstret bodde 65 personer på knappt 40 kvm. Och det var inte självvalt. Men konsekvensen av att några gjorde skillnad, alltså skillnad åt fel håll. Tendenserna finns åter i vårt århundrade.

( utgick ifrån en raw-fil, justeringar i CR, en sväng i Silver Efex, och, med en ny lite mjukare kurva. Lite skärpning med högpass-klart ljus. Nu finns det teckning ända ner till svart. Men här, i webbläsaren, näe, Det sotar igen. Ska försöka hitta rätt. Och knåpa ihop ett macro. )

teaterfotografi

Känner ni till Beata Bergström? Kunde tro det. 2o13 gav Signum ut   bok om henne med hennes bilder, teaterfotografen. Tre kilo teaterhistoria, en kär bläddervän i soffan. Den kostade en slant, men räcker länge. Jag har alltid tyckt att foto ska avnjutas i tryck, ja till och med dagstidningstryck klår skärmen. Sån är jag.
Man frapperas också av att på den tiden gick det an med oskärpa, det var liksom okej och oskärpan hade något att säga, sitt eget uttryck. Beatas bilder är oskarpa med dagens mått. Men så oändligt mycket bättre än mycket som vi knåpar ihop idag. hon är närvarande i varje bild.
Min bild är två unga amatörspelare, I väntan på Godot. Inte Strandberg och Järegård.
Oskarpt här också, inga jämförelser i övrigt. 

September

I kväll riggar jag upp med stativ. Karlavagnen ovanför taknocken. Och väldigt långt bort, knappt synbart, den hinna som är där universum just nu rusar bort mot oändligheten. Med samma hastighet som från början, i Plancktiden ( rätta mig gärna om jag har fel, jag är inte kosmolog).September är det mjuka ljuset.

foto ind.val Det är roligt att pröva nya grejer. Exp tid 30 sek. bl 5.0 200 ISO. Vi återkommer till detta med nattfoto om en månad eller så. 

Fotavtryck

Vi kom att prata om resor en kväll på verandan (med en liten, liten  whisky i näven) i augustimörkret. Om människors inneboende behov av att se vad som finns på andra sidan bergen. Om miljökonsekvenserna av vårt ohämmade flackande hit och dit. Där den årliga resan till Thailand ses som en rättighet. Där man åker och shoppar på en annan kontinent vilket också, förmodligen ses som en självklar rättighet. Över helgen.
Fotavtrycket är enormt.
Och själv då, hur förhåller man sig själv till detta?
Marknad i en liten indisk stad. Turisten-upptäcksresanden vandrar runt med sin registrerande kamera. Det exotiska. Känns det igen?

(tips: När diskmedelsflaskan är slut fyller du den med vatten och använder vätskan som lins- glasögon- medmerarengöring. Ja, lite billigare, lite lite hållbarare...)

förgängelse

Varför och till vilken nytta frågar jag mig. Eller finns det någon nytta? Har de bara hittat ett litet hålrum i evolutionens väv att fylla? Kanske inte går så bra alla gånger. Resterna sopas upp varje morgon på verandan. Harkranksödet.

Skruvade bort en täckbricka över en grendosa i boden häromdan och hittade en liten, liten avlång sak antagligen gjord av lera. Lite tunnformig med tydliga segment. Riktigt snygg faktiskt men mycket bräcklig.  Helt klart är det att en mycket liten varelse skapat något litet därinne bara för sig själv i ett alldeles eget syfte. Oklart varför.
Det blev ingen bild. Den hann bli smul innan dess.