Om pluggbrätten vardag och lite annat, kulturpolitik till exempel.

Idag går dagen åt till att plantera om en massa växter som ska ut från den skyddade tillvaron i växthuset. Vi sår i pluggbrätten. En och en. Sen sätter vi ut de små. Men basilikorna får åka tillbaka till växthuset. De trivs bättre där. Verktyget i förgrunden är graderat så man kan få rätt djup för frön och bönor. Göra ett lagom hål för en liten planta i ett pluggbrätte och trycka ut densamma ur brättet. Eller måtta plantavståndet i raderna. Väldigt användbart och kan säkert utvecklas.
  Kamera, den som ständigt finns tillstädes i bakfickan. 

I övrigt har dagen mestadels gått åt till att fundera gårdagens bloggaktiviteter: https://www.fotosidan.se/blogs/omvantperspektiv/index.htm

Att bloggarna och de diskussioner som kan uppstå är viktiga. Och att FS kan bli och vara en yta där den fotografiska och bildrelaterade diskussionen kan frodas. Jag känner en viss tillit i detta.

Vad övrigt är. Jag har mot bättre vetande(?) beställt ett nytt objektiv. Det kommer nu sakteliga krypandes i webbshoppandets besynnerliga värld. Återkommer om detta.

Vad som får visas

Om socialkonservativa krafter får som de vill är det minsta höjd på ribban som gäller för vad som får visas. Passerar Sara-Vide Ericsson under ribban? Det beror mest på om de som satt sig att uttolka "folkets röst och smak" tycker och förstår hennes bilder. Men vänta nu? Ere inte lite sådär feministiskt på nåt sätt? Nä, inte sånt på vårt museum. (Om man nu har nåt.)

Sara-Vide Eriksson på Kulturhuset i Stockholm. Klart sevärt måleri. Både tekniskt och innehållsligt. Och borde passera under ribban förutsatt att den inte ligger jäms med fotknölarna.

Vindkraft är kärnkraft.

En grej jag inte riktigt förstått är det här med kärnkraftsförespråkarnas vurm för kärnkraft. Vår planet har sen begynnelsen drivits med kärnkraft, fusionsenergi dessutom, denna hett eftertraktade energiformen  som är så svår att få till konstgjort. Men vår sol levererar sådan och ha så gjort i milliarder år och kommer att fortsätta i milliarder år på detta vis. Det är liksom inget nytt under solen.

I den ljusa tiden blir det en del lite tillbakalutat makrofotografi i spenaten. Kan det ha att göra med pappans stora intresse för flora. Han byggde herbarier han. Nikon D800 och ett Nikkor 55mm är utrustningen som i huvudsak gäller.

Hur fungerar ett kärnkraftverk? Man skapar värme genom att klyva atomer, koka vatten som blir ånga och driver turbin som i sin tur driver en generator som i sin tur genererar elektricitet.  En energiform som kan användas till lite allt möjligt. Skapa värme till exempel. Vilket är lite att gå över ån efter vatten. Men elektricitet kan omvandlas till andra saker också,  att få  tåg och elbilar och sånt att rulla. Eller värma upp badrumsgolvet eller sätta snurr på en hjärt-lungmaskin och en hel del andra mer eller mindre nyttiga grejer. Man kan också utnyttja lägesenergi genom att använda den kondenserade vattenångan som kan samlas upp i dammar och sen med hjälp av lite fallhöjd få en turbin att snurra och i sin tur en generator skapa elektricitet den vägen. Som man kan använda till lite allt möjligt. Fast just det sättet är kanske lite osmart att göra med ett kärnkraftverk. Pysslar man med solenergi kan man såklart plocka hem energin direkt via solceller eller andra mer spektakulära projekt som man gör i Marocko till exempel. Eller att med hjälp av nanoteknik och tunna filmer utvinna elektricitet direkt. Den tekniken är de bra på vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala.
  För visst är det nu så att det helt enkelt finns tillräckligt med energi tillgängligt väldigt många gånger om för att täcka ett konsumistiskt ohållbart leverne redan nu. Plus en hel del annat också. Kärnkraft är liksom bara dumt. Som sagt, bättre att ta vara på det som redan finns. 
   Eller kan det vara så att vindkraftverk inom synhåll är en alltför tydlig påminnelse om det här med överdriven konsumism?

Hagtorn inte riktigt utslaget men berett på att utnyttja fusionsenergin som fullkomligt sköljer över trädet, och mig, och det mesta i grannskapet.

I mapparna

Vissa bilder blir bättre med en hinna av svartvitt. Originalet, Kodachrome 64 må vara bäst av alla, men i dagens processer, och framför allt i övergången till digitalt media tappar bilderna gärna sin fräschör. Det finns säkert recept på det. Men den här bilden på Alf A, Konstfack förra halvan av sjuttiotalet, en duktig tecknare som senare gick till reklambranschen och landade enligt ryktet som bagare nånstans i Sydsverige fick bli en svartvit konvertering. Känns rättare helt enkelt. Man får tänka om. Kameran och negativet är inte alltid facit. En bild är en bild...och så vidare.

Om den lilla poesin.

Så går en av de där dagarna i början av juni då allt ligger framför stäven. Och skogsnävan blommar och står inte dikesrenen redan i fägnadsmoln av hundkex och smörblomma. Och barnbarn som rycker sina första strömmingar, vilket i sig är lite märkvärdigt att de överhuvudtaget simmar här i ytterfjärdens innerkant i dessa dagar med industrifiskande jättetrålare därute. Ur led är tiden.

Men det hindrar inte att de senare marineras i citronsaft, olivolja, salt peppar vitlök och en knippa timjan och persilja. Och tar en vända över grillen. Tillsammans med ett knippe skogslök. Och jodå, nog gol göken i väster också. Det goda livet.